I det här inlägget skrev jag om hur SVT lyft ”Naken med Stina Wollter” ur tablån efter kritik mot Stina Wollters inlägg om Israel och Palestina på sociala medier.
”Det har tillkommit nya omständigheter som gör att vi omprövat vårt tidigare beslut”, skrev programdirektör Eva Beckman på SVTs blogg.

Nu har Stina själv kommenterat det hela på sitt Instagramkonto och det ser ut så här:

Bild 1: Jag har intervjuat 10.000-tals människor i radio, samarbetat med tekniker, kanalchefer, producenter och slusspersonal, gjort minnesprogram förintelsens dag, undervisat några tusen i konst, jobbat med scenografi, som illustratör, föreläsare, tidningsbud, diskare, suttit i paneler, sjungit i band, hållit i partiledarsamtal, modererat stora konferenser, varit programledare i t.v, träffat och kommunicerat med oräkneligt antal människor – bl.a i 10 år här på instagram. Jag har varit full, trött, lösmynt, förbannad glad och lit däremellan. Om jag nu är anklagad så otroligt grovt och utstuderat som jag nu anklagas för, dvs antisemit och t om en j*dehatare borde väl någon endaste av alla dessa som mött mig hört något endaste knyst om denna extremt fasansfulla människosyn/hållning?

Visst är det konstigt? Brukar inte det finnas någon som hört nåt? Jag menar ni är ju ändå några som t o m festat med mig? Vi vet ju att då åker järnrör och sånt fram om man nu är lagd åt järnrörshållet. (inte jag)
Om jag vore lagd åt antisemitism torde det väl ha pyst ut någonstans?
Visst är det ändå skumt? Att ingen av alla människor jag mött under hela mitt liv inte någonsin hört mig uttrycka något negativt eller fördomsfullt om judar eller judendom?

Bild 2: Wow ingen?

Om jag nu hade denna extrema uppfattning som antisemitism är, borde inte någon endaste liten person i något endaste litet sammanhang hört mig yppa något?

Bild 3 – Stina: KOLLA VAD JAG HITTADE! FRÅN 2002
En Ledare från 2002: Israelkritik är inte antisemitism Ledare / Helle Klein
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-08

Förra veckan hör till de mest obehagliga i mitt publicistiska liv. Vettlösa anklagelser som gick ut på att jag och mina kollegor på Aftonbladet skulle vara antisemiter trycktes i Dagens Nyheter och Expressen. Radions Kulturnytt hakade på och i gårdagens Godmorgon Världen! slog programledaren hänpådseväckande nog fast att vår ledare i påskhelgen mot Israels politik var antisemitisk.

Bild 4:

Tips från coachen
Är du utsatt för en förtalskampanj Landa i de små nära sakerna; Ljus Barn Doft Höstmys Musik Hud Lek Dans Mjukt Gemenskap

Vad säger ni om hennes inlägg och visst kommer ni tänka på tonen när ni kommenterar?

Öppet Spår på söndagar har en ny tid – kl 18:30 

Det var i slutet av november förra året som SvD publicerade en ledare av journalisten Susanna Popova, där hon kallade flera svenska kända kvinnor för ”tjej-Hitlers”. Popova hävdade att det inte spelar någon roll för dessa kvinnor att Hamas kidnappar, våldtar och mördar kvinnor, så länge offren också är judinnor. Bland de utpekade kvinnorna fanns klimataktivisten Greta Thunberg och konstnären och författaren Stina Wollter. Enligt Popova finns det en särskild plats i helvetet för sådana som dem.

Samtidigt publicerade Dagens Nyheter en ledare, skriven av Isobel Hadley-Kamptz, som också anklagade Stina Wollter för judehat.

