Men ja.. Är det något jag är trygg i så är det att jag aldrig kommer göra mina barn illa på samma vis som jag själv har sprickor i mig från när jag växte upp. För att jag gör annorlunda. Och det kommer en bröstförstoring, en vältränad rumpa eller smink aldrig att göra någon skillnad kring. Jag skadar inte mina barn. Men ni som skriver skit om andra på nätet aktivt var och varannan dag och har barn hemma kanske borde göra era barn den tjänsten att lägga mer fokus på ert egna liv och utveckling. För att ha så mycket hat i sig mot främlingar som man inte ens känner tror jag kan skada så otroligt mycket mer än att göra en skönhetsoperation i det långa loppet. // Gabriella Joss
Gabjoss har skrivit ett inlägg på sin blogg om alla de åsikter som folk har, både vad gäller hennes nya sambo och nya bröst.
Hur kommentarsfältet svämmade över av människor som anklagar henne för att vara en dålig mamma eftersom hon -1- så snabbt låtit den nya killen flytta in i huset och -2- valt att operera brösten.
Eller…egentligen är det inte bröstoperationen i sig som folk är kritiska till, utan snarare sättet hon förklarade anledningen till att hon opererat sig för sina barn.
Ni var många som skrev om det här i mitt kommentarsfält, vilket är okej enligt mig då den här bloggens syfte är att diskutera just influencers och det innehåll som de publicerar på sina kanaler – inom rimliga gränser så klart.
En annan anledning till att hålla diskussionen här inne är för att här kan jag kan radera skit innan GabJoss ens hinner se det, någonting hon inte kan göra på sina egna plattformar utan där trycks allting upp i hennes ansikte, helt ofiltrerat.
Så det är INTE är okej i min bok är att aktivt söka upp Gabriellas sociala medier och posta en massa skit där.
Är du så bajsnödig så får du lämna din skit här inne och inte springa iväg till något annat kommentarsfält och frikostigt gödsla.
Där har hon inte samma möjlighet att värja sig sig eller välja bort att helt sonika inte läsa kommentarer om sitt föräldraskap.
På sina egna plattformar är hon ju skyddslös mot sådant, så sluta gärna med det. (Om någon av er känner sig träffad)
Bli inte din egna hatsvans, som det så vackert heter.
Paula Rosas har skrivit ett inlägg om Gabriella och hur hon själv resonerar kring plastikkirurgi och hur man ska prata med barn om det.
Men ju äldre mina döttrar blir desto mer påtagligt blir det här. Hur pratar man om ideal med sina barn som man vill ska få vara sig själva till 100% men oundvikligen kommer bli påverkade av samhället? Och hur gör man när man samtidigt är en del av samhället med allt vad det innebär skönhetsmässigt. Det kan vara smått som att färga håret och plocka ögonbrynen till stort med att göra fysiska operationer. Jag känner inte att jag är mogen för eller vill göra avkall på all form av ”fix” och vara helt naturlig – jag vill fixa håret, leka med smink och allt sånt, men jag vill samtidigt att dom ska känna sig fria att vara precis som dom är. Är det en omöjlig ekvation eller går det på något sätt? // Paula Rosas
Går det?
Kan man göra både och?
