Visa det här inlägget på Instagram

För efter att ha tränat regelbundet i snart tre år borde väl den där motviljan gå över någon gång? Varför ska det vara så svårt? Men så pratade jag med min man som tränat mycket och regelbundet ända sedan tonåren. När gick det över för honom?
– Det har aldrig gått över, säger han. Och menar att det tjugo år senare känns motigt 90 procent av gångerna han ska träna.

Det är ju statistik som kan få en att gråta. Men det gör mig konstigt nog också upplyft. // Underbara Clara

Det som Clara skriver om i sitt inlägg om träning, om motståndet precis innan man ska sätta igång, kan jag sannerligen identifiera mig med.
När jag tränade inför tjejmilen så undrade jag ofta när den där känslan av att vara viktlös och flyga fram och som alla pratar om, skulle infinna sig.
Mitt svar: Aldrig.
Det kändes enbart tungt, trots att jag kunde springa en hel mil. Att jag sedan har löptekniken av en halt elefant hjälper givetvis inte till, men ändå…. Det går lite lättare på spinning, men absolut inte lätt. Åh nej…

Så jag gör det för att må bättre, för att få ner min puls,för att sova bättre och för att jag med säkerhet vet hur ont jag får av inaktivtet och det duger för mig. Jag har accepterat att jag aldrig kommer anta formen av en gasell som ”boing boing:ar” fram över savannen. 🙂

Hur är det med dig?
Team Clara och Camilla eller Team Gasell?

Jag blev bestört när jag fick höra att bara 4 av 10 elever har tillgång till ett skolbibliotek. Och allra sämst tillgång på bibliotek är det på friskolorna. Jag tycker att det borde vara lag på att skolor har bibliotek för barnen som går där!

Jag minns mitt eget skolbibliotek med så mycket kärlek och värme. Vi hade en fantastisk bibliotekarie som hette Ingrid och som verkligen såg mig. Hon rekommenderade titlar hon trodde att jag skulle gilla och som passade för den fas jag var i just då. Ingrid introducerade mig för Maria Gripe, för Ingrid Kullenbergs underbara böcker om Magdalena på Stjärneholm. Hon plockade fram Kram och Puss-böckerna när jag kom i tonåren och sedan Peter Pohls underbara litteratur. På rasterna i mellanstadiet brukade jag och några andra tjejer vara där och hjälpa till. Sortera böcker eller bara sitta och bläddra.
[…]

Skolbiblioteken har en sån otroligt viktigt roll i barns utveckling. Barn förtjänar bibliotek och engagerade bibliotekarier som kan vara med och väcka läslusten. // Underbara Clara

Enligt Underbara Claras blogginlägg så har vara 4 av 10 elever tillgång till ett skolbibliotek.
Det är en chockerande låg siffra! Jag trodde alla skolor hade ett bibliotek, på samma vis som alla skolor måste ge sina elever tillgång till elevhälsan, men det var tydligen helt fel.
Förväntas eleverna googla sig till sina litterära upplevelser på sina telefoner?
Igår var det FNs Läskunnighetsdag, där man uppmuntrade läsning mellan klockan 19-20, vilket var anledningen till Claras inlägg, men jag tänker så här.
Att inspirera människor till att läsa mer, vilken dag på året det än rör sig om, är uteslutande positivt så därför postar jag det här inlägget idag.

Så här avslutar Clara sitt inlägg:

Idag den 8e september är det FNs Läskunnighetsdag. Då ordnar FöreningenLäsrörelsen Read Hour Sverige. Mellan 19-20 läser vi böcker och inspirerar andra att göra samma sak. Var gärna med och uppmärksamma detta! Och kom ihåg att det bästa sättet att få barn att läsa är att läsa för dem, tillsammans med dem – eller bara sitta bredvid varandra och läsa i varsin bok. Läsning smittar. Om du läser för ditt barn (det räcker med tio minuter om dagen) kommer hen vid 17 års ålder kunna 50 000 ord. Om du inte läser kommer hen istället kunna omkring 15 000.

Har dina barn tillgång till ett skolbibliotek?

Först har vi Margauxs halvflams och tramsiga partitempen, där partiledarna får frågor om huruvida de finns på Tinder eller inte.
Efter det har vi Therese Lindgren, som i år kommer med en ny satsning inför valet, och hon ska också intervjua partiledare. Jag tror att Therese koncept kommer vara mer seriöst, där hon tar upp viktiga frågor. Lite likt hur hon intervjuade statsminister Magdalena Andersson för några veckor sedan.
Aningens förenklat för att passa hennes unga följare, men trots det väldigt proffsigt gjort.

I förrgår skrev Underbara Clara ett inlägg där hon avslöjade att även hon fått förfrågningar om att intervjua partiledare på sina plattformar.
Hennes svar var ”aldrig i livet” och så här motiverar hon det beslutet:

Under ett valår är ju frågorna till politiker jätteviktiga för att vi som röstar ska få bättre koll på politiken. Hur skulle jag undvika att bli bortkollrad av en proffspolitiker? Och hur skulle jag kunna undgå att bli en nyttig idiot som bara går politikerns ärenden? Det vill jag inte riskera. Nej, jag tycker att det är bäst att slipade journalister får grilla politikerna, för det är en konst jag respekterar. // Underbara Clara

Att bli en nyttig idiot som bara går politikernas ärenden – där satte Clara verkligen huvudet på spiken. 
Bara för att man exempelvis är bra på att marknadsföra sig själv – som influencers är – så betyder det inte att man är bra på exempelvis göra intervjuer, skådespela, sjunga eller ”designa” kläder.
Många följare betyder inte per automatik ”great success” i allt man tar sig för.
Ah, Borat!
Han sa minsann precis som det var!

Hur många av er har någon gång känt er som en nyttig idiot – hand upp?

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Underbara Clara genomgick en sköldkörteloperation för två veckor sedan och uppdaterar nu följarna om hur bra allt gått.

Idag är det prick två veckor sedan operationen och det har verkligen vänt. Andra dagen i rad som jag klarat mig helt utan smärtstillande. Nackspärren är borta och jag har till och med kunnat träna ett första försiktigt pass. Jag är så otroligt glad att jag har det här bakom mig. Hade blivit så van vid knölen att jag glömt bort hur jag ser ut utan den. Blev helt chockad när jag upptäckte nyckelbenen igen! Och att jag inte längre känner att jag kommer kvävas när jag ligger på rygg. Rethostan är borta. Och det sjukaste av allt? Jag har HELT slutat snarka! // Underbara Clara 

Hon är kvinnan som slutade snarka, och som enligt bloggen gått från ”Boris Johnson” till sig själv genom att sminka sig för första gången sedan operationen.

Så här skriver hon om sina snarkningar, som gick från att hålla hela huset vaket, till att ha försvunnit helt i och med operationen.

Hade inte en tanke att detta kunde höra ihop med sköldkörteln på något sätt men alltså från en dag till en annan har jag blivit tyst när jag sover. Det får mig att fundera på hur länge den här satans sköldkörteln har vuxit utan att jag vetat om det? Jag minns det som att jag började snarka kring när jag var gravid med Folke. Det är ÅTTA ÅR sedan. Det är dock bara tre år sedan det plötsligt syntes en knöl på min hals. Så vad pågick de där andra fem åren med min kropp? När jag inte testade mina värden men drog på mig en utmattning och depression? Hmmm….