Barnhat istället för bullfest?

Vad har ni för åsikt om Alexandra Nilssons uppenbara hat mot barn, att hon väljer att lägga upp hennes följares kommentarer på sin story om just barnhat, hur mycket man hatar att folk lägger upp mycket om sina barn osv för ingen bryr sig blabla.  Jag tänker lite, varför följer man en småbarnsförälder om man verkligen hatar barn? (Det här gör inte till diskussion att exponera sina barn i sociala medier osv för det var inget sånt någon kommenterade, mer bara att barn är typ hemska varelser både på internet och i verkligheten)

Hatar hon barn?
Osnutna, snoriga, uppstudsiga, godistjuvande, skrikande och äckliga barn?
Ja, säkert, vem gör inte det?! Barn och Pepsi Max fyller min kvot.
Eller så driver hon eftersom hon vet att sådant här får ett visst klientel att gå upp i spinn och spagat samtidigt.
Jag tror på alternativ två, och känner väl spontant att hela hennes frågestund går lite i samma anda.
Svaret på frågan om influencers och konsumtion borde ge en ledtråd om saken…

Jag tror inte Alexandra hatar barn, däremot tror jag att hon stör sig enormt mycket på människor som tvingar ner sin barnkärlek i halsen på människor som på intet vis, visat något som helst intresse för detta.
Dessa människor blir också extremt upprörda av sådant här, vilket inte gör det hela tråkigare.

Det finns vissa saker som får människor att bete sig på ett samma sekteristiska sätt, som sprunget ur ett väckelsemöte där stumma börjat tala och blinda börjat se.
Utan inbördes ordning:
Sektmedlemmar (otippat va? Pluspoäng för Knutby-medlemmar)
Veganer, särskilt de med ätbara skor
LCHF-människor
Folk med foliehatt
Människor som plastbantar
Nyblivna föräldrar som delar inlägg på Facebook om att ”nu börjar livet”
Människor som precis sett ”Zeitgeist” och nu förstår hur allt hänger ihop

Bubblare: El-allergiker

Tillhör inte mamman familjen?

Paula Rosas har åkt iväg till solen för att vara med på Pischa Strindstedts träningsvecka, där allt från surf och löpning till styrketräning och padel står på schemat.
Jag skulle nog kalla det för ”egentid tillsammans en nära vän där man kan släppa på alla måsten och bara ladda batteriet lite”, men det är det inte alla som gör.
Tydligen så är man lite av en dålig förälder – självisk och ego om du så vill –  om man gör någonting för sin egen skull någon gång på ett år.
Att prioritera sig själv när man fått barn låter på vissa som att man helt plötsligt lagt på en åttonde dödssynd till de andra sju och förtjänar att bli piskad med en avbruten bilantenn.

Jag får liksom inte ihop resonemanget som vissa – framför allt mammor – för, där familjen alltid ska komma i första hand.
En mamma är väl en del av familjen? I alla fall vad gäller den här familjen som jag skriver om här ovan
Så om familjen alltid ska sättas i första hand, men utan att mamman någonsin får ladda batterierna med egen träning, sovmorgon, solohäng med vänner eller bara i sitt eget eminenta sällskap och en bok, så borde ju det betyda att familjen minus mamman alltid ska komma i första hand.
Hon ska alltid sätta alla andras behov framför sitt eget, eftersom familjen kommer i första hand, men får aldrig ha ett eget behov?
Gudars skymning, ha ett eget behov och möta det!?

Helt ärligt, ni som gnäller över att Paula rest iväg på egen hand och skriver att hon njuter, samtidigt som hon skriver om saknaden efter resten av familjen…
Vilken mamma tror ni mår bäst, med massor av energi att göra roliga saker med sina barn och partner? ’

Alternativt 1: Den mamma som för längesedan slutade ha egna behov, och som slutat existera på alla andra sätt än som den osjälviska mamman?
Som aldrig gör någonting för sin egen skull, och inte ens vet vad hon tycker om längre, som bara är där om någon behöver någonting som hon eventuellt kan fixa.

Alternativ 2: Den mamma som hela tiden fyller på med energi, både genom sin familj men också för sig själv. Som kommer hem efter en resa, ett glas vin med en vän, ett träningspass eller en löprunda, glad, energisk och med ett fulladdat batteri?
Mamman, som visar sina barn att det är någonting positivt att ta hand om sig själv, och att man aldrig ska sluta med det, oavsett hur mycket eller lite det blir de olika gångerna.
Bara för att man väljer sig själv så betyder det inte att man väljer bort någon annan.

Och… det som är så tråkigt att ta upp, men som samtidigt är så jäkla sant:
På varje 999 skuldbelagda mammor som får skit för att de prioriterar sig själv ibland, så går det ett styck man.
På sin höjd.

Jag tror helt ärligt inte att knappt någon skulle reagerat på det här sättet som det varit Hugo som åkt iväg med sina killkompisar och spelat hockey, eller vad han nu gör för att ladda sina batterier!
Jag tror heller inte att han skulle lämnat en lista till Paula där han skrivit ner alla saker som hon behöver komma ihåg under den här veckan, när han är borta.

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Det där med att ha en egen stil

Kenza och Josephine Qvist står i renoveringstagen och verkar vilja ha snudd på identiska lägenheter, i alla fall om man ska tro deras Instagraminlägg.
Eller rättare sagt, det verkar som att Josephine vill kopiera Kenzas kök eftersom det är bilden på Kenzas kök som Josephine har med i sitt inlägg.
Fördelen med det är ju att om man drabbas av hemlängtan så finns det kanske en lägenhet på närmare håll än sin egen, dit man kan gå för att stilla sin hemlängtan.
Jag menar, det spelar ju föga roll om stuckaturen, de tomma ytorna eller femton nyanser av beige tillhör en själv eller någon annan.

Av bilderna att döma så ser det ut som ett äkta ”Bianca Ingrosso-kök” – alltså ett kök som inte är ämnat att laga mat i. 
Vad tycker ni?

Tack för tips!