Visa det här inlägget på Instagram

Jag har opererat bort livmodern, livmodertappen och äggledarna. Hysterektomi. Äggstockarna var fina så det fick vara kvar. Det blev en ganska stor bukoperation eftersom livmodern blivit enorm och satt hårt. Ni som följt bloggen vet att jag haft stora myom med rikliga blödningar under sista året. De sista veckorna blev det värre och ohållbart så jag fick tid för operation snabbare än vad vi planerat.
[…]

Den fantastiska gynöverläkaren Saskia Eklind på Carlanderska opererade mig så jag var i trygga händer. Operationen gick bra, men det var stora myom överallt i livmodern. Läkaren skojade när hon kom in på eftermiddagen för att se hur jag mådde och berättade att när jag låg på operationsbordet såg magen ut som Kebnekajse. // Johanna Toftby

Johanna Toftby har genomgått en stor bukoperation och berättar nu om det på sin blogg.
Hon har även delat fler bilder där, som inte finns med i Instagraminlägget – om någon är intresserad av hur det kan se ut efteråt.

I sitt inlägg berättar hon om vilka problem hon upplevt, som var anledningen till operationen, samt vad läkarna berättat för henne efteråt. 
Bland annat ska hennes livmoder ha vägt hela 1,2 kg, vilket tvingat läkarna att kämpa och slita för att få ut den, då en livmoder ska väga 60 gram.
Innan operationen led hon av hemska blödningar, behövde springa och kissa hela nätterna, kände som en tyngd inom sig hennes  myom har till och med synts utanpå magen. (Myom är en eller flera muskelknutor som kan sitta inuti eller utanpå livmodern.)

Ett stort krya på dig, Johanna! 
Förhoppningsvis kan hennes transparens kring det här hjälpa någon annan – något som jag ser som en av de absolut mest positiva sidorna med att dela saker på sociala medier, även om det är smärtsamt. 🙂

Visa det här inlägget på Instagram

Ett par svarta och ett par vita, med gulddetaljer och inbyggd klack.
Så ser designen ut på de sneakers som Johanna Toftby tagit fram tillsammans med Ellos, och trots att de släpptes så sent som tidigare idag så är de redan slutsålda i de allra flesta storlekar.

Någon av er som lagt vantarna på ett par, eller som ville men att de var slut i er storlek? 

Edit: 
Jag har täckt över användarnamnet på en person här nedan som inte är en offentlig person och som inte vill stå med på Bloggbevakning identifierad.

Visa det här inlägget på Instagram

Igår publicerade jag ett inlägg om Margauxs ex Jacob Liebermann och hans inlägg om sättet som Margaux exponerar deras gemensamma son på sociala medier.
Hur problematiskt det är.
Kommentarsfältet under Jacobs inlägg fylls av stöttande inlägg, där man många anser att det var på tiden att någon sätter ner foten och faktiskt sätter barnens integiritet i första rummet.
Det är dock inte alla som håller med honom.

Johanna Toftby tycker snarare att det är skenheligt av Jacob att skriva som han gör, med tanke på att deltog i samarbeten som involverade Arnold under tiden som han och Margaux fortfarande var ett par.
Att han fått ett helt annat perspektiv på saker och ting efter att ha klivit ut ur bubblan köper de inte, utan de verkar tro att Jacob skriver som han gör, enbart för att trycka till och hänga ut Margaux.

Johanna Toftby ryter till åt en läsare som kommenterat hennes utseende.
Men… är det inte skillnad på att kritisera någons utseende och någons klädval?
Får man inte tycka att en tröja – som personen mest sannolikt får betalt för att visa upp – är ful?
Det är väl ändå en JÄVLA skillnad?

Fast…
Om man får kritisera en tröja som någon fått betalt för att visa upp, borde inte samma princip gälla en plastikoperation som man får betalt för att visa upp?
(Jag menar inte Johanna specifikt här utan branschen mer generellt!!)
Principen är ju densamma, eller hur? Få betalt för att visa på en produkt och marknadsföra ett företag – men vad det är för produkt och företag har ju influencern valt själv.
Tröja eller tuttar, same same egentligen.

Hur tänker ni här? 
Jag hade tänkt avsluta mitt inlägg efter meningen ”Det är väl ändå en JÄVLA skillnad?”, men insåg att skillnaden kanske inte är så pass stor som jag först tänkte.
Är det inte jäkligt snårigt egentligen när den egna kroppen blandas in som marknadsförande verktyg?