Succé för Matilda Djerf och Djerf Avenue

Jag har flera gånger lyft fram Matilda Djerfs klädmärke ”Djerf Avenue”,  som ett riktigt föredöme bland andra klädmärken, och då inte bara klädmärken som influencers står bakom.
Deras hållbarhetstänk är imponerande och deras transparens är av ett sällan skådat slag. De redogör till och med för vilka arbetstider fabrikerna har som tillverkar deras kläder.
De har valt bort tags på plaggen eftersom det ändå är det första man rycker loss och slänger, så ur en hållbarhetssynpunkt beslutade man sig för att slopa papperslapparna helt.

Den här typen av ansvarstagande, både ur ett hållbarhetsperspektiv men även sett till villkoren för de anställda, gör att priserna på Djerf Avenue är högre än hos exempelvis H&M, BikBok, Cubus mfl, något som ibland kan skrämma bort kunderna, men inte i det här fallet.
Djerf Avenue har omsatt 17 miljoner kronor med ett resultat på 6 miljoner kronor under sitt första verksamma år, enligt tidningen Breakit, och inte lagt en enda krona på marknadsföring och har heller inte arbetat med några andra influencers.
Istället har de involverat sin community, som de kallar Djerf Avenues Instagramkonto med dryga 100 000 följare, och det är även kunderna som står som modell för märkets kläder och de är kunder av alla storlekar, olika längd mm eftersom man vill inkludera så många olika typer av människor som möjligt. 

Matilda Djerf och Djerf Avenue – som hon driver tillsammans med sin pojkvän Rasmus Johansson – visar att det finns plats för en annan typ av hållbar konsumtion i dagens samhälle.
Det behöver inte bara vara ”mer, mer, billigare, billigare” utan människor verkar helt klart vara beredda att betala lite mer för kläder som tagits fram på ett både arbetsrättsligt schysst och hållbart vis.

Stort grattis till succén, Matilda, Rasums och hela Djerf Avenue-teamet!

Läs även om när Djerf Avenue slog sig ihop med ”Period Packs” och skickade med gratis tamponger med varje order eller donerade dem till en kvinnojour på uppmaning av kunden. 

Pojkrum vs flickrum

Isabella Löwengrip håller på att göra om hemma, och publicerar ett inlägg om barnens rum och berättar vilka färgskalor de ska gå i.
Sallys kommer gå i gammaldags rosa toner medan Gillis får ett grått rum. Trots att detta är väldigt könsstereotypiska färger så är det barnen själva som fått välja på nätet och då valt just dessa.
Så kan det säkert vara, jag menar, bara för att rosa är en typsik ”tjejfärg” som samhället tvingat på det kvinnliga könet så betyder det ju inte att det inte finns tjejer som genuint gillar rosa och gillar som genuint gillar grått, blått eller vad som nu är den typiska ”killfärgen”.
Det blir ju märkligt om en tjej inte FÅR välja rosa och att leka med dockor, för att hon då är en slav under könsnormer, och detsamma för exempelvis bilälskande pojkar.
Hela poängen är väl att barn ska få leka med vad de vill och ha vilka kläder och färger på sig som helst, utan att bli styrda i en viss riktning pga om de är en flicka eller pojke. (Ja, jag ”tvåkönar” för enkelhetens skull men givetvis gäller detta även icke-binära barn)

Med det sagt så måste jag medge att diskussionen under Isabellas inlägg är mer intressant än själva inlägget (lite som det brukar vara här inne) och åsikterna spretar sannerligen åt alla håll.

Kommentarerna handlar om allt från könsstereotyper, till att män och kvinnor är olika skapta, rent biologiskt och att kvinnor är gjorda för att ta hand om barnen, vilket nu då också är fel eftersom mannen ska vara hemma och ”hjälpa till”.
Avslutningsvis finns det en kommentar som tar upp självmordsstatistik och att vi redan är skapta som vi är och att det inte finns någon anledning till att ändra på det.
Som sagt – här spretar det åt alla håll, och allt detta pga lite målarfärg på en vägg.

Vad är rimligt i en sådan här diskussion egentligen?
Hur långt kan man egentligen dra ett ämne innan man helt tappat bort vad det egentligen var man pratade om från första början?

Hur lat får man bli, My Martens?

Absolut, det finns ett och annat ”tips” i det här inlägget, men mest av allt består det av fyra rena reklaminlägg med personlig rabattkod, som vanligtvis publiceras ett och ett för att det betalande företaget ska få exklusiv exponering och inte behöva tävla med andra företaget.
Vad gör My?
Hon tjoffar ihop dem allesammans i ett enda inlägg – bara radar upp rabattkoderna och kallar dem ”grymma rabatter från samarbetspartners”.
Tycker hon att det låter bättre och ”mindre köpt” än ”reklaminlägg för”…?
För nog är det här betald reklam? Varför skulle hon annars ha egna koder från företag hon brukar samarbeta med? Som hon delar ut utan egen vinning? Knappast va?

Hade jag varit ett betalande företag hade jag varit så där nöjd med det här. 
Är det här positivt för någon? Ens för My? För kunderna? De betalande företagen?

*harkel harkel* Ursäkta mig, Åsa Ingrosso…

Har du hört talas om marknadsföringslagen?
Det tror jag du har, för jag har sett hur du använt Instagrams egen funktion för diverse samarbeten, men jag tror att du kanske missat den här delen?
Den där det står att du måste markera även dina egna produkter och företag som reklam.

Jag har klippt ut och markerat den delen här under.
Var så god. 🙂