Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Pontus Rasmusson har fått sitt konto avstängt från Instagram och förstår i vanlig ordning ingenting. 
Han har därför startat ett nytt ”back up-konto” där sympatierna inte direkt flödar in.
Det återstår att se om Pontus kommer få även detta avstängt – på samma vis som Google stängde ner alla hans nya Youtubekonton.
De verkar snäppet vassare på att plocka bort toxiskt material jämfört med Google, så håller mer av en konsekvent linje, medan Instagrams anmälningar verkar ses på med hyfsat godtyckliga ögon.

Pontus har skrivit följande i en kommentar på det nya kontot, om varför han inte bara lägger ner sociala medier:

Sociala medier är det enda jag tycker är kul och det ända jag lever för. Har inga andra hobbies eller vänner så att posta inlägg är det ända som gör mig glad.

Han skriver även att han inte förstår någonting om varför han är avstängd, men så förstod han heller inte att man måste betala skatt och avgifter till Skatteverket när man tjänar pengar.
Föga förvånande alltså.

Pontus Rasmusson utlovar gratiskonserter i Göteborg, Stockholm, Helsingborg, Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping och Umeå om hans nya cover får mer än 10 000 spelningar på Spotify under helgen. 
Med tanke på att inspelningen är en cover och Pontus på sin höjd får några ören för att ha gjort inspelningen av mycket tveksam karaktär – tänk falsk fyllekaraoke på valfri finlandsfärja –  så undrar jag hur han har tänkt finansiera alla sina gratiskonserter, för det kostar ju en slant.
Särskilt efter att Skatteverket fryst Pontus tillgångar då han ska ha undanhållit intäkter på runt 2,4 miljoner kronor från dem. Detta medan de utreder hur högt hans skattetillägg ska bli, för summan är ännu inte fastställd.

Vem ska betala för alla dessa gratiskonserter?
Är det mamsen/Pontus legal team? Eller har han tänkt stå och sjunga i ett parkeringsgarage någonstans för de stackare som inte vet bättre?

Visa det här inlägget på Instagram

Någon har tillverkat och givit ett pris till Pontus Rasmusson, som han glatt visar upp på Instagram.
Jag får mer ”The Gellercup-vibbar” från den men det är kanske bara jag?
Jag undrar också vad Spotify tycker om att deras varumärke och logga används på det här viset. Annat vill jag också ha en, jag tror jag var uppe i 438 streams när min aggregator plockade ner sin katalog…
Kan man få det graverat någonstans?

Ni behöver inte söka själva, utan här har ni svaret.
För 490 kr så blir den din på Etsy!!!

Tjooo!
Ge mig några veckor, sen kommer jag tacka gud, MTV och fansen för mitt nya pris.

Stort grattis, Pontan!

Uppdatering:
Jag kommer låta det här kommentarsfältet förbli öppet, så kan ju ni som skrivit de transfobiska kommentarerna begrunda om ni verkligen tror att det här är ett sätt att uttrycka sig på, som kommer accepteras här inne.
Jag ska på mammografi och kommer avgöra ödet för det här kommentarsfältet när mina tuttar återfått sin gamla form.

Detta är riktigt pinsamt! RIKTIGT pinsamt! // Pontus Rasmusson

Jag skrev ett inlägg i april 2021 om cis-män som gör narr av andra män som klär sig i kläder som normativt sett skapats för kvinnor, exempelvis kjol eller klänning.
Nu är det 2023 och jag inser att vi inte kommit någonstans tydligen. Pontus Rasmusson har nämligen postat en video som verkar vara startskottet för hans nya serie ”Pontus mest cringe ögonblick” och att bära klänning och peruk är tydligt just detta.
Ni behöver inte klicka på videon. Den är 21 sekunder lång och består av Pontus mamma, som filmar Pontus i en blommig klänning och peruk, som säger ”Detta är riktigt pinsamt! RIKTIGT pinsamt!”
The end.

Anledningen till varför jag inte bara låter honom ruttna bort på sitt Rumblekonto innan det är dags för honom att hosta upp x antal kronor till skatteverket är för att Pontus trots allt har mängder av unga följare som han influerar, och jag vill inte låta hans agerande och uttalanden stå oemotsagda. 
Det här kommer från 2021 men är precis lika applicerbart lika bra nu, som då.
Anledningen till mitt inlägg var att jag fått upp två inlägg efter varandra på Instagram där det ena inlägget handlade om att man ska skratta åt en kille som klätt ut sig i kvinnokläder, som gör narr av konceptet och tydligt visar hur löjligt och underhållande det är, medan det andra inlägg visade upp en person som under lång tid fått kämpa med att bli accepterad för den hen är, och för de val som hen gjort som ickebinär.
Den enes kamp för acceptans, blir den andres spexiga skämt, där en man i kvinnokläder på sin höjd är någonting man ska förlöjliga och skratta åt.
Varför?

Så här skrev Hanna Bolander i en debattartikel 2017, och som sätter ord på det jag känner när jag ser Pontus.

Hur kan det här scenariot inte vara förlegat? Upp på scenen kommer en man iklädd klänning. Inte en stolt trans eller drag, utan en man som gör narr av kvinnor. 

Jag tycker att det är fantastiskt med drag queens och en ”transkvinna” är i mina ögon lika mycket kvinna som jag själv. Men det här tillhör inte något av dessa exempel. Det här är en man som bestämt sig för att på ett lite spexigt och ”skönt” sätt göra narr av hur kvinnor agerar och ser ut.

Skillnaden ligger i presentationen. En stolt drag queen kan ha humor i sitt framträdande, men hon gör inte narr. Hon ÄR personen som hon gestaltar på scen, och står för det.

Det är för många en hårfin gräns, men för mig är det solklart: en kille som klär ut sig till tjej skrattas det åt för att han ser löjlig ut, medan en tjej som klär ut sig till kille inte är lika roande i betraktarens ögon.