Svarthalka. långa nätter. Grå morgnar. Att leva i november är en nedstigning i mörkret. Blåsten har rivit av det som var vack­ert och tillsammans med regnet rört ihop allt till en brun sörja. I den trampar jag runt i vardagen. Som många andra vill jag ta sov­morgon, men jag måste hjälpa barnen att komma i väg till förskola och morgonlektionerna i matematik.

Det går lite sämre för varje dag. Brunsörjan suger runt stövelskaften och hela familjen vardagskämpar i varje steg. En av sönernas kroppar ger upp och får feber. En annan sluter ögonlocken, lägger huvudet på frukost­bordet – vill bara vila lite till.

Själva livsrytmen förändras när jag går in i den mörkaste tiden. Jag äter frukost i dunklet med ett tänt ljus och ser hur natten dekorerat fönster­glasen med regndroppar. Jag brygger en stor kanna te och gör en ostsmör­gås med smaklösa men vackra tomater. I dubbla ullkalsonger sitter jag och arbetar. Sjalen om axlarna känns som en omfamning. Men visst isar det i glipan mellan byxben och strumpa? Ingenstans får kylan hitta fäste.… // Underbara Clara

Så här inleder Underbara Clara inlägget om sin bok ”Underbara Vinter”, och trots att jag inte har några barn att varken få iväg till förskola eller hjälpa med morgonlektioner i matematik så är igenkänningen total. Min bonusson går för övrigt naturvetenskaplig linje på gymnasiet, så jag och min ”liggande stol” har inte mycket att komma med där, i form av matematiskt stöd. 🙂 En liten avstickare, men tillbaka till Claras bok.
Jag förstår att Claras text nog är menad att vara djup och vacker, kanske lite vemodig, men jag kommer inte längre än till ”Blåsten har rivit av det som var vack­ert och tillsammans med regnet rört ihop allt till en brun sörja” innan jag vill kasta in handduken och fly söderut.
Hur kunde människor välja att bosätta sig här från första början? Av alla ställen att välja mellan så valde man det här? Vi alla har ju blivit ”groomade” av de få varma och soliga sommarveckor vi så tacksamt tar emot med mössan i hand varje vår,  att vi stannar kvar här, långt efter att den första regnsörjan gjort entré. Det känns som att hösten och vinter kräks mig i ansiktet varje gång jag går ut.

Förlåt, jag behövde bara ”ranta” av mig lite, igenkänningen var rent fysisk när jag läste Claras text.
Förlåt om jag missförstod den och för att eventuellt ha använt ordet ”grooma” lite slarvigt, men jag har varit sjuk de senaste dagarna OCH konstant frusit oavsett var jag befunnit mig, och så är det med det. Clara bor för övrigt längre norrut än jag gör, men det har hon fan valt själv. 🙂
Claras böcker är superpopulära, så jag tänker att en och annan av er har den i sin ägo eller har lånat den på biblioteket? Den gör sig nog inget vidare som ljudbok då halva behållningen är bilderna, i alla fall inte för mig som skulle kunna bläddra i en sån här bok som en pekbok.
Vad tycker du om den, du som bläddrat i eller läst den?

Jag tror jag gillar höst och vinter lika mycket som Taylor Swift gillar Scooter Braun. 

Konstigt nog finns det inte ett enda nattåg utan byte söderut. Fastän det är höstlov! Så jag åker dagtid i tolv timmar. Känns sådär när man har en femåring med spring i benen.

Slutar aldrig häpna över hur dumt den här regeringen resonerar kring ALLT som hör klimatet till. Från årsskiftet lägger SJ ner nattågen mellan Umeå/Åre – Göteborg. För att kunna driva den sträckan behövs nämligen statliga stöd, men eftersom regeringen inte upphandlat det så finns det inga pengar. Däremot prioriterar regeringen sänkt flygskatt. Det är på ren svenska HELT ÅT HELVETE! // Underbara Clara

