Jag har tidigare skrivit ett inlägg om Sandra Beijers krusidullfria frågestund om sin graviditet och känslorna kring den.
Här kommer några frågor från frågestund del 3, som verkar vara den sista innan bebisen befinner sig på utsidan.

Vad har förvånat dig mest med att va gravid?
Att den helt tar en i besittning. Jag trodde man bara blev tung av bebisen liksom. Tänkte först att whatever jag ska träna och va min egen person.
Men nej nej nej. Hela kroppen är i oordning, jag upplever att skelettets mjukhet (och det som kallas foglossning dvs att man blir helt wobbly i skelett och leder) gör en extremt begränsad.
Jag är hundra procent en gravid person med allt vad det innebär.
Har bestämt att jag sätter mig själv på paus tills vidare, orkar inte kämpa emot den här mega-urkraften.

Hur ska man veta om man vill och tänk om det inte går? Orka ha barnlös som identitet.
Jag är med dig. Men upplever att de flesta inte alls vet?
Jag vet tbh fortfarande inte om jag verkligen vill.
Och vad skönt ändå att kunna vila i det. Få grejer i livet styr man helt & det blir oftast bra ändå. Känns på något vis tryggt att veta att man inte behöver veta. En bebis kommer komma och det får lösa sig.
Saker löser sig.
Och angående om det inte går – är det inte en risk man får ta i allt? Hellre att ha provat och veta än inte provat alls. Det är som kärlek ju. Man kan inte låsa in sitt hjärta i rädsla att bli sårad, då har helt plötsligt hela livet gått.

Har din relation förändrats i och med graviditeten?
Förutom det mest uppenbara att det har blivit lugnare eftersom vi inte kan festa osv så har den fått en snabbskjuts i sin fördjupning. Att skaffa bebis ihop är att bestämma att man vill leva ihop.
Vårt förhållande är tryggare och mer självklart. Samtidigt har vi bara varit ihop i ett och ett halvt år och jag är fortfarande så väldigt förälskad i honom. Så tycker det här med graviditeten gjort vårt förhållande fint. Man lär känna varandra på ett annat plan när man plötsligt måste bygga ihop sina liv. // Sandra Beijer

Jag tycker Sandras sista svar om sitt och Björns förhållande var så fint. 
Även det här: ”Man kan inte låsa in sitt hjärta i rädsla att bli sårad, då har helt plötsligt hela livet gått.”
SÅ sant och SÅ svårt när man blivit sårad, men SÅ värt det när man träffa någon som inte är en knöl.

Här hittar ni hela inlägget.