Hörni, jag måste fråga er andra också. Tina, en av mina läsare, som jag har full respekt för, tycker att våra krav på volontärer till vår Gård i Göteborg är väldigt tuffa:

”Oj, vilka krav som ställs på blivande volontärer som ska jobba ideellt! De liknar ju de krav som ställs på kvalificerade heltidsanställningar!”
[…]

ÄR det för stora krav att man ska brinna för äldre, att vara prestigelös, fungera i ett team? Sen att det är ett stort plus om man kar körkort och kan laga mat och baka, kanske anses som tuffa önskemål … eller? // Monas Universum 

Monas Universum tar upp en intressant sak på sin blogg.
Välgörenhetsorganisationen Vid din sida söker volontärer till sin satsning ”Vår gård” i Göteborg och Mona skrev ut vilka förväntningar/krav man har på de som söker:
”Vi vill INTE ha några dagsländor samt att du fungerar mer än bra i ett team och är prestigelös.
Vi ser gärna att du är en engagerad själ och att du brinner för äldre människor. Kan du köra bil och är bra på att laga mat/bak så är det ett megaplus!”

En läsare ska då ha kommenterat att kraven är att likställa med de som finns vid en kvalificerad heltidsanställning.
Vi vet ju alla sedan tidigare att människor som fyller läpparna inte går att anställa eftersom de kommer ha en arbetsmoral som är under all kritik (läs här om du inte förstår) men är det verkligen så orimliga krav som ställs på volontärerna? Att man inte ska hoppa av efter några gånger bara?
Enligt Mona så är ju en av anledningarna att de hemlösa/fattiga pensionärer känner sig otrygga när det är för många olika ansikten i soppköket, och att VDSs mål varit att inte bara ge pensionärerna mat och kaffe, utan att de på riktigt ska känna sig sedda och får en identitet.

Jag tycker nog faktiskt att kraven känns helt rimliga, precis som de allra flesta i Monas kommentarsfält. 
Vad tycker nu?

Visa det här inlägget på Instagram

Samtidigt som mitt inre – som redan mentalt sorterat kryddorna i mitt nya kök – skriker av den här filmen, så måste jag ändå medge att den är lite kul.
Så länge det drabbar någon annan. ?

Jag är extremt noga när det kommer till saker som kryddsortering och kan bli galen på resten av familjen. Det enda jag av någon outgrundlig anledning inte bryr mig om, är det ENDA min sambo bryr sig om är organiserat. Nämligen det här…

Bryr mig inte och slänger ner alla bestick som ett plockepinn, till hans stora fasa. 

Min hjärna alltså… ??‍♀️??‍♀️

Slut på ett hyfsat meningslöst inlägg om kryddor och bestik.
Dela gärna din mest menlösa anekdot någonsin så ser vi om det här inlägget kan få minst antal likes någonsin  ?

Jag har ett 10-tal väldigt nära vänner som jag håller hårt i men två av dom är mina allra bästa vänner och jag har haft förmånen att få ha dom i mitt liv de senaste 25 åren. Eller ja, den ena i 23, den andra i 27 år.
[…]

För en tid sedan skrev jag om vänskap i ett inlägg och blev så HIMLA ledsen när en av er läsare undrade hur man skaffar vänner. Det är vid sådana tillfällen man måste stanna upp och inse att det inte alls är en självklarhet med bra vänner, eller vänner över huvud taget. Jag håller så sjukt hårt i alla mina vänner och önskar inte någon att vara utan.

Ni som är lika lyckligt lottade som jag, hur träffade ni er/era bästa vän/jag vänner? // Monas Universum

Monas Universum skriver så fint om sina vänner, vilket fick mig att tänka på två saker.
Hur mycket jag älskar min bästa vän H, och att det kanske är läge att ha ett nytt ”Hitta Vänner-inlägg”?
Kanske kan man lägga grunden för nya vänskaper, att blomma ut så fort pandemin är över och restriktionerna lättar?
Skaffa en brevkompis att lära känna via pennan (eller ja, tangentbordet oftast) eller telefonen så länge?

Vad säger ni? 
Vill ni ha nya ”Hitta Vänner-inlägg” för alla möjliga, olika delar av världen?

Måndag idag och jag har en hel del viktigt att ta tag i. Bland annat starta en fond. En mycket bra idé som någon gav mig i fredags och som flera av er här inne har föreslagit under helgens gång. Tack!❤️ // Monas Universum

Efter att först inte velat be om hjälp att betala sitt skadestånd, så kom det ett inlägg med ett swishnummer från Mona, som hon sedan tog ner inlägget igen och bad om ursäkt för det, vilket för oss fram till det här inlägget.
Nu avslöjar Mona att hon vill starta en fond, och jag gissar att det har med skadestånd, förtal och/eller sexuella övergrepp att göra – det som är huvudnoterna i inläggen jag länkat till här ovan.
Om ni, som jag, inte heller vet skillnaden mellan en fond och en stiftelse så kommer här en liten nätt förklaring som jag hittade på nätet.

Här kan man läsa mer om hur man startar en fond för den som är nyfiken.
Det kostar några tusenlappar att starta upp den, men verkar ändå betydligt enklare än att starta upp en stiftelse, som Isabella Löwengrip låg i startgroparna för tidigare.
För att bilda en stiftelse krävs det nämligen att det finns en egendom.
Egendomen kan vara till exempel pengar, fastigheter eller aktier. Det måste också finnas ett gåvobrev, ett testamente eller någon annan handling. Det här dokumentet ska ange hur egendomen ska användas, hur styrelsen ska utses och vem eller vilka som får ta del av egendomen.  I stiftelsens namn ska alltid ordet stiftelse ingå. (Källa: Skatteverket)

Skulle ni hellre skänka pengar till en fond som är registrerad av Länsstyrelsen, än en privat insamling via Facebook, Crowdfunding eller liknande, eller handlar det helt om vem som står bakom?