Barns integritet

 

Ibland undrar jag hur avtrubbade vi människor egentligen är.
Har gränsen för vår egen integritet så till den milda grad suddats ut, att vi inte längre ens reflekterar över någon annans och var den gränsen i så fall kan tänkas gå?
Extra påtagligt blir det på sociala medier, och särskilt när det kommer till influencers barn.
Vill My Martens exempelvis fota sig själv på sjukhus från 18 olika vinklar och med handens infart i lite motljus med porträttläget på för effektfullt suddig bakgrund, så för all del – gör det!
Du är vuxen, lägg ut vad fan du vill, men jag tycker inte att bilderna på hennes son från sjukhuset känns helt hundra.
Han ligger på en brits i bakgrunden med ansiktet vänt mot kameran som My använder för att ta effektfulla selfies med, på sig själv i förgrunden och med sonen lite bakom.
Det finns flera anledningar till att ta en sådans foto, kanske vill hon skicka det till sin sambo eller till sonens pappa – det har jag ingen åsikt om, men att publicera flera stycken snarlika bilder på sonen i ett ganska utsatt läge, ackompanjerat med målande beskrivningar av hans fysiska mående känns gränslöst på något vis, men det är ju inte första gången My gör så här. Här är ytterligare ett exempel.

Barnkonventionen blev svensk lag 1 januari 2020 och ordet på allas läppar var då ”sharenting” – alltså vad föräldrar väljer att dela och publicera på sina barn i sociala medier och hur detta nu skulle begränsas..
Nu skulle minsann barnens integritet vägas in och förhindra att föräldrarna publicerar pinsamma, skämmiga eller rent av utlämnande bilder och texter om barnen utan deras samtycke.
Det lät ju skitbra!
Har någonting hänt sedan 1 januari 2020?
Nä.

För hur ska den här nya lagen efterlevas, vad och till vem kan man anmäla övertramp och stipuleras det verkligen i Barnkonventionen att det kan vara ett lagbrott att publicera bilder på sitt barn utan att först be om lov?

 I barnkonventionen står ingenting som att lägga ut bilder i sociala medier däremot så lyfts det fram barnens rätt till privatliv och barnens rätt att komma till tals. Men regleringen för vad som kan läggas ut i sociala medier måste regleras i andra lagar inte i barnkonventionen, sa Elisabeth Dahlin, Barnombudsman när hon gästade SVTs morgonsoffa i höstas.
Enligt henne finns det inte någon lag som säger vad man kan och inte kan göra och menar att Barnkonventionen kommer att behöva prövas mot andra lagar när den träder i kraft.
Det pågår just nu en utredning kring hur andra lagar kan behöva justeras utifrån Barnkonventionen. Där är inte bilder i sociala medier med än men det kan hända att det lyfts in där.

Barnkonventionen är inte över alla andra lagar, grundlagarna går före. Där kommer man att behöva pröva och kanske se över om barn själva ska kunna klaga. Jag tror att det kommer att vara en prövning som vi kommer att kunna se under de närmaste åren. 

Jahapp!
Blev man något klokare? Inte mycket, känner jag spontant…

Det är många, många föräldrar som är smått gränslösa i vad de publicerar på sociala medier, men en ”vanlig” förälder har inte den räckvidd som exempelvis en influencer som My Martens har. 
Nu har nämligen Mys bilder och beskrivningar av sonens sjukdomstillstånd plockats upp av Aftonbladet, som hade den goda smaken att täcka över sonens ansikte, men allt annat berättar mamma My gladeligen för Aftonbladets alla läsare. Jag undrar om sonen, som varit content/innehåll på My Martens sociala medier i större delen av sitt liv, ens känner till att han borde bli tillfrågad innan My publicerar någonting på eller om honom och att han faktiskt kan säga nej?

