Att brevväxla med en mördare

Vad har vi för tankar kring kvinnor som brevväxlar med seriemördare?
Jag tycker fokuset med borde ligga på VARFÖR man gör det, snarare än ATT man gör det.
Mailar du till en seriemördare för att du pluggar till kriminolog eller för att du när en hemlig dröm om att ”omvända/rädda” honom, bli hans fru och få bära hans barn? (Jag skriver han då 83% av alla seriemördare är män)
Skillnaden mellan dessa två anledningar är enorm.

Jag har själv aldrig mailat en seriemördare och kan inte uttala mig om varför många kvinnor gör eller vill göra det, men jag  tänker att det kanske kan vara av samma anledning som vi konsumerar kategorin ”True Crime”?
Fascinationen för fenomenet ondska? Av ett monster? Att få komma ännu närmare tragedins kärna?
En berättelse är aldrig så fängslande som när man vet att de är baserad på en sann händelse.
Herregud, varför plockar folk upp sina telefoner och förevigar trafikolyckor från alla tänkbara vinklar när de passerar?
För att kunna säga att man varit lite delaktig i det fruktansvärda och få stå i fokus en liten stund?

Jag har egentligen ingen aning, men tycker frågan är intressant.
Men istället för att bara omfatta brevskrivande med seriemördare så borde vi bredda den lite och handla om True Crime i mer generella ordalag.

Lady Dahmer och Apan satt i granen diskuterar bantning på Instagram

Det här tycker jag är väldigt intressant.
Anna ”Apan satt i granen” Davidsson och Lady Damher är de bästa av vänner och trots att hon riskerar att kliva på lite tår så säger Anna ifrån på LDs offentliga Instagram.
Det här tar upp en viktig aspekt i debatten som Lady Dahmer aldrig diskuterar när det kommer till vikt, nämligen att det faktiskt finns människor som mår fysiskt dåligt av att väga för mycket. Det handlar om mer än ”hjärnspöken”.
Anna lider av sömnapné. något som i många fall kan kopplas till övervikt så för henne handlar det verkligen inte bra om att gå ner i vikt för att bli ”normativt snyggare” utan det handlar faktiskt om hälsa och livskvalité.
Min smärta ökar i takt med min vikt så jag måste hålla koll på den för att kunna leva så smärtfritt som möjligt, något som är BETYDLIGT viktigare för mig än att hur min fysiska uppenbarelse ser ut.

Jagar man kilon och gram av en enda anledning – att bli ”normativt snyggare” så håller jag med Lady Dahmer i sin text här ovan, men gör man det av anledningar, så som Annas exempelvis så tycker jag att LD ska hålla tyst.
Man KAN inte dra alla över en kam, inte ens bantare!

Jag tycker det är bra att Anna som är LDs nära vän säger ifrån, för det måste man kunna som vän.
Hon och jag har exempelvis debatterat bantnings-samarbeten i SVT – trots att vi är vänner – och vi tyckte inte samma sak där. Det är helt okej det med…

Lady Dahmer avslöjar sin inspiration

Jag hade aldrig hört talas om Iiu Susiraja förut, utan hörde hennes namn för första gånger i det här inlägget av Lady Dahmer. 
Tydligen har hon inspirerat flera av LDs bilder och nyfiken i en strut som JAG är så satte jag mig genast och googlade.
Iiu Sisiraja är en fotograf och videokonstnär som senast ställt ut verk från de senaste tio åren under rubriken Torr glädje på museet för nutidskonst Kiasma i Helsingfors.

Åbokonstnären Iiu Susirajas fotografier och videoverk lockar till samhälleliga tolkningar om normativitet, sexualitet och kroppen. För konstnären är utgångspunkten i föremålet och bildens betydelse blir tydlig först i ett senare skede. //Svenska.yle

 

Jag gillar’t!
Vad tycker ni?