En genuin fråga om rädsla

Yogagirl har varit med under sin kompis Olivias förlossning, som ägde rum hemma i badkaret. 
Jag undrar lite om hemmafödslar – en genuin undran och verkligen inte med avsikt att skamma eller liknande.
Är man inte rädd att någonting ska hända, som kräver någonting som bara finns att tillgå på sjukhus?

Jag hade förmodligen varit så rädd för allt sådant att jag campat utanför förlossningen från vecka 12 och framåt, då jag vet hur snabbt det kan gå när man behöver akut sjukvård. Jag har inga barn och planerar inte att skaffa några heller, men jag har svårt att se att min rädsla skulle minska om jag blev gravid och skulle behålla barnet.

Bortsett från min fråga så vill jag så klart gratulera familjen till sitt senaste tillskott! ❤️

Sanning eller provokation?

Pregrancy police is going to be so upset when they find out I had oysters, blue cheese and champage all in one sitting! ? // Yoga girl

En provokation? Sanning eller kryddat? Hittepå eller helt sant?

Vad tror ni ligger bakom Rachel ”Yoga girl” Bråthéns inlägg på Instastory? Vill hon helt sonika trycka till alla mammapoliser och sitter hemma med popcornskålen och väntar på att de alla ska nappa? Har hon ätit och druckit allt detta eller skriver hon det bara för att jävlas med dem?

Uppdatering:

Eftersom bloggen strulat idag och det här inlägget skulle kommit kl 05.30 egentligen, så kan jag meddela att Yoga girl publicerat ytterliga ett inlägg i ämnet sedan dess, nämligen det här:

Vem vet när ni ser det här. ??

Hård kritik mot Yoga girls intervju i Mama


Aftonbladets Zina Al-Dewany har skrivit en småsyrlig ledare i Aftonbladet, efter att ha tagit del av Mamas intervju med Rachel ”Yoga Girl” Bråthén, där hon berättar om planerna för sin graviditet och att hon inte planerar att involvera sjukvården i den.
Hon ska ”inte ska behandla den här graviditeten som en medicinsk sak”, alltså inga besök hos barnmorskan, inga ultraljud osv.
Jag skrev om det HÄR.

Zina drar paralleller till en mamma i USA, som förlorade sitt barn efter att ha varit gravid i 45 veckor. Enligt mamman själv så hade hon ”hjärntvättats” av olika forum och internets algoritmer, där man proklamerade för ”free birth” som det kallas. Istället för att söka vård, uppmuntrades mamman att vänta eftersom man i dessa kretsar tror på att barnet kommer när det är redo. Alltid.
Som tur är så tillhör den här typen av graviditeter och facebookgrupper än så länge undantagen, där mödrarna kallas för krigare, och experter, läkare och barnmorskor blir fienden.

Zina Al-Dewany spekulerar kring om det nyväckta intresset för ”vilda graviditeter” kan handla om att resurserna till vården är för små, och att det får kvinnor att känna sig otrygga?
Kanske är det så, eller så beror på det någonting helt annat? Jag är mest överraskad över att det är just Rachel Bråthén som proklamerar för det här, med tanke på att hon fick avbryta sin hemmafödsel förra gången för att söka just akutsjukvård efter att barnets huvud fastnat.
Vill hon ta revansch i den här andra kanske, och göra det med besked?

– Om jag någon gång känner att någonting är fel, att jag helt plötsligt vill få reda på någonting eller har någon fråga, då skulle jag så klart kontakta någon om det. Men jag tänker göra den här resan utan läkare och gynekologer där, så mycket som jag kan i alla fall, säger Yoga Girl i sin intervju i Expressen.
Zina Al-Dewany avslutar sin ledare med att hon hoppas att det här inte inspirerar allt för många kvinnor där ute att göra likadant.
Jag kan inte annat än hålla med henne, det ÄR nämligen ganska svårt att med intuition känna av blodtryck, högt blodsocker eller potentiellt farliga infektioner.

Yoga Girl postade för övrigt det här inlägget idag