Visa det här inlägget på Instagram

Under sin frågestund på Instagram så fick Nellie Berntsson mängder av frågor om i fall hon är beredd på att lämna tävlandet och hästarna åt sidan när bebis kommer. 
Det är ju intressant. Hur många sådana frågor tror ni Olav (bebisens pappa) får?
Eller män generellt?
Givetvis så kommer Nellie behöva ta hänsyn till sin kropp efter graviteten eftersom det är hon som burit barnet, men bortsett från det så finns det ingen som helst anledning att ställa den frågan till henne, om man inte samtidigt ställer den till Olav.

Det känns som att dessa frågor primärt ställs av kvinnor, till kvinnor.
Varför?
Är inte det bara SÅ tröttsamt? Bakåtsträvande? Pekpinnigt? Inskränkt?

”Kvinnan BÖR ta ut mer föräldradagar än vad mannen gör, det bestämdes ju redan i Edens lustgård, av den där klåfingriga Eva!!!!
Hon schabblade bort allas vår jämställdhet!”

Visa det här inlägget på Instagram

Det här inlägget av Nellie Berntsson har några veckor på nacken, men jag tycker ändå att det är en intressant sak att skriva om.
Jag har varit runt lite överallt för att läsa vad influencers har sagt eller skrivit om förlossningskrisen och den demonstration som ägde rum i dag utanför landstingshuset, men jag har bara kunnat hitta två inlägg om saken, och det är inne hos Margaux och hos Michaela Forni.
Många andra har säkerligen skrivit om det i sina story, men att det försvunnit när jag klickade runt, så istället vill jag ta upp det som Nellie skriver i sitt inlägg.
Att hon känner sig så äckligt grå, att det är länge man är gravid.

Ibland känner jag bara att min partner kan testa en dag att stå i mina skor just nu. 8/10 månader såhär är den största utmaningen jag haft i mina händer. Såklart värt det snart. Men man ska inte romantisera en graviditet ?.. // Nellie Berntsson

Jag har aldrig varit gravid, jag vet inte hur det känns, vet inte vilka känslor man går igenom, hur hormonerna kan spöka eller hur det känns att kanske behöva åka 25 mil för att nå fram till närmsta BB. 
Jag vet inget om detta, men det finns en sak jag skulle vilja veta.
Varför är det inte fler män som höjer rösten vad gäller förlossningskrisen?
Borde det inte ligga även i alla blivande pappors intresse att mamma och bebis överlever och att han eventuellt kan slippa agera barnmorska på någon illa upplyst rastplats mitt ute i ingenstans?

I gravid vecka för vecka, så svarar Nellie Berntsson och hennes sambo på frågor om graviditeten och den stundande förlossningen.
Här under har jag transkriberat de flesta frågorna av videons första hälft.
Resterande frågor hittar ni efter den nionde minuter -alltså  i videons andra hälft.

Gjorde ni ett niptest?
Nej, vi gjorde bara en kubtest

Kan man rida som gravid?
Ja, det kan man absolut göra, men jag valde ganska tidigt att inte göra det så jag kände mig väldigt klumpig och det kändes då som en väldigt tråkig grej.

Hur många barn vill ni ha om ni får önska?
Vi har inte pratat så mycket om det, men lite. Vi har sagt att två är optimalt, det är alltid kul att ha ett syskon.
Men eftersom det här kom som en liten chock och inte var 100% planerat just nu så känner vi att vi vill leva livet med den här grabben ett tag nu och känna på det, så det är om några år.

Hur känns det att Olav rider Joe nu? (Joe är Nellies egna häst som hon köpte när han var fem eller sex år)
Det är skönt att de passar så bra ihop, annars hade det givit mig ångest, om det inte funkat.

Kommer Olav vara pappaledig, eller hur tänker ni kring det?
Nej, vi har lagt upp det så att jag kommer vara mammaledig och ta ut mina dagar, och sen får vi se lite hur vi gör. Någon måste ju hålla igång allting och jobba, så det kommer vara jag som är det till en början. Sen är ju vi egenföretagare och kan avlasta varandra väldigt enkelt.

Hur tänker ni med förskola? Kommer barnet gå på förskola?
Allt som har med dagmamma, dagis eller förskola att göra så kommer vi sätta in honom på så fort det är möjligt. Han är inget barn som kommer gå hemma extra med oss utan vi ser det som jättebra med sociala sammanhang och pedagoger och avlastning för oss helt enkelt.
Så det kommer han göra, snabbast möjligt.

Har din graviditet så här långt motsvarat dina förväntningar?
Man har ju fantiserat om hur det är att vara gravid, att det är mysigt, och det är det. Men vissa dagar vill man bara spy på alltihop (Nellie visar med handrörelser)
Jag tror bara man får vara beredd på att hormonerna går lite upp och ner. Jag tror det är väldigt individuellt.
I början mådde jag väldigt, väldigt bra och sen nu, här på slutet så mår jag inte så bra, medan många säger tvärt om.

Hur träffade du Olav?
Kort och gott så såg han mig på en tävling i Danmark och skrev till mig och så skrev vi till varandra. Sen höll vi kontakten i nästan två och ett halvt år.
Han hade precis slutat ett jobb i Tyskland och börjat i Danmark och jag hade ju mitt hemma så fanns ingen tid att ses. Sen var jag i ett annat förhållande, vilket tog slut och då bestämde vi oss för att träffas som vänner eftersom vi hade pratat så länge och få ett ansikte på varandra. Sen kom han till mig typ tre helger på rad och sen hade han tackat ja till ett jobb i USA – lite otajmat – för vi började ju tycka om varandra, så han flyttade till USA i kanske en månad, och sen bestämde han sig för att komma till mig, eller VI bestämde oss för det.
Och sedan dess har vi varit med varandra varje dag.

Var du nervös för omgivningens reaktion på din graviditet?
Jag är ju en person som inte bryr mig så mycket om vad andra tycker och känner mig väldigt säker på min grej och är inte så nervös av mig.
Olav var lite mer nervös än mig.

Vad är du mest rädd för inför och efter förlossningen?
Inför – alltså jag är ju inte så nervös utan jag är mer väldigt taggad. Däremot är jag lite nervös eftersom jag är så inställd på att det ska bli vaginalt, att jag skulle bli väldigt besviken om det skulle bli kejsarsnitt, för då är jag liksom inte förberedd på det.
Efter förlossningen så är jag väl nervös som alla andra att, om det till exempel blir vaginalt, att det kommer kännas väldigt annorlunda och att det kommer vara jobbigt. Om det blir komplikationer så blir jag lätt nedstämd.
Jag är inställd på att det inte kommer vara som vanligt, den första perioden, men att det i alla fall funkar.
Just känner jag mig väldigt taggad och att jag litar på min kropp.

Visa det här inlägget på Instagram

Bebis ska ut. Nellie ska upp. 
Ungefär så skriver hon i sitt Instagraminlägg, där hon ger uttryck för saknade efter de saker som hon inte kan göra som gravid.
Hennes mamma är superpeppande och skriver till Nellie att ”livet behöver inte sättas på paus för man får barn. Man kan njuta, satsa och leva ihop med sina barn.”

Klart man kan det!
Kan man ha barnet med sig på hästen, på samma vis som man har dem i en Baby björn eller en cykelstol?
Hästans rytmiska gång borde ju kunna söva vilket kolikbarn som helst?
Frågan är om det är mer eller mindre effektivt än att doppa nappen i starksprit?