Senaste dygnen har varit så fruktansvärda. Jag har aldrig känt mig så rädd, otrygg och maktlös någonsin. Och så arg och ledsen på att det får gå till såhär. Att en enda människa kan få förstöra så mycket och bete sig så fruktansvärt vidrigt och hotfullt, och försätta så många andra i rädsla.

Jag trodde aldrig att jag skulle berätta om det här på bloggen. I många år har jag undvikit att göra det, eftersom jag varit rädd att det skulle bli värre då. Att han skulle bli arg och bli ännu mer oberäknelig. Men nu är skadan redan skedd, eftersom han igår var inne på förhör hos polisen, och nu är på fri fot igen. Så det spelar liksom ingen roll.
[…]

I 6 års tid har en man i perioder kontaktat och sökt upp mig mot min vilja.
[…]

Men tänk om jag vetat då, vilket helvete vi skulle behöva utstå i framtiden. Att det bara skulle bli värre och värre för varje år som gick.
Att han under perioder skulle bli besatt av mig, maila 100 mail på några dagar, hota om att komma och våldta mig och kalla mig för sin fru, som ska bära hans barn.
[…]

På söndag natt förstod jag att han var på väg hit från Stockholm. Han skickade bilder från bilen när han röker på, och kör 150 km/h.
[…]

Den natten lämnade vi vårt hem och förflyttade oss till en annan bostad här i byn. Jag gjorde en ny polisanmälan och förklarade att den här mannen troligen är på väg hit.

På tisdag kom han till byn första gången. Han stod parkerad ca 100 meter från vårt hus, och skrev i ett mail “Hemma nu älskling“.
[…]

Sen ser vi han komma ut från uppfarten till vårt hus. Skräckslagen ringer jag till 112 och har en otrolig tur att en polisbil befinner sig i närheten. I väntan på polisen står han bara där, utanför vårt hus.
Ena stunden klär han av sig helt naken, för att i nästa stund klä på sig allt igen. Det kändes otäckt att se, på flera olika sätt.
[…]

Antagligen hade han spenderat några timmar under natten och morgonen hemma på vår gård. Vandaliserat min ateljé…
Min vackra ateljé…

Gjort sönder tre av mina stora målningar. Eldat på min signatur och förstört en stor ram. Han hade även blandat ihop och förstört mina mineralfärger som jag ägnat mycket tid och möda åt att göra. Kastat ut saker ur ateljén och slagit sönder en ljuslykta som jag fått av en underbar följare.

Det gjorde så ont i hjärtat. Jag ville både gråta och skrika.
Det här var min kreativa plats.
Som om det inte räckte med all rädsla och oro han försatt oss i.
[…]

Tre timmar efter att han kommit in till polisen så släpptes han på fri fot igen. Dock med ett kontaktförbud, vilket var en liten lättnad i kaoset.

Men då kom nästa fas. Att vara rädd för att han nu blivit förargad.
Att han ville hämnas. Vi hade ju ingen aning om vad han var kapabel till. Det enda vi visste var att han ville åt mig. På vilket sätt visste vi inte.
Men nu, var det förvärrat nu?

Jag kände hur jag bara ville bryta ihop. Så många dagar hade gått nu…och det kändes som det bara blev värre och värre. Som en mardröm som aldrig tar slut. //Jonna Jinton

Istället för att med egna ord försöka sammanfatta vad Jonna Jinton och hennes man Johan varit med om de senaste dygnen så har jag plockat hennes egna ord där hon beskriver mardrömmen.
En man, en stalker har alltså trakasserat henne i 6 år och det hela eskalerade till att han vandaliserade hennes ateljé efter att hon och Johan lämnat hemmet då det inte kändes tryggt.
Så fruktansvärt! Och så hemskt att det ska behöva hända någonting riktigt allvarligt innan polisen kan göra någonting åt saken.
Den är nu man önskar att man satt på en hel arsenal av Drago-hundar (Magdalena Graafs vakthund) att låna ut till Jonna så att hon kan få känna sig aningens tryggare i sitt hem.
Jag lider verkligen med henne.

