Brrrrr!!

Paula:

Jag älskar vår lilla gästtoalett! I veckan fick vi ett stänkskydd uppmonterat till duschen. Det var helkaklat i vitt med marmor golv när vi flyttade in. I framtiden kanske vi kaklar om för att få lite mer färg.//Paula

Det är få saker jag avskyr med samma passion som att frysa i duschen. Jag tvättar hellre hela kroppen med våtservetter än kliver in i en dusch utan möjlighet att stänga in den välsignade vattenångan.
I min förra lägenhet hade duschen inga dörrar man kan stänga om sig utan bara en sån här larvig liten glasvägg och jag frös konstant varje gång jag skulle duscha.
Det var hemskt! Traumatiskt skulle jag nästan vilja kalla det. Dusch så fucking inte ON FLEEK som en äkta bloggare skulle uttrycka det!

Nu för tiden har duschen två svängbara glasdörrar som kan förslutas helt där jag kan kokong’a mig riktigt ordentligt utan att få minsta gåshud och jag sitter gärna där inne i en halvtimme och filar fötterna eller liknande om jag har tid.
Det är fan GOOOOOOOOALZ!!!!!!!
Jag kommer ha Värmdös lenaste fötter i sommar! =)

Att sen komma ut ur duschen är inte lika GOALZ men då får man hoppa i morgonrocken i storlek XXXXL som når hela vägen ner till fotknölarna fort som fan för att inte få frostskador på tuttarna.
Världsproblem, tycker ni inte?

#teamstänkskydd eller #teamCamCam

Igenkänning noll procent.

Hugo & Paula:

Igår skrev jag ett inlägg om Lady Dahmers missriktade sympatier för oss barnfria och idag tänkte jag spinna vidare på det – ur just den synvinkeln jag skrev om igår. Alltså min egen.
För man kan ju bara utgå från det – hur man själv känner och tänker men för den sakens skull behöver man ju inte trycka upp den i ansiktet på någon annan. Läs gärna det inlägget först om ni verkligen vill hänga med här. =)

Både Hugo och Paula skriver inlägg om saker de saknar från tiden innan de fick barn och min spontana känsla när jag läste dem var att ”Huuuuuuuu, fy! Jag VILL verkligen aldrig ha barn!” och typ ”Stackars dem och alla andra som har barn” för att sedan komma ner till slutklämmen där de båda konstaterar att hur mycket de än saknar saker som sovmorgon, att få äta frukost i fred framför tvn eller att kunna vara spontant och dra på en resa lite hipp som happ så skulle de aldrig byta bort sina liv med Molly och Leonore, eller som Paula skriver:

Med facit i hand är mitt liv ultimat som det är i detta nu. Detta är sånt som jag kan sakna, men som jag aldrig skulle välja bort med det jag har idag. Kärleken är större och starkare.//Paula

Frågan jag ställer mig då är följande:
Tänk om det liksom är så här som jag känner man kan känna INNAN man får barn bara för att man inte VET hur ens liv kommer förändras av barn?
Att det inte betyder att jag inte vill ha egna barn utan att jag bara inte kan tänka längre än näsan räcker?

Katrin Zyto var ju MER än lovligt anti barn innan hon blev gravid med Ringo och nu kan hon säga att hon är så glad att hon ändrade sig och tryckte ut hela tre stycken småkillar.

Ni föräldrar där ute – hur var det för er?
Längtade ni efter barn med varenda cell i hela kroppen eller finns det någon som känner igen sig i det jag skriver? Att ni inte varken tänkt på eller längtat speciellt mycket efter barn men när ni väl blev gravida, att det ändrade sig?
Tänk om det skulle göra det för mig, eller än värre – tänk om det INTE skulle göra det och så står jag där gravid och förberedd på alla nya känslor och så kommer de inte.
Fast så känslokall är väl ingen? Inte ens jag!
Eller jo, vissa är kanske det, som typ Casey Anthony (True Crime) men de flesta människor är det förhoppningsvis inte.

Var det någon som hängde med i vad jag menar?
Är det Lady Dahmers inlägg som ändå krupit in under skinnet på mig eller är det bara min hjärna som i vanlig ordning spelar mig ett spratt?

På tal om hälsopepp!

Paulas:

Hälsa, kost, pepp och hets är på allas läppar just nu och en som diskuterar kring ämnet är Paula som postar det här inlägget där hon frågar – HÄLSOPEPPA PÅ SOCIALA MEDIER- DO OR DON´T?

Vad är peppigt och hur drar man gränsen för hets som influencer på sociala medier med många följare?
Får man lägga upp sina träningsbilder? Är det okej?
Viktnedgång? Finns det hälsosam och mindre hälsosam viktnedgång? Eller ska man aldrig lägga ut viktnedgång på nätet?
Visa vad man äter? Bra eller anus?
Skönhetsbehandlingar och operationer?

Vad blir ni peppade av och vad gör er mer ledsna, modstulna eller nedstämda?
Jag antar att det beror på vad man har för mål men det är intressant tycker jag..

Speciellt i dessa dagar då ”thinsplaining”, bantningshets och ”sweat is fat crying”-poster på Instagram är det en intressant frågeställning….
Tydligen får man inte ifrågasätta någonting heller för då är man är spya till mobbningsblogg – som Lady Dahmer så charmerande uttrycker det. Hon har verkligen talets gåva, den kvinnan! 🙂

Jag undrar vad som egentligen är värst i hennes bok?
Att jag inte är ”tjockislojal” tillsammans med henne, att jag inte vill att hon för min talan som fd tjockis eller att jag menar på att man visst KAN gå ner i vikt men att det inte är enkelt – allt medan hon menar att det inte alls går.

Jag har ju gjort det så uppenbarligen går det – med sjukdomar och allt som sätter alla käppar i hjulet som de bara kan och gör det än svårare.
Det är inte enkelt men det går. Och var värt det för mig.

En av livets stora frågor!

Paula & Hugo:

”Pyglo” (En blandning av Hugo och Paulas namn) har varit på lite mysigheter i Skåne för att fira en mams som fyller år och Paula la upp den här bilden på sin blogg vilket genast väcker känslor i mig.
Känslor av irritation, känslor av avsmak. Jag känner mig arg och provocerad men mest ställer jag mig frågan:
Varför ska alltid glasen på hotellfrukosten vara så förbannat små att man måste ta en fyra, fem stycken för att inte av ren instinkt dricka direkt ur kannan?
Varför?

Tror de att folk kommer dricka mindre juice om glasen är små och är juice överhuvudtaget dyrt? Knappast i jämförelse med Nutella väl och det verkar det vara fri tillgång till på alla frukostar nu för tiden?
Snart kan man väl det i en droppsladd rakt ut i blodet?
Näring for people on the go.
Eller är det ett sätt för hotellet att vara ”socker-medvetna” och inte uppmuntra till överkonsumtion av fruktsocker?
Återigen – Nutella?

Varför?
Och varför är det likadant vart man än kommer i världen?
Har det klubbats igenom på någon internationell hotellfrukoststämma?