Visa det här inlägget på Instagram

Snabbspolar vi fram till idag, har Mediernas Etiknämnd nyligen meddelat att de klandrar SvD för att ha brutit mot god publicistisk sed. I Stina Wollters inlägg framgår att Medieombudsmannen har konstaterat att SvD utsatte henne för ”oförsvarlig publicitetsskada”. Wollter anmälde ledaren och berättar nu om det trauma detta har orsakat henne. Hon tackar sin vän Karin ”Kajjan” Andersson för stödet under anmälningsprocessen, och sänder även en varm tanke till Greta Thunberg som, trots att hon själv inte anmälde SvD, varit ett stort stöd i processen:

Tack @karinkajjan för att du var med mig då jag inte ens orkade sitta på en stol utan låg på ditt köksgolv och panikandades medan du öppnade dokument och slussade mig genom anmälan.
Och även om du @gretathunberg valde att inte anmäla var du med mig hela tiden. Och tack vare uthängningen fann vi ju varandra.// Stina Wollter

Stina besvarar även frågan om huruvida hon kommer att anmäla DN.
Hon är osäker på om hon orkar, även om hon skrev en replik till deras artikel med relevanta länkar, vilket DN inte ville publicera:

Där valde jag att skriva en replik (istället för att anmäla till MO) som de dessvärre inte ville publicera trots korrekt form och med mängder av länkar och tillförlitliga källor. Då gick luften ur mig och jag orkade inte mer. Anmälan till MO måste göras inom tre månader så nu kvarstår i så fall en anmälan för förtal. Jag måste avgöra om jag mentalt klarar att utsätta mig igen. För mig, i själen gäller detta klander med råge även DN som jag ärligt talat fortf är chockad över ens kunde publicera och rubriksätta något så grovt.

Att bli klandrad av Mediernas Etiknämnd är en betydande negativ händelse för en tidning, då det indikerar att tidningen har brutit mot de etiska riktlinjer som styr journalistisk praxis. Efter att ha klandrats av nämnden, har SvD nu markerat detta på sin ledare.

Ni är många som önskat ett inlägg om Stina Wollter, den bok hon skrivit tillsammans med Erik Hemmingsson – ”Krig mot kroppen” – och kritiken som boken fått.
Det är hel del att sätta sig in i men jag hoppas att jag lyckats sammanfattade det på ett korrekt sätt.
Jag vet också att det här är ett ämne som engagerar, men försök hålla en god ton, tack.

Boken som Wollter och Hemmingsson skrivit presenteras så här på adlibris:

Alldeles för många tvingas idag leva med vikthets och fettfobi i en dietkultur som stjälper mer än hjälper. Överviktsforskaren Erik Hemmingsson och konstnären Stina Wollter delar här chockerande vittnesmål om viktmobbning, både från samhället i stort och från sjukvården. De skärskådar en värld som tycks vara besatt av hälsa, men som varken gör människor lättare, friskare eller gladare.

Vad menas egentligen med hälsa? Är BMI ett bra verktyg? Vad säger aktuell forskning?

Författarna visar vägen mot en hälsosammare värld genom att ifrågasätta gamla sanningar och lyfta fram nya. Genom att utgå från vad just din kropp behöver och mår bra av istället för vad du väger, kan du uppnå bättre hälsa. Men framför allt, det är dags att sluta fred med kroppen!

På DNs debattsida fick boken svidande kritik från 12 olika personer, alla verksamma inom styrgruppen för Nationellt kvalitetsregister för barnobesitas (Boris) samt Svensk barnfetma förenings (SVBFF) styrelse.
Så här inleds artikeln:

I böcker och bloggar framförs att fetma är ofarlig och att vården gör fel i att uppmuntra till viktnedgång. Men det är skillnad på att hävda allas rätt att se ut som de vill och att fara med medicinska osanningar. Seriösa medier och förlag måste vara källkritiska och noga med fakta inom detta centrala område för folkhälsan, skriver tolv experter inom obesitas.

I Expressen bemöter Wollter delar av kritiken:

”Kriget mot kroppen” innehåller bland annat vittnesmål från personer som blivit dåligt bemötta och viktmobbade inom sjukvården och i samhället.

Experterna vänder sig mot att Wollter och Hemmingsson enligt dem felaktigt påstår att om man har hälsosamma levnadsvanor så spelar vikten mindre roll. Och att ”ingen kommer att lyckas gå ned i vikt, 90–99 procent kommer att öka i vikt.”

