What’s up with all the tuna?

Eftersom vi käkade tonfiskmiddag till middag så kändes det som att det blev ett riktigt tonfisktema här för mig, och därför får det bli så även för er!
Jag menar, hur ofta har vi haft tonfisktema här inne egentligen? Nej, precis…

Bildkälla: Isabella Löwengrip blogg

Först går jag in hos Isabella Löwengrip som beskriver några hiskeliga pizzor – med mina smaklökar alltså – där både Isabella och Paul har varm tonfisk på sina pizzor och där Paul höjer ribban ytterligare ett snäpp genom att ha tryffelsalami ovanpå.
Vem vet? Det är kanske gott?
Jobbigt bara att tillaga en sådan pizza till sig själv för att sen inse att det smakar gammal kuddstoppning?
Egentligen är det inte tryffelsalamin som gör mig tveksam, utan den varma tonfisken. Tonfisk ska vara kall. Och i sallad.

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Men som om det inte vore nog så ramlar jag in hos Sandra Beijer, som är på utflykt till Sanremo, och där hon visar upp någon typ av vit smet som hon beställt till förrätt.
Den vita smeten visar sig vara ”Vitello Tonnato” vilket – enligt google – är kalvstek med tonfisksås smaksatt med kapris.
Kalv? I tonfisksmet? Ja, det är säkert en delikat måltid…
Jag känner mig alltid som världens matfegis när jag är inne hos Sandra, för hon äter ofta sådant som jag antingen inte känner till, eller aldrig skulle våga beställa på restaurang.
Min sambo säger att jag har väldigt ”simpla smaker”, vilket jag tror är diplomatiska för ”tråkig smak” men då blir det ju fler ostron för honom att sörpla i sig tänker jag. 😉

Team Kall Tonfisk, tack!

Sandra Beijers inlägg om ”Kvinnomanualen” väcker känslor

m

Jag har läst Kvinnomanualen av Anna Björklund. Kvinnomanualen innehåller 8 essäer om att vara kvinna, om kvinnlighet och om att vara Anna. Det är Björklunds första bok och den utkom i våras.Värt att säga är att jag är bekant med Anna (vi firade exempelvis nyårsafton ihop!) och därför är det förstås omöjligt för mig att vara helt objektiv i denna lilla text. // Sandra Beijer

Kvinnomanualen är alltså skriven av Anna Björklund – fd poddare med Della Q och tidigare medlem av SRs satirprogram Tankesmedjan – och Sandra Beijer recenserar och resonerar kring innehållet i ett inlägg på sin blogg.
Av kommentarsfältet att döma så slog hennes inlägg sammerligen an en sträng hos många, och diskussionerna är både många och långa.
Jag skulle faktiskt rekommendera att man själv klickar in sig hos Sandra och bildar sig en egen uppfattning, och kom ihåg att starta från botten och läs uppåt. Annars är det inte mycket som är begripligt. 🙂

Diskussionerna handlar om de alltid aktuella ämnena feminism, kvinnofällor, världsfrånvändhet och priviligierade föräldrar. 
Här kommer ett litet utdrag, men jag lämnar analyserna till er.
Och Sandras läsare så klart, men de är redan i full gång. 🙂

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Har ni sett ”Allt som blir kvar”?

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Sandra Beijers serie ”Allt som blir kvar” har nu släppt avsnitt 1-4. Jag har sett 1 och 2. 
Sandra bjuder på en ”behind the scenes” till serien, vilket många av hennes läsare verkar uppskatta.
Efter fyra avsnitt börjar serien landa lite hos tittarna och det är en sak som de allra flesta verkar hålla med om, nämligen att karaktären Miron – spelar av Oscar Zia – är extremt obehaglig.
Det upplevde jag inte honom som i avsnitt 1 och 2 så jag behöver verkligen kolla ikapp.

Ni som sett serien, vad tycker ni?
Så här låter det i kommentarsfältet under Sandras senaste inlägg.

”Jag tränar bara för att vara snygg”

Bildkälla: Tidningen Wellness

Sandra Beijer är veckans ”Wellness-profil” vilket innebär att hon bland annat ställt upp på en intervju om träning och friskvård. Ni hittar den här.
Rubriken till intervjun är ”Jag tränar bara för att vara snygg” och Sandra själv beskriver den så här i sin blogg:

Jag gjorde en intervju med Aftonbladets hälsosida Wellness. Jag kände att intervjuaren liksom tog mig på rätt sätt och att det sedan (naturligtvis) speglades i frågorna och svaren. Det blev kul och äkta helt enkelt. // Sandra Beijer

Här är den delen av intervjun som rubriken baserades på:

Fyller träningen någon mental hälsofunktion för dig?
– Jag vet att det inte är så politiskt korrekt att säga, men jag tränar bara för att vara snygg. Jag promenerar mycket och det skulle räcka som ”glad-träning”. All annan träning gör jag enbart för att kläderna ska sitta snyggt. Jag ska inte hymla med det. Jag har ingen längtan efter att bli stark, någon annan kan bära min väska.

Ändå uppfriskande med någon som är uppriktig med fåfängan i sin träning.
– Hundra procent. Jag vill normalisera längtan efter att vara åtråvärd.

Sandras kollega Paula Rosas, som beskriver sig själv som ”träningsfrälst”, har skrivit ett blogginlägg om Sandras intervju och om vad hon tycker så om uttalandet att ”träna för att vara snygg”:

Faktiskt att det var lite uppfriskande på något sätt? Att våga vara helt öppen med att man inte gillar träning och bara gör det som ett måste för utseendets skull. Jag läste sen i Sandras egna kommentarsfält att folk blir upprörda och säger att hon säger att smal = snygg men det säger hon ju faktiskt inte. Hon säger att hon vill att kläderna ska sitta snyggt och det kan ju innebära massor av saker annat än att vara konkret smal.
[…]

Men om ens mål nu är att vara smal, kan det inte få vara det då? Det gör ju inte att man automatiskt säger att andra är fula om man inte är smal utan just vad ens egna preferens är. // Paula Rosas

Så vad skriver egentligen läsarna i sin kritik i Sandras kommentarsfält och hur besvarar hon det?
Jo, så här:

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Jag gjorde en sökning i intervjun.
Ordet ”smal” nämns faktiskt inte en enda gång.
Det tycker jag är viktigt ändå, med tanke på hur många som skriver om ”smalhet” i Sandras kommentarsfält.
Bara en pointer så där i all enkelhet.

Sandra gör en intervju, Paula skriver om Sandras intervju och om hennes kommentarsfält och Sandra drar in Bianca Ingrosso i sitt svar i kommentarsfältet och använder henne som exempel.
Stannar den här trestegsraketen här eller kommer vi få se en fortsättning?