Vill ni stötta Jonna så kan ni skriva en kommentar här inne – hon får nog en pingback på mitt inlägg – eller HÄR på hennes blogg. 

Mina älskade läsare, det känns nästan som jag drömmer nu när jag sitter här och får ge er detta fantastiska besked som jag igår trodde att jag aldrig skulle få ge.
Vi får stanna kvar i vårt älskade Grundtjärn. Jag tror aldrig jag gråtit så mycket av glädje innan.
Det här blev både det värsta och det bästa, jag någonsin varit med om.
[…]

Sedan i november när det återigen blev tal om en ny ansökan trots ett nej från Mark och Miljööverdomstolen så har livet inte varit sig likt. Vi är många som levt i en plågsam väntan. Men där har ni kommit in, mina älskade följare, både här i Sverige och i resten av världen, och stöttat och skänkt så otroligt mycket energi när vi behövde det som mest. Jag hade aldrig orkat kämpa det sista nu om det inte vore för alla som engagerat sig runt om och via nätet.// Jonna Jinton

Om du inte känner till bakgrunden till det här inlägget så kan du antingen läsa det HÄR inlägget eller bara ta in min korta sammanfattning:
Under 7 års tid har det pendlat och överklagats fram och tillbaka om huruvida ett företag skulle få bygga en enorm park med vindkraftverk där Jonna bor, något som skulle förstöra den största anledningen till att hon flyttade dit – tystnaden och den orörda miljön.
Nu har överklagandet till Mark och Miljööverdomstolen processats och svaret blev NEJ.
Det slutade med att allt hängde på Vänsterpartiet i Sollefteå, vars besked Jonna och resten av de boende inväntat den senaste veckan. Den längsta veckan i deras liv, skriver Jonna.
Idag gick de ut offentligt med att de röstat nej.
Det blir ingen vindkraftspark och Jonna gråter glädjetårar.

Stort grattis till Jonna!
Utan Grundtjärn skulle inte Jonnas sociala medier vara detsamma.

I en väldigt känslosam vlogg berättar nu Jonna Jinton om de planer som finns på en vindkraftpark som riskerar att förändra Grundtjärn där hon bor, och som kan tvinga henne att flytta om byggd.
I videon berättar hon om hur lättad hon blev när företaget fick avslag på sin ansökan, och om hur hon och Johan äntligen kunde börja planera inför framtiden igen, bara för att få glädjen grusad när företaget ansökte på nytt.

I skrivande stund finns det en namninsamling på change.org med över 20 000 underskrifter för att stoppa bygget. Det är inte Jonna själv som startat den utan med största sannolikhet, någon av hennes följare.

Tack för tips!

Förra veckan sjöng Jonna Jinton ett arrangemang av ”Du gamla du fria” på fotbollsgalan.
Musiken ackompanjerade ett inslag om den rasism och det hat som Jimmy Durmaz fick utstå under sommarens fotbolls-vm och nu hat Jonna publicerat delar av det i sin senaste vlogg.

Gud, vilken härlig röst hon har. 
Jon-Henrik Fjällgren ska ju ställa upp för tredje gången i Melodifestivalen – fatta vad coolt om han och Jonna gjorde ett framträdande tillsammans.
Han på jojk och hon på sång! De skulle få MIN röst!

Tack för tips! 

Jonna Jinton vill embraca vintern och välkomna den med öppna armar och gör detta genom att bada i en sjö som redan börjat få ett lager is på sina ställen.
Herregud, jag mådde fysiskt dåligt och fick både kallbrand och frost i mustaschen bara av att titta på hennes video.
Välkommen vinter – välkommen lunginflammation!

Jag kan på min höjd tänka mig att gå ut och sparka lite i någon lövhög men det är så långt jag sträcker mig när det kommer till att välkomna hösten.
Vintern kan glömma ett välkomnande! Jag kan vinka hej då till den om jag sitter på ett plan mot varmare breddgrader men annars? Nä.