I debattartikel fastslår experterna:

”Så, vad säger vetenskapen? Barn med sjukdomen obesitas i Sverige har tre gånger högre dödlighet än barn i allmänhet redan före 30 års ålder. En mängd sjukdomar senare i livet är associerade till obesitas, inte bara typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.”

Stina Wollter bemötte artikeln så här på sitt Instagramkonto:

Visa det här inlägget på Instagram

Wollter hänvisar till att medförfattaren Hemmingsson har över 20 års forskningserfarenhet inom området övervikt. Hon hävdar också att experterna bakom debattartikeln desperat försöker försvara föråldrade och skadliga behandlingsmetoder.

Visa det här inlägget på Instagram

Nu har Stina även publicerat den här videon, som hon hoppas ska skina ännu mer ljus på det hon menar är felaktigt i DNs debattartikel.
Den kommer ursprungligen från Angelica Ershag, som driver kontot @kroppsrespekt. Angelica är en Hälsopedagog med en Master i kostvetenskap.
Källor till det hon säger i videon är följande:

Ortega, F. B., Lavie, C. J., & Blair, S. N. (2016). Obesity and Cardiovascular Disease. Circulation research, 118(11), 1752–1770. https://doi.org/10.1161/CIRCRESAHA.115.306883

Mann, T., Tomiyama, A. J., Westling, E., Lew, A. M., Samuels, B., & Chatman, J. (2007). Medicare’s search for effective obesity treatments: diets are not the answer. The American psychologist, 62(3), 220–233. https://doi.org/10.1037/0003-066X.62.3.220 

I Sveriges Radio mötte Stina Wollter en av skribenterna till debattartikeln – Dr Claude Marcus, vilket är lite av ett intressant namn i sammanhanget.
Enligt Expressen förekom Dr Marcus tidigare i en rapport om att socker inte är beroendeframkallande. Rapporten togs fram och finansierades av livsmedelsindustrins organisation Swedish nutrition foundation, SNF, där bland annat, Coca-Cola, Nordic Sugar och McDonalds är medlemmar, vilket gör den allt annat än oberoende.
Under rubriken ”Jäv” i rapporten kan man läsa: ”Inga jävsförhållanden är uppgivna av författarna i den här rapporten förutom Claude Marcus som är vetenskaplig rådgivare åt Oriflame Wellness, McDonalds, Itrim, Viktväktarna och Sigrid.” Claude Marcus är också därför allt annat än oberoende.

Enligt sidan Sockerchocken så anlitades Charlotte Erlanson-Albertsson, professor vid Lunds Universitet för att faktagranska rapporten men vägrade skriva under den då hon själv forskat i ämnet och kommit fram till motsatt slutsats.
Claude Marcus ställde sig däremot bakom rapportens slutsatser och tyckte då – som nu –  att det är viktigt att föra ut dem.
Så, den här experten verkar alltså tjäna pengar på att människor fortsätter banta – ursprungliga syftet för företagen Itrim och Viktväktarna, till vilka Claude Marcus alltså agerar vetenskaplig rådgivare åt.

Han är alltså en av 12 experter som skrivit under debattartikel, och som gynnas av fortsatt bantning.
Hur det är med de övriga 11 har jag ingen information om.

Visa det här inlägget på Instagram

… är jag glad att det finns en Stina Wollter.

Missriktad välvilja synliggör samhällets ätstörningsnorm
En av nittiotalets största populärkulturella succéer var sjukt nog en slogan för margarin. Ackompanjerad av en reklamfilm där slanka modeller slängde sugande blickar in i kameran präntades parollen in i svenskarnas medvetande. ”Om du bestämt dig för att inte bli fet.” I så fall var det Lätta som gällde på mackan.

Tre decennier senare vet vi mycket mer om vad som orsakar övervikt. Något så enkelt som ett byte av smörgåsfett gör sällan susen för den som vill tappa extrakilon. Människan är en komplex konstruktion. Hur vi tar oss ut fysiskt är en konsekvens inte bara av viljestyrda val, utan också av sociala, kulturella och psykologiska omständigheter. Dessutom spelar informationen som finns inskriven i vårt dna en nyckelroll. // Sara Martinsson

Om du inte kan svajpa i Stina Wollters inlägg så hittar du hela texten här på Dagens Nyheter.