När du är död så har det värsta redan hänt, du har all tid i världen på dig att göra ingenting. Men de som blir kvar, de som ska utforma din dödsannons, de som ska spekulera i vad du dog av och bryter sociala koder för att ta reda på det: de har makten att göra din död lite fulare, lite mindre värdig. Det vill du väl inte?
Jag vet att ingen döing blir kvar och tvingas lyssna på det som händer efteråt. Men jag far illa i förtid. Över det som sägas ska.
 Får man dö ifred? Kan en sista önskan vara att ingen säger något och att ingen skriver om saken på Facebook?
 Och ingen får förresten röra mina saker, ingen får gå igenom min telefon. // Malin Wollin

Malin Wollin har skrivit en krönika i Aftonbladet om hur hon inte vill att man rotar i, diskuterar eller spekulerar på sociala medier när hon dör. Hon vill inte att någon går igenom hennes telefon, och hittar saker som kan svärta ner minnet av henne, och tro mig när jag säger att vi alla har saker vi inte vill ska komma fram i ljuset på våra telefoner eller andra skärmförsedda hjälpmedel.

Jag tänker att man säkerligen har både en och två saker hemma som man heller inte vill att någon ska rota i eller gå igenom efter man dött, så hur löser man det? 
Ska man ”dödstäda” en gång i veckan eller ha en behållare som man förvarar alla dessa ”hemliga” sakeri, med en skylt om att ”i händelse av min bortgång, spräng den här i luften”?

I bloggvärlden poppar det upp märkliga fenomen lite då och då som efter ett tag förvandlats till en alldeles normal företeelse som ingen ens reflekterar över.
En av dem är ”unboxing” – alltså när man filmar eller fotar sig själv när man packar upp en – vanligtvis – märkesväska. En som verkligen dragit detta till sin spets är Nicole Falciani som tvingade med sig stackars ”Eric Shadedey” ner på stranden så att han kunde fota henne där i sanden med sin nya väska.

Jag har en teori kring detta – men den appliceras bara på ”unboxing” av just märkesväskor, inte så mycket på att slita upp Nellypåsen som man just hämtat ut på posten.

Under lång tid – och fortfarande – så anklagas vissa bloggare för att köpa plagiat – alltså ”fejkväskor och skor”.
Vissa designers tappade helt i status eftersom var och varannan fjortis sprang runt med plagierade ”Speedyväskor” från Louis Vuitton och fejkade Chanelväskor och ”unboxingen” kanske är en naturlig konsekvens av det?

Kanske genomgår bloggarna den här – näst intill – rituella procedur för att verkligen kunna visa på att väskan är äkta?
Varför skulle man annars visa upp påsen, lådan, silkepappret, kvittot och till slut väskan på bloggen?
De kan väl inte på riktigt tro att någon FAKTISKT bryr sig om silkepappret eller påsen? Så länge det är en STOR logga på påsen så är det två tummar upp!

Det är där lekmännen skiljs från proffsen. I unboxingritualen.

Visst är det ett urfånigt fenomen?
Men… Som den storproffsbloggare som jag nu är så har ju även jag köpt en ”vardagsväska”, stor nog för att rymma allt ifrån kalender, dator, kamera, ego mm och det ska jag banne mig ”unboxa” för er i kväll! Vilket treat va?

Vill ni att jag ska ha någon typ av ”räkna nedkalender” så ni kan följa en klocka ticka ner minut för minut?

 

Parneviks:

Parneviks är kanske inte direkt bloggare men de passar ändå bra in på något vis i den här härliga ormgropen som är sociala media.
Jag fick ett pressmeddelande från Live Nation idag om att Peg Parnevik ska ge sig ut på turné i sommar – ”Ain’t No Saint Tour”.

Kommer hennes turné då bestå av EN låt – låten som inte helt oväntat givit namn till själva turnén då?
Är Live Nation och skrivbolagen så svältfödda att de gör vad som helst för att tjäna pengar? EN LÅT!!?!?

Jag tyckte det var humor att se Samir och Viktor på turné förra året med sina tre låtar som de körde om och om igen men det här? EN LÅT!!!!!
Visst, de skriver att hon kommer släppa ny musik i början på sommaren men om man ska tolka desperationen i det här pressutskicket så kommer förmodligen nödrimmen stå som spön i backen och ingenting garanterar att nästa låt ens spelas.

Samir och Viktor hade ändå 3(!) hits. Det är många hundra procent mer än vad Peg ens har släppt.

Skulle ni köpa biljetter till Peg och hennes ”Ain’t No Saint Tour”?
Tjocka Hetsätarkatten och jag kanske ska åka på turné i sommar med våra dolda talanger? Jag kan dansa jenka och han kan äta bacon och vifta med sina manboobs!

Tyra letar inspirationsbilder till hästbloggens nya banner och ramlar över den här bilden.
Tack och lov verkar hon inte helt såld på temat ”underliv möter hästrygg”..

Huuu!! Tänk er hästhår i hela fiffin?! Nästan värre än Kenzas längdhoppningsbild med sand precis överallt.
Trosor?! Är det för mycket begärt?

Dagens tankenöt:
Att snigla en häst – är det riktigt okej egentligen? Någon som vet vad lagen säger?