Underbara Clara beskriver på sin blogg hur hon och barnen ska åka till Göteborg på höstlovet för att hälsa på sina kusiner, gå på Liseberg, loppisfynda och bara njuta av hösten.
När tiden finns ska Clara även jobba vidare på sin nya bok.
Inlägget i fråga handlar om hur det inte finns några nattåg utan byte söderut, ens på höstlovet, vilket gör att hon och barnen får åka den tolv timmar långa resan dagtid, och den sittande regeringens inställning till klimatfrågor då SJ kommer lägga ner nattågen mellan Umeå/Åre – Göteborg eftersom det statliga stöd som behövs för att driva sträckan inte finns. Det har inte upphandlats helt enkelt, och detta samtidigt som regeringen prioriterar att sänka flygskatten, utan en tanke på klimathotet.
Clara beskriver i sitt inlägg hur flyg är uteslutet för hennes del och att lösningen lutar mot att sträckan kommer att avverkas med bil, vilket så klart är det bästa alternativet av båda, men fortfarande är det inte ett bra alternativ.

Det här var sannerligen ett inlägg som engagerat Claras läsare och jag gissar att en stor del av hennes målgrupp befinner sig ”utanför tullarna”, om ni förstår vad jag menar?
Jag är själv uppvuxen på en plats med katastrofala kommunikationsalternativ, vilket jag nästan lyckats förtränga efter år i Stockholm, men kom att tänka på det i och med Claras inlägg. Det var ju rena rama döden att aldrig ha bra, eller ens rimliga alternativ att välja mellan, utan att vara utlämnad till det som ”erbjöds”, eller bristen därav.
Kommentarsfältet kokar under Claras inlägg och de allra flesta verkar befinna sig i liknande situationer, så är det ute efter ett sprudlande kommentarsfält att läsa – skippa det här. 
Håller du med som det som skrivs, och vill haka på i morrandet – this is your que! 🙂 Tycker du att folk bara är gnälliga och att de får bosätta sig närmare civilisationen om de vill ha fler alternativ för kollektivtrafik och tåg, så är scenen även din.

Så här har det låtit i Claras kommentarsfält:

Välkommen till ditt underbara 2025!  

Det här är en almanacka för hemmet och för våra arbetande händer. För det praktiska i livet och för alla de dagar som ska fogas ihop till en fungerande helhet. En hjälpsam vägvisare vid årets alla skiftningar, årstider och högtidsdagar. Hemkunskap för vuxna.

I kalenderdelen kan du anteckna vad som sker där hemma, vad du hunnit uträtta och vad du helt hoppat över. Väderlek, födelsedagar eller milstolpar. Använd den som en dagbok eller en planering framåt. Utöver en vanlig kalender finns här också recept och smarta tips för hemmet som följer årstiderna. Som hur man bäst frostar av frysen, putsar sina fönster, får bort envisa fläckar och sköter krukväxterna. En bibel för hemmets skötsel, att hålla i handen för ett härligare år!

Så beskrivs Clara ”Underbara Clara” Lidströms nya bok – en almanacka för hemmet och för våra arbetande händer.
Anledningen till att Clara tagit fram den här boken är enligt hennes blogg att hon är uppvuxen med Husmoderns Köksalmanacka som hon älskade att bläddra i, vare sig det var hennes mammas, mormor och farmors exemplar, och nu vill hon erbjuda en liknande, men för en modern publik på ett modernt sätt.

Under hennes inlägg är majoriteten av kommentarerna positiva, men det han ramlat in en hel del kritik där bokens omslag pekas ut som förlegat och bakåtsträvande.
Bland annat kritiseras faktumet att det är en bild på en högklackad sko.

Katarina skriver: ”Men, en högklackad sko precis i blickfånget? Det känns inte så kul eller modernt.”

Camilla skriver: ”Vad hade varit kul och modernt enligt dig då!? En prideflagga, bajsemoji eller en vegobiff kanske…”

Malin skriver: ”Jag har svårt att få ihop ditt föregående blogginlägg om hur ni delar på arbetet hemma med denna bok som verkar riktad till kvinnor (min tolkning av framsidan och att du hämtat inspiration från husmorsböcker). Vilken är målgruppen för boken, vem riktar den sig till? Jag är verkligen nyfiken för jag, som 45-årig tvåbarnsmamma, deltidsarbetande, gift, hus, trädgård, egna och barnens aktiviteter, kan inte känna igen mig varken i excelark med hushållsuppgifter eller den här boken.”

Anna skriver: ”Nej jag känner lite samma. Blir lite matt av tanken på excelark för att få vardagen att fungera men hej, vi är alla olika! ? En sån här kalender ser jättefin ut men kan inte heller låta bli undra lite över målgruppen/tilltalet!”