 

Bacon vs rökning

Therese Lindgren säger sig alltså inte förstå hur man kan vilja äta bacon överhuvudtaget om det är cancerframkallande, samtidigt som hon erkänner i en video att hon börjat röka igen.
Ett inte helt logiskt resonemang som får mig att funderar över hur många sådana här motstridigheter jag själv gör mig skyldig till på en daglig basis.
Kanske den där när jag argumenterade inköpet av en Soda Streamer med att jag nu skulle slippa bära hem kolsyrat vatten, samtidigt som jag kånkar hem min egen vikt i Cola Zero varje vecka?
Det är den enda jag kan komma på på rak arm, men jag är övertygad om att det finns mängder med andra exempel som skulle komma upp till ytan om jag frågade runt bland människorna i min omedelbara närhet.
Så länge det enbart finns Pepsi Max-koncentrat att köpa till Soda Streamern så kommer jag fortsätta kånka. På Amazon hittade jag precis en bag in box på nästan 10 liter Cola Zero-koncentrat för ynka 860 kr. Så snart jag kan få den skickad till Sverige så kommer jag klicka hem den!
MED adlink och hela skiten! 😉

Har ni något exempel att bjuda på? 
Jag tänker att det blir lite roligare och trevligare på det sättet, än att vi alla ska stå och uppvärmnings-stretcha för att kunna kasta varsin första sten på Therese utan att riskera en sträckning eller muskelbristning.

Tack för tips!

Att profitera på människors rädsla

Vet ni vad som är osmakligt?
Att försöka profitera på människors rädsla.
Vet ni vad jag tycker är mer osmakligt än att försöka profitera på människors rädsla?
Att inte kunna stå för det.

Det här är ingen produkt som vi tjänar pengar på utan en produkt vi valt att sälja för att visa att vi bryr oss om hälsan på riktigt. Pengar tjänar vi på andra saker. // Katrin Zytomierska

Det var som fan, under rådande pandemi kommer alltså Katrin Zytomierska som en oljeindränkt Florence Nightingale för immunförsvaret och serverar svenska folket en stor men ångestdämpande sked olja i ett kollektivt ”gapa stort!!”.
PRO BONO!!!!
Herregud, var är Svenska Hjältargalan när man behöver den?

Jag. Orkar. Inte.

Jag trodde inte det här skulle behövas men tydligen hade jag fel.
Lyssna noga…

Jag hoppas att ingen söker söker sin information om coronaviruset varken här eller på Flashback!!
Herregud, kan man knappra sig hit så kan man knappra sig vidare till folkhälsomyndighetens hemsida, krisinformation.se eller till hemsidan för någon av alla de andra seriösa och legitima aktörerna på webben.

Sluta lyssna på vad en massa amatörer rapar ur sig i tid och otid och ta lite jävla ansvar för vilken information du tar del av och lyssnar på!
Eller har det helt ersatts av någon typ av ansvarsbefriad flockmentalitet där man inte längre kan skilja ett äpple från en blåval utan helt förlitar sig på vad andra människor kan tänkas mata en med för desinformation?

Det är väl snarare DET jag vill visa med dessa klandervärda inlägg av influencers till höger och vänster som ska tas på lika stort allvar som om de gav sina fem bästa tips i hur man genomför en hjärtoperation utan större missöden.

Först och främst vill jag säga att informationen i det här inlägget kanske inte stämmer till 100%.

I ärlighetens namn jag har inte varit super källkritisk, men jag har inte heller varit naiv.

Med det sagt betyder inte det att informationen här är 100% sann.

Hannalicious pratar om Coronaviruset och vad hon tycker om det som om det vore en fråga om huruvida hon tycker att färgen på Molly Rustas nya Chanelväska är snygg eller inte.
Hon VET inte om informationen i inlägget stämmer eftersom hon inte varit vidare källkritisk, men tycker ändå uppenbarligen att det är ett på tok för bra inlägg för att inte publicera. Jag menar, hon har ju lyssnat på poddar om Coronaviruset.
Vems podd hon lyssnat på vågar man ju knappt fråga…
Jag menar, det handlar ju bara om något så trivialt som en pandemi.

Inlägget har några dagar på nacken nu, men är precis lika dumt nu som då.
Jag orkar inte.

Tack för tips!