Fina flickor får inte…vaddå?

Tog mitt snus och gick därifrån ilsken som ett bi. Nu är absolut INTE min tanke att på något sätt romantisera snus, nikotin eller ett beroende. Jag vet om att det är dåligt och en last som jag absolut inte är stolt över men det är jag som äger det valet. Ingen annan. Och absolut inte en kille i en kiosk som har ideér om hur ”fina tjejer” bör göra och inte göra. //Paula

Vilken jävla tröghög!
”Fina flickor snusar inte”?

Vad mer får fina flickor inte göra?
– Bajsa
– Prutta
– Rapa
– Ta för sig
– Vara högljudda
– ??

Fyll på listan…
Får fina flickor njuta av sex?
Välja bort barn eller den traditionella familjekonstellationen?
Ha orgier? En ormgrop med andra fina flickor?

”Fina flickor snusar inte”…

Störtlöjligt!
Det där är ju ett sådant typiskt exempel där man kommer på det perfekta, dräpande svar, ungefär fyra minuter för sent och ”the moment has past”…

 

Inbrott i Hugos och Paulas hus på nyårsafton

 

Vi hade inbrott på självaste nyårsafton. Vid tolvslaget ringde vårt larmcentral… Det känns jätteledsamt att någon/några har tagit sig friheten att bryta sig in i vårt hem. Vår allra tryggaste borg.
Jag skiter fullständigt i våra saker, men att dessa människor fått mitt hem att kännas otryggt känns förjävligt.
I fredags kom vi hem, och började gå igenom vad som fattades. Det var kaos. //Paula Rosas

Medan Hugo och Paula firade nyår i Mexiko så passade alltså någon eller några på att bryta sig in i deras hem och kränkande riva runt i det allra heligaste – deras hem.
Deras hem och deras privatliv. Fy fasen, alltså!
Jag lider SÅ med dem, att få känna sig trygg i sitt hem är väl det minsta man kan begära. Jag har inte varit med om inbrott – förutom i bil – men däremot anlagd brand som tack och lov enbart rökskadade stora delar av hemmet.
Jag vet inte om jag skulle vilja bo kvar i ett hus som någon brutit sig in i. Det känns nästan ”förstört” och fan vet om jag någonsin skulle känna mig lika trygg igen.
Men samtidigt vill jag ju inte tillåta att en hoper kriminella kör ut mig ur mitt eget hus…
Den är svår…

Är detta kanske baksidan av att hela tiden informera världen om vart man befinner sig vid olika tidpunkter?
Om inbrottet i Hugo och Paulas hus var planerat och inte bara ett hus som valdes på måfå, så hade tjuvarna säkert stenkoll på att familjen befann sig i Mexiko.
Att skriva på sociala medier att man är bortrest är något som alla säkerhetsföretag avråder från, för varför servera tjuven ett hus att kunna jobba ostört i?
Nu har ju Hugo och Paula sitt hus larmat vilket betyder att tjuvarna nog inte hann vara inne i det särskilt länge, men det är ju en klen tröst.
En enorm kränkning oavsett!

Hur resonerar ni?
Har någon av er utsatts för inbrott?
Hur gjorde ni?
Försvann känslan av otrygghet?

Samarbete vs samarbete

Influencer marketing har sannerligen tagit Sverige med storm.
Fler och fler företag vänder sig till bloggnätverk för marknadsföring och den traditionella printreklamen verkar vara på väg bort.
Den senaste tiden har jag flera gånger kommenterat fenomenet och hur jag tror att trenden kommer se ut under 2020.
Jag har en känsla av att följarnas förtroende för influencern kommer fortsätta sjunka i takt med att de gör fler och fler samarbeten, och speciellt då samarbeten där produkten de marknadsför är deras ”favorit” trots att det inte ens gått en vecka sedan influencern marknadsförde ett konkurrerande varumärke som givetvis också var hennes favorit.

Det här med att prata i ”jag-form” är enligt mig, en av sakerna som riktigt kan pulvrisera ett varumärke och dess trovärdighet på nolltid. Alla förstår nämligen att produkt efter produkt som visas upp, omöjligt kan vara en favorit.
Beskriv och presentera produkten i samarbetet för följarna istället och ta reda på vad de är ute efter, snarare än du själv.

