Är blod tjockare än vatten?

Den frågan ställer Monas Universum inne på sin blogg.
I min värld är kan blod vara tjockare än vatten, men inte by ”default” och jag föredrar ändå rumstempererad Cola Zero framför både vatten och blod. 😉

Jag har så svårt att förstå det här. HUR kan man bara göra så här när man vet att man inte är önskvärd. Personen ifråga lusläser dessutom min blogg så hon har full koll på vårt liv. Eller ja, den del av vårt liv som jag väljer att visa här inne.

Att komma när jag inte var hemma var dessutom ett mycket medvetet val. Problemet är bara att hon genom åren säkert trott att det är jag som är den som inte vill ha med henne att göra. Det vill jag så klart inte men det är de facto maken som tagit det här beslutet och han kommer aldrig att ändra sig. // Monas Universum

Mona berättar om en släkting till hennes man, som de båda bröt med för flera år sedan, och som helt plötsligt kom på att det kunde vara en bra idé att komma och knacka på dörren för att se hur familjen bor nu för tiden, och detta medan Mona inte är hemma.
Det är en riktigt härlig släktfejdande historia som Mona målar upp på sin blogg, någonting som så klart är helt medvetet från hennes sida.
Personen som kom och knackade på hemmes hos henne och maken, lusläser enligt Mona hennes blogg, och har stenkoll på vad som står i den.

Så…. i mitt tycke är släkten både värst och bäst. 
Idioter finns det överallt, och så även i släkten.
Jag tror alla har minst EN idiot i sin släkt.
Någon som vill säga emot?

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Carina Bergfeldt om medias jakt på en löpsedel

Takes one to know one, antar jag.
Eftersom Carina själv arbetat på Aftonbladet i många år så känner hon nog väl igen avsikterna som ligger bakom ett mail som det här.

”Hur stor besvikelse är 867 000 tittare?”
Enligt Catarina, ingen besvikelse alls, ett resonemang hon förklarar i sin text så här:

Katastrofen är ett faktum innan journalisten ens hunnit avsluta mejlet.
Jag minns morgonmötena mellan hungrig chef och hungrig reporter. Sättet man pratade på. ”Ett tittarras för Carina, det skulle folk klicka på. Det gör vi.”

I ett sånt läge spelar andra fakta ingen roll. Som att hösten alltid har lägre tittning än våren, och jag hittills bara sänt på våren.
Som att Skavlan hade lägre tittarsiffror varje höst, för det är bara så det är.
Som att vi är ute ur en pandemi, och *alla* teveprogram har minskat.
Eller som att det spelar en gigantisk roll vad du har för program innan dig, om folk tenderar att sitta kvar.
Mitt program har alltid gått in efter På Spåret eller Bäst i Test, som båda ligger på 1,7-2 miljoner tittare.
Nu ligger vi efter En mot Sverige, som har 800.000.

Att vi då har 924.000 tittare – alltså en ökning – är en succé. Det är extremt ovanligt att man ökar från kl 20 till kl 21. Men det gjorde vi. Tack vare våra fantastiska tittare. Vi var det mest sedda nöjesprogrammet i Sverige i fredags. Före alla andra program på alla kanaler. Men det låter ju inte lika bra som ”tittarraset”. // Caria Bergfeldt

Hon svettas alltså inte nämntvärt över höstens siffror och är snarare nöjd med dem med tanke på omständigheterna.
Än så länge har jag inte sett hennes och Biancas sifror ställas mot varandra, men det är nog bara en tidsfråga – trots att de uppenbart är två olika typer av program.
Eller vad tror ni?

Magdalena Graafs dubbla ursäkter

Rummet luktar lite stomipåse, om ni fattar vad jag menar.

Kycklingsoppa.. (lite fångläger smak om jag vågar skriva det) // Från Magdalena Graafs inlägg 17/10

Magdalena Graaf är utomlands och lyckas slå till med två uttryck i ett och samma inlägg som upprör folk.
Först säger hon att sovrummet i lägenheten luktar stomi, och sedan att hennes kycklingsoppa smakar som någonting från ett fångläger.
Mest är det hennes kommentar om stomi som avhandlas i hennes kommentarsfält där det låter så här:

I inlägget efter ber Magdalena lite halvhjärtat om ursäkt, vilket inte var nog enligt hennes läsare, så det fick bli ett inlägg till, i vilket hon förklarar vad hon egentligen menade med sina uttalande:

Vill börja med att be om ursäkt för att jag gjorde några av er ledsna. Klumpigt!
Jag skrev att mitt rum luktade stomi. Det var inte meningen att kränka er eller förminska er på något sätt?
När jag skrev stomi, då tänkte jag inte på er unga starka människor som lever med det dagligen.
Jag/min första tanke var min väninna Barbro 95 år
Jag kan lova er att Barbro INTE läser min blogg, och inte hennes vänner heller. Så hon blir INTE uthängd eller kommer att bli retad.
När Barbro sover över hos mig och jag ska hjälpa henne att tömma hennes hjälpmedel då hon är gammal. Kan jag/vi spilla ibland.
Jag menar inte att mitt rum luktade stomi FÖRLÅT!
Jag försökte lite ogenomtänkt samt förklara att rummet luktade lite ålderdomshem. Då jag själv inte är så duktig på att handskas med påsarna

Nästa förlåt!
Nej jag har inte ätit fånglägersoppa och jag menar inte att kränka/påminna/förminska någon som har gjort det, eller tvingas göra det.
Min soppa såg ut som amerikanska ”filmer ” bara en snabb reflektion

Kan ni förlåta mig ❤️?? // Magdalena Graaf igen

Vad tror ni?
Kommer den här ursäkten att accepteras?