Just nu sitter jag i bilen påväg hem. Tårarna rinner, jag grinar som ett litet barn! ?? Ludvig också ledsen….. ( Jonas ledsen för att vi är ledsna)

Jonas har ställt ett ultimatum. Han eller katterna. Han tycker om katterna. (Har är ärligt talat världens snällaste mot dom)

MEN. Han hatar katthåren, står inte ut med dom.

Lång historia kort.

Jag menar, att han från dag 1 visste om att jag hade två katter och en son. Han träffade dom redan första dagen…. och jag gjorde klart för honom att mina hårbollar och Lilleman följer med mig, oavsett vart vi tar vägen…..

Han menar att det inte spelar någon roll… Han står helt enkelt inte ut. Han anser att han har försökt i snart 2 år nu.

(Han har rätt, jag vet att han tyckt det varit jobbigt… och att han har försökt)

Detta är en av två saker som vi verkligen tjafsat/bråkat om……?

Vi har en robotdammsugare, jag har bokat städfirma 1dag/veckan från och med nu, för att underlätta med katthåren.

Katterna rakas ofta för att minska ”hår problemet”

Vi har den bästa sanden man kan ha. (Luktfri med touch av lavendel)

Kattlådan bor på balkongen från vår till sen höst. Jag tömmer den innan jag går, och direkt när jag kommer hem…….

Men han står helt enkelt inte ut längre. Jag har försökt allt, långa diskussioner, tårar och bönande och bedjande. Han menar att han blir arg och irriterad pga av detta.

-Faaaaaaan! ?

Vad ledsen jag är? Varför ska man alltid välja det ena framför det andra? ???

-Jag älskar min Jonas. Men jag älskar också mina hårbollar! ❤️ //My Martens

Jag undrar vad som hade hänt om My ställt ett ultimatum tillbaka på Jonas:
”Klipp av dig håret – jag hatar att hitta dina långa, mörka hår överallt. Står inte ut med det!”

Jag förstår inte hur man kan ställa ett sådant ultimatum på My och Ludvig – att de ska göra sig av med sina familjemedlemmar bara för att han inte gillar katthår.
Vad kommer härnäst? Mys vänner? Hennes son? Någonting annat viktigt i hennes liv som han inte gillar?
Jävla ego!
Ska My svara med samma mynt och be Jonas ge upp någonting viktigt i sitt liv bara för att hon inte gillar det? Sitt långa hår? Turnerandet? Någon vän My kanske inte gillar så mycket?
Vad fan är det?

Skulle M ställa ett sådant ultimatum på mig så skulle jag inte behöva välja – då skulle han ha gjort det åt mig. 
Man ställer helt enkelt inte så själviska ultimatum på det här viset och krossar hjärtat på någon man älskar, genom tvång och känslomässig utpressning!
My undrar varför man alltid ska behöva välja det ena framför det andra, och vet du, My!
Det ska man inte!

Blommigt eller blått? 
Stuckatur eller svampat?
Tegel eller fondväggstapet?
För paren som inte kan komma överens om hur man vill att det ska se ut hemma i vardagsrummet så har jag den ultimata lösningen för er. Eller jag och jag…? Inte jag egentligen…
Det är ju Piller-Bobby och hans man som står för inspirationen – I’m merely the messenger here.

Fram med overhead-apparaten och allt ni någonsin lärde er på bilden i skolan och kladda dit era egna ansikten över hela väggarna!
Jag lovar att ni skulle kunna ha resten av rummet inrett som den sammetsröda tortyrkammaren i 50 shades-filmerna plus en sexgunga i taket och ingen skulle ens notera det.
Men hur kommer man på tanken?
”Hmmm….hur gör jag det extra snyggt här hemma? JAG VET! Jag sätter mitt eget fejs på väggen! Över HELA väggen!!!”
Lite smyg-narcissistiskt så…
Men man undrar ju lite…hade inte Jimi en lika imponerad bröstmuskulatur som maken, eller varför är han kapad vid hakan?

Det här är den märkligaste formen av inredning jag någonsin skådat och då har jag sett min beskärda del av den epidemi av pizzeria-inspirerade tegeltapeter som tagit över min hemstad Nybro. 
Det enda som skulle kunna vara värre än att ha sitt eget enorma ansikte på en vit vägg är att ha sitt eget enorma ansikte på en terrakottafärgad tegeltapet.
Det är liksom inte ens en tavla – det är VÄGGEN!!!!
VÄGGEN!!!!!!????

Var det någon som blev inspirerad eller fick lösningen på sin inredningsrelaterade relationskonflikt?
I så fall är det inte mer än rätt att ni har även MITT ansikte på väggen! Jag kan gå med på att sitta inne i ett gästrum eller kanske gillestuga, men helst av allt vill jag sitta ovanför soffan.
Helst i kombination med ”Carpe Diem” eller liknande…

Igår skrev jag om My Martens som ändrade om i både inlägg och historia för att ta sig ur en situation där det å det grövsta framstod som att hon kört bil i 110 km/h med en mugg i ena handen och en klickande kamera i den andra.
När ingen verkade köpa hennes förklaring/efterhandskonstruktion så raderade hon helt sonika inlägget. Out of sight, out of mind, men det betyder inte att läsarna går med på att släppa det hela.
Diskussionen har fortsatt på ett annat inlägg och visst framstår hon som extremt skyldig med sitt ”låtsas som att det regnar”?

Varför inte bara ta tjuren vid hornen och reda ut det hela?
Erkänna om det är på sin plats?
Den här taktiken kommer ju inte fungera…