Här kommer två exempel på min teori:
1. Alexandra Nilsson gör ett samarbete med företaget Swarovski och jag får känslan av att det är någon annan som skrivit inlägget åt henne då språket är helt annorlunda mot vad man normalt sett kan läsa inne hos henne.

Nu är det snart jul igen och jag vet exakt vad jag önskar mig i år. Smycken från Swarovski! I två år har jag fått presenter därifrån från Andreas, och jag blir lika lycklig varje gång. Swarovski är verkligen i min stil. Classy men också party, fast funkar ändå lika bra till vardags om man vill det. Ni vet ju att jag älskar allting som glittrar, men det får gärna vara i en stilren design så det inte tar över för mycket. I år har Swarovski en kollektion som heter Naughty or Nice, som handlar om ifall du har varit snäll eller lite stygg ?//Alexandra Nilsson

Ta en titt på smyckena och säg mig om ni tycker att de känns som ”Alexandra”?
Jag gör inte det inte tyvärr men de kan ju också bero på att Alexandra erkänner att hon hittat på allt som stod i hennes inlägg. Hon kallar det hela för ”story telling” vilket mest låter som ett fancy word för hitttepå. Hon bygger alltså fiktiva scenarion som hon sedan stoppar in sig själv och sambon Andreas i.

Så storytelling alltså? Det gör ju inte direkt det lättare att lita på vad influencers tycker och uttalar sig om när till och med det här var visar sig vara fejkat. 

2. Paula Rosas gör ett samarbete för företaget Safiras klockor med bland annat Hugo som rekvisita. Trots att jag vet att Hugo nästan aldrig tar av sig sin Rolex och att Paula aldrig skulle sälja sin klocka av samma märke så tycker jag att reklamen är riktigt bra utformad.

De blandar exempelvis inte in sig själva och pratar inte om klockorna som sina favoriter utan Paula presenterar dem helt sonika för de potentiella kunderna.
Hon skriver ingenting om sig själv eller produkten som hon riskerar att kastas tillbaka i ansiktet på henne om hon någon gång skulle få för sig att göra reklam för en konkurrerande verksamhet.
Paula är helt enkelt en reklampelare som lånats ut till ett företag som Safira för marknadsföring på hennes plattformar.
De betalar för hennes plattformar, inte hennes person, personliga integritet eller åsikter, och det är någonting alla influencers skulle gynnas av ifall de tog informationen till sig.
Hon behöver inte blanda in sig själv hela tiden. Fokusera på det marknadsförande företaget istället och försök matcha det med följarna istället. Annars kommer det inte finnas så mycket trovärdighet kvar att förlora och det är trots allt det viktigaste en influencer har till sitt förfogande..

Vad är era åsikter om innehållet i det här inlägget?

Jag vill heller inte äta en fisk som betraktar mig när jag gör det…

Blev både full i skratt och kände frustration av kommentaren på mitt inlägg där jag åt helstekt fisk och hade svårt i att ögonen var kvar på fisken jag åt.
”Du vet att alla djur du äter har haft ögon tills den hamnade på din tallrik? Det kanske hade varit en bra grej.. Ska man äta djur så ska man också kunna kolla dom i ögonen innan man mumsar i sig. Tycker folk är så ignoranta!”  //Paula Rosas

Jag förstår vad personen som skrev kommentaren menar, samtidigt som jag skamset får gå och ställa mig i Paulas hörna då fisk som serveras på det här sättet ger mig rysningar och är någonting jag aldrig skulle kunna äta.
Det är förmodligen både ignorant och skenheligt av mig att göra så här, men det har varit värre.
Förr i tiden kunde jag inte ens ta bort köttet på en grillad kyckling då jag fick panik av att bryta leder mm på djuret vars hela kropp låg framför mig.
Någonstans vill jag inte bli påmind om att det är ett död djur som ligger framför mig och jag hör själv hur det låter när jag skriver detta. Extremt skenheligt!
Jag får kanske ta mig en funderare på det här med att äta döda djur ändå?
En annan sak jag ALDRIG skulle kunna äta är bläckfiskarmar med sugkoppar eller hela, friterade små bläckfiskar.

Hur resonerar ni? 
Tillhör ni skenhelighetens lilla klick här borta i hörnet eller är ni helt obrydda om sådana här saker?