Ea skriver: ”En toppenidé till bok och därtill ett innehåll som rimmar bra med bloggens innehåll, vilket jag uppskattar mycket. Däremot håller jag med om uttrycket på framsidan där särskilt klackskon förstärker att det är en bok för kvinnor. Det är det förstås inte men är säkerligen redan få män som köper denna typ av bok. Klackskor också som är ett sådant påfund. Illa för fötterna och rygg och hindrar sättet vi rör oss på. Förlåt tråkig kommentar. Grattis till boken!”

UnderbaraClara skriver: ”Klackskon är en symbol för att boken också handlar om klädvård, textilier och hur vi sköter det vi har på kroppen. Kanske är det så att det avskräcker någon man från att köpa – men jag är så trött på att som kvinna anpassa mig till en manlig estetik för att bli tagen på allvar. Jag gör den typ av böcker jag själv skulle köpa och läsa. Det är det enda jag kan utgå ifrån.”

Marianne skriver: ”Fantastisk for alle som vil følge “trad wife” trenden. Smart tenkt… Takk for meg.”

UnderbaraClara skriver: ”Vilken bedrövlig syn på vård av hemmet. Som en bakåtsträvande, unken fråga som kvinnor kan roa sig med lite sådär på sidan. Men det som genomsyrar hela boken är faktiskt ett högst modernt miljötänk med stort kunskapsfokus och en rejäl dos folkbildning. Trodde vi kommit längre sedan 2011 när jag gjorde Husmorsskolan i P1 och fick så mycket kritik för att jag pratade om dessa saker. Hoppas verkligen att de flesta människor tretton år senare förstår värdet av att vårda, laga, hushålla med resurser och ta hand om sina ägodelar.”

Randi skriver: ”Hvorfor ikke bytte ut den høyhælte skoen med en unisex-sko sånn at boka henvender seg til hele husholdningen hvis det er målet?”

Maria skriver: ”Kommer köpa direkt! Reagerade dock på den stora klackskon som påverkade mitt första intryck negativt. Tänkte också köpa en till min tonårsson, han lät pepp tills han fick se hur den ser ut. “Jaha, det är ju bara för tjejer”. ?‍♀️”

Tankar?
Ni är flera som efterfrågat ett inlägg om det här. 🙂

Jag får ofta förfärade kommentarer från kvinnor över att jag gör saker själv.
–Men du kan ju inte åka och bada själv? Det kan vara farligt! Hur vågar du gå ut i skogen själv, tänk om det kommer något djur? Hur vågar du köra så långt själv med barnen. Blir du inte trött? Är du inte mörkrädd när du är själv i stugan? Hur vågar du resa själv, känns det inte läskigt? Ska du verkligen åka ut och plocka bär ensam, tänk om du går vilse?! // Underbara Clara

Underbara Clara får ofta höra tillrättavisningar och verbala pekfingerhötter över att hon vägrar låta sitt liv styras av rädslor, särskilt när hon gör saker på egen hand med barnen. I ett inlägg nämner hon makens, Jacobs, tidigare arbete inom jordbruket och hur livet hade sett ut under dessa år om hon inte hade varit självständig:

Tänk alla år Jakob hade jordbruket och jobbade sextiotimmarsveckor på somrarna. Hade jag inte trott mig om att kunna klara saker på egen hand hade jag ju fått sitta hemma med barnen och vänta på honom hela semestern.

Clara beskriver sin inneboende drivkraft att utmana sig själv när något känns jobbigt, otäckt eller obekvämt, istället för att låta dessa känslor hämma henne. Detta gör hon för att hon själv ska kunna diktera villkoren i sitt liv, istället för att låta rädslorna göra det:

Livet blir väldigt rikt när man är lite modigare i sin vardag och inte låter sig styras av oresonliga rädslor och låga tankar om sin egen förmåga.

I Claras kommentarsfält skriver de flesta att de vill börja våga mer, men inte riktigt alla. En person skriver att hen har ADHD och nästan önskar att hen vore lite mer rädd och konspiratorisk kring allt som kan hända, medan en annan skriver att det är skillnad på rädsla och fara. För att kunna bo på det vis hen vill, funkar det helt enkelt inte att vara rädd: