Sandra Beijers lägenhet på Södermalm i Stockholm kommer vara till salu inom kort.
Hon bor i en byggnad som heter någonting så härligt och avundsvärt som ”Nytorgspalatset”. Gustavsbergspalatset har inte riktigt samma klang så jag tänker inte ens försöka ”kuppa” in det på nästa årsmöte med bostadsrättsföreningen, trots att även jag vill bo i ett äkta palats.
Och på tal om bostadsrättsföreningar, så tillhör inte Sandras lägenhet en, utan är istället en andelsrätt, vilket innebär att man betalar lagfart på förvärvet, och att man betalar fastighetsskatt på sin andel. Ingen belåning. Det går inte att belåna en andel i en fastighet.(Edit – förtydligande länk)

OBS! Ny länk!
Jag hade aldrig hört talas om detta tidigare utan satte mig denna arla morgon och googlade lite på vad detta innebär, och hamnade till slut HÄR eftersom min första förklaring var så där oklar. (insåg jag när jag läste kommentarerna.)

Den andra betydelsen av andelslägenhet är en lägenhet i ett fler­bostadshus, där man tillsammans med andra lägenhetsinnehavare äger en andel i fastigheten där lägenheten finns. Detta är inte så vanligt, främst beroende på att en sådan lägenhet inte går att belåna.

Anledningen till att den här typen av boendeform inte är belåningsbar ska vara eftersom bankerna inte ser en tillräcklig pengamängd i upplåtelseformen, enligt det här examensarbetet från 2020.

Eftersom Sandras lägenhet inte ligger ute till försäljning än utan är ”kommande” så finns det – än så länge – inget utgångspris. 
Frågan är, ska hon flytta till pojkvännen i Göteborg eller ska han flytta hit?
Eller vill hon bara ha ett nytt boende utan att bli sambo?

Medan många influencers öser ut bilder och superlativ om sina kollegors kollektioner så fort budet närmar sig, och aldrig skulle skriva ett ärligt omdöme utan bara spottar ur sig floskler som ”queen” mm så gör faktiskt Sandra Beijer det motsatta – två inlägg i rad faktiskt.
Eftersom hon är en utgiven författare så har hon ju även författarkollegor, vid sidan av sina influencerkollegor och så här lät det inne på hennes blogg:

Inlägg 1 innehöll en recension av John Ajvide Lindqvists bok Vänligheten, som Sandra bara inte kunde skriva en positiv recension om efter att ha tagit sig igenom de 700 sidor som utgör det litterära verket.

Jag har läst Vänligheten av John Ajvide Lindqvist. Ajvide Lindqvist är en av Sveriges främsta skräckförfattare och det här blir min första bok jag läser av honom. En tjock historia på 700 sidor om en gul container som plötsligt dyker upp vid hamnen i Norrtälje.

Gräns och Låt den rätte komma in, baserade på hans tidigare verk, är två av mina favoritfilmer. Jag har stor respekt för honom och de universum han bygger upp. Men den här boken alltså.. jag kommer behöva såga den nu. Om han ser det här vill jag be om ursäkt redan nu. Men jag kan bara inte hitta på, det går inte! // Sandra Beijer

Inlägg två innehöll bland annat ett mascaratest, där Sandra sågar de mascaror från Caia Cosmetics som hon fick hem i bud, i alla fall på den typen av fransar som hon har.
Jag personligen älskar deras mascara ”Vanz Va Va Volume” men hade inga högre tankar om deras primer, som dock Sandra tyckte var bra.

Caias mascara som jag fick hem i ett bud var tyvärr katastrof. I alla fall om man har korta naturligt raka ögonfransar i alla fall. Fick fyra kladdiga strån. Deras primer var dock bra. // Sandra Beijer

Det är det här som gör att Sandra har högre trovärdighet än andra influencers som inte vågar ge ett ärligt omdöme om sina kollegors produkter.
Visst, det kanske reducerar mängden pressbud som hon får eftersom man riskerar att få sina produkter omskrivna med annat än ”Queeeeeeen” av henne, men samtidigt är ju ett positivt omdöme från henne värt mer än fem ”Queeeeens” från andra influencers.
Det kan ju vara så att influencerna som tillhör samma pressutskicks-klick kommit överens om att alltid lyfta varandras projekt och vara stolta över varandras framgång, så som jag tror att vi alla är när det kommer till vänner och familj.
Det man då får ha med sig är ju att man aldrig kan lita på en sådan ”kompishyllning” och inte bör ta den som en genuin rekommendation vad gäller vännens produkt, utan att man kort och gott är en stolt vän.

Hur ser ni på sådant på sociala medier?
Påverkas ni av att influencers lyfter varandras företag och hyllar produkter när de får pressbud, innan de ens hunnit öppna dem, eller tar ni det för vad det är?

Är så taggad på att all denna text nu ska dramatiseras. Berättelsen är liksom inte slut nu, fastän det finns 170 sidor färdigskrivna.
Nu börjar rollbesättning, regissörsarbete och i sommar spelar vi in. Jag tror det ännu är hemligt vem som ska regissera, men jag är i alla fall väldigt glad över vårt val. Jag tror hon kommer kunna förvalta Matildas universum väldigt fint.

Sandra Beijer skriver ett inlägg som tar med läsarna down memory lane vad gäller designväskor.
Det börjar med en ljusblå väska från Marc by Marc Jacobs för 3500 kronor och tar för tillfället slut vid
kollaborationen mellan Acne Studios x Mulberry ”Messenger scotch bag” och där emellan är det en uppsjö av olika typer av väskor. Ett hjärta. En magväska. En brun saga från LV.

En av Sandras läsare lämnade henne den här kommentaren:

Gillar ändå att du inte låtsas som att en svindyr väska är en ”investering som kan ärvas av barn och barnbarn och barnbarnsbarn” så som många andra bloggare försöker försvara sina inköp. Även dyra väskor är slit och släng, tycker att det är fint på nåt sätt att du visar och äger det.

Jag kan verkligen hålla med om det.
Självklart finns det väskor som ökar i värde om de vårdas ömt men de allra flesta borde väl minska i värde, särskilt om man använder dem?
Sandra har använt sönder några av sina väskor och det är väl just det man SKA göra med en väska?
Går de sönder så kan man alltid höra av sig till Sanna Wester och se om inte hon kan skaka fram en limited edition av vilket märke som helst från sin hemliga ”personal shopper” som verkar strössla designväskor omkring sig. 😉

Har du missat turerna med Sanna Wester? 
Läs HÄR och HÄR i så fall.

Jag har köpt några riktigt fina väskor på second hand, vilket fått mig att fundera över en sak.
Var går gränsen mellan second hand och vintage?
Det känns nästan som en fråga för Elsa Billgren. *ping*