Jag valde ut fyra olika frågor från hennes frågestund som handlar om fyra olika saker som jag tror ni kommer finna intressanta.
Jag har redan fått en kommentar om den understa frågan, om barnuppfostran, att det är ett ovanligt sätt för föräldrar att se på sitt liv tillsammans med barnen.
Att barnen fått anpassa sig efter mammans liv snarare än tvärt om, men kanske kan det ha att göra med att Isabella haft hjälp med barnen och på senare år som mest haft dem 50% av tiden?
Eller så ser man det kanske inte som att man ”anpassar sig” efter barnen utan att det är en naturlig förändring man själv vill göra och då känner att det är ens eget val och ingenting man gör för att man ”måste”?
Ni som har barn – Anpassade ni er efter barnen när de kom och kändes det som en uppoffring eller som en självklarhet?
