Hur tolkar ni det här?


Efter maten så har jag svarat på mail. Det är ett så högt presstryck på min bok som kommer den 10 november. Det är väldigt roligt. Nästa vecka börjar ruschen som håller i sig till november. Det är verkligen lugnet före stormen just nu så jag passar på att njuta av tränings/spa och kompisdagar. Ni kommer förstå när boken släpps.


Jag läste om den sista stycket i Isabella Löwengrips blogginlägg, för att dubbelkolla att det verkligen stod det mitt hjärna ville få det till. 
Det gjorde det, men vad som står där och hur jag tolkar det är ju så klart två vitt skilda saker, men när jag läste i kommentarsfältet så fanns det ytterligare en som tolkat det på samma sätt som jag gjorde.

Agneta Du menar att många kommer att ha synpunkter? Din story är ju din story. Den äger ju bara du.Men kan tänka mig att andra kanske uppfattar det annorlunda. Ja du e modig – minst sagt…Men står man för det man skriva så är det bara att köra hårt.

Jag tror faktiskt inte att det är vad Isabella menar, att hon får passa på att träffa sina vänner nu eftersom de inte kommer vilja träffa henne efter att boken släppts med tanke på dess innehåll.
Alltså att hon skriver så pass negativt om dem eller andra att de kommer ta avstånd från henne.

Någon mer än vi två som tolkar texten på detta vis? 
Anledningen till att jag inte tror att det är vad Isabella menar, är för att jag vet att de omskrivs mycket och negativt i boken redan fått möjligheten att läsa och kommentera innehållet.
Känner man inte till innehållet vid det här laget, så är man med största sannolikhet inte omskriven i en allt för negativ dager.

Tankar?

Diana Baban om uppbrottet från Ben Mitkus

Texten i Dianas inlägg på Instastory:
Till alla er som tror att det här är ett prank, ni känner inte mig alls. Jag skulle aldrig någonsin planka om något sånt här. Jag förstår dock att många tror det med tanke på hur sjukt det är och tro mig, det tycker jag med och det kom som en jävla chock.
Satt förövrigt nyss på frukosten och servitören fråga om han skulle göra 2 cappuccinos som han gjort varje morgon sen vi kom och jag bröt ihop totalt. Över en sån liten grej? Det här kommer bli tufft. Det gör fruktansvärt ont. Men vet ni vad, jag är stark och vill någon dumpa mig på en utlandsresa utan några som helst förvarningar efter att vi pratat om att köpa lägenhet, hund och allt vad det är när vi kommer hem – be my fucking guest. Jag förtjänar bättre än så. Och varför jag är och kommer vara öppen om detta nu är för att jag vet att många andra går igenom hjärtekrossare så det kan vara nyttigt att höra någon annan prata om et, sina känslor osv och framför allt veta att man inte är själv. // Diana Baban


Hörrni, jag vill inte att ni ska skicka en massa hat till Ben. Jag har bara skrivit ut vad som skett och det är fakta. Så ha era åsikter men skriv ingenting elakt snälla.
Det här är som det är nu och det kommer absolut inte bli bättre av att skriva massa negativa kommentarer. Jag vill verkligen inte det så respektera det är ni gulliga.
Jag känner fortfarande en enorm kärlek till den killen, det är ingenting som kommer försvinna snabbt och det är inte kul att se att folk kommenterar taskig saker. // Diana Baban

Känns konstigt att släppa dom här nu men vi har ju några bloggar kvar på lager. // Diana Baban


En låt som går rakt in i hjärtat. // Diana Baban


I morgon åker jag hem. Även fast jag verkligen vill hem nu så skrämmer det mig lite. // Diana Baban


Diana postade även en story om att hon söker ny lägenhet, men jag glömde helt att skärmdumpa den bilden.
Jag vet själv hur det är att vara i den situationen, det gör nog många som bor i städer med brist på hyreslägenheter, och det är allt annat än roligt.
Att man ska behöva ta tag i det, ovanpå allt annat som händer. 🙁
Kan du hjälpa henne på något vis med boende, hör av dig till henne.

Skicka kärlek och stöd till Diana, men som hon själv skriver – inget hat eller liknande till Ben, okej?

Ps. Vad tycker ni om att dela in text med den här typen av linjer?
Förstår ni hur jag tänker med dem eller är det bara förvirrande?

Molly Sandén får NKs hederpris

När Josef Sachs startade Nordiska Kompaniet 1902 var det med visionen att vara en kommersiell och kulturell teater, en scen för samtiden som erbjuder sina kunder den mest inspirerande miljön för shopping och upplevelser. Ett internationellt varuhus i världsklass som är trendledande, stilfullt och inspirerande. NK Galan är ett uttryck för just den visionen. Varje år inleder vi höstsäsongen genom att prisa modevärldens mest framträdande kreatörer, varumärken och stilikoner under en storslagen gala. Varmt välkommen till NK Galan 2021.

Igår gick NK-galan, som beskrivs så här på deras hemsida, av stapeln och ingen mindre än Molly Sandén fick ta emot deras hederspris.

Så här löd juryns motivering:

Nordiska Kompaniets Hederspris 2021: Molly Sandén

Hennes musik trollbinder både fans och Oscarsjuryn men det är som förebild för unga kvinnor hennes röst verkligen gör skillnad. Gång på gång använder världsstjärnan sin plattform för att sprida mer hållbara ideal, vare sig det gäller hur en kropp ”ska se ut” eller inom psykisk ohälsa. Med tre rockbjörnar i bagaget och världsscenen som hemmaplan, visar hon att det finns en styrka i att visa sig sårbar. Årets Hederspristagare 2021 är Molly Sandén.

Molly Sandén fanns på plats för att ta emot priset, och gjorde så i skyhöga klackar, någonting vi inte är vana att se henne i. Senare på kvällen var dessa utbytta mot ett par mer bekväma och fotriktiga skor och det kan jag förstå.
Inte bara vad gäller Molly, utan vad gäller alla som normalt går i klackskor på jobbet, men som jobbat hemma i över ett år och låtit fötterna vila.

Det är väl bara att börja om tänker jag?
Vänja fötterna igen genom att klampa runt hemma i klackisar?
För mig är det i allafall en fråga om dagsform, lite som med konditionträning – att kunna gå i klackskor.
Gör man det inte på ett tag så får man börja om igen, eller är det bara mina fötter som tar varje chans att kasta in handduken?
???

Videoklipp på Facebook

https://www.facebook.com/Tyla/videos/532108117776629/

Jag älskar att sitta och titta på småklipp på Facebook när jag målar naglarna eller bara gör ingenting.
Vissa gillar TikTok eller Instagram, jag gillar Facebook Watch eftersom det sällan har med mitt jobb att göra, så jag kan bara ”nöjestitta”.
Mina favoriter är Brad Mondo och Dallas Cowboys Cheerleaders: Making the Team, av någon anledning jag inte riktigt kan formulera själv.
Klipp att roa sig med utan någon större tanke bakom…

Igår kväll dök det här klippet upp, på en kvinna som är allergisk mot vatten.
Och med vatten menas då även kiss och svett.
Hon är mer eller mindre allergisk mot sig själv.
Jag var bara tvungen att titta klart, och det verkar inte som att det finns något botemedel mot den här typen av allergi.
Den här videon visar en helt vanlig dag i hennes liv, och det verkar vara allt annat än roligt.

Det här är hennes liv VARJE dag!
Helt plötsligt blev jag tacksam över en hel massa saker, som jag allt som ofta tar för givet.
Det behöver man ibland. 🙂