Paow:

Mitt humör blev sämre och jag tappade all min sexlust. Mitt huvud är fyllt av dåliga tankar såsom ”det skulle vara skönt att göra illa sig själv” och ”världen skulle vara en bättre plats utan mig”.Och en massa saker om min sambo som resulterade i att jag princip hatade honom, helt utan anledning när han bara vart bra mot mig. Och varje måndag i 5 veckors tid så har jag tänkt ”nu blir det bättre, nu ska jag blogga och ta tag i allt” men ju mer tiden gick desto sämre blev allt. Jag vaknade i panikångest. Då jag kände mig så värdelös så jag tyckte om att lägga mig på golvet och skrikgråta i kudden. Så fort jag äter något. Så vill jag kräkas. Och inte för att jag vill bli smal. Utanför att jag mår så fruktansvärt illa.
[…]
Och idag så fick faktiskt min sambo nog. Han bad mig att ringa psyket akut. För att jag mår inte bra och det finns ingen som helst anledning för mig att må som jag gör. Det är något som står rätt till. Och jag tycker att det är så sjukt pinsamt och det får mig att må ännu sämre. Men jag är deprimerad och känner ingen som helst lycka. Jag kan inte bara sitta och vänta på att något mirakel ska ske. För det är ingen vanlig svacka.
Det tog mig ungefär 2 veckor att skriva det här. Att ens orka ta upp telefonen. Och bara det känns som ett stort framsteg.
Så nu idag kl 8 så har jag en akuttid där jag ska få prata med någon så börjar vi förmodligen en utredning och jag kanske kan få sömntabletter som gör att jag får sova lite. Det hade vart skönt.//Paow

Att må psykiskt dåligt är vanligare än många tror och absolut ingenting att skämmas över. Alla människor förtjänar att må bra och att be om hjälp är det bästa man kan göra.
Paow öppnar upp på bloggen om hur hon mått den sista tiden och det är ingen trevlig läsning. Hatten av till hennes sambo som förmått henne att ringa psyket och två tummar upp till Paow som slutligen bett om hjälp.

Om ni vill skicka lite pepp till Paow så kan ni göra det här!!
Idag är det hon som behöver det!