Skärmar vid middagsbordet?

Bildkälla: Expressen / Johan Nilsson/TT

Johan Pehrson är partiledare för Liberalerna och utbildningsminister, och han skrev i en Expressen-krönika, publicerad den 5 november, om omöjligheten att få sina fyra barns odelade uppmärksamhet vid middagsbordet.
Att det varit svårt i alla tider, men att det i vår tid är omöjligt pga smarta telefoner:

Jag har knappt ätit en middag med min familj de senaste tio åren utan att någon tittar på mobilen. Att få fyra barns odelade uppmärksamhet har i alla tider varit svårt – i vår tid är det omöjligt.

Anledningen är att smarta telefoner är helt annorlunda i dag än vad de var när de kom i mitten av 00-talet. I dag är ens flöde skräddarsytt av världens bästa ingenjörer och psykologer för att det ska vara omöjligt att lägga ner mobilen.

Är chockad över detta som Johan Pehrson (L) skrev i Expressen: ” Jag har knappt ätit en middag med min familj de senaste tio åren utan att någon tittar på mobilen.” Vadå sa du?? Är det möjligt?

Hur har ni det med detta? Vi har absolut inga telefoner vid matbordet, varken i min egna familj eller i min gamla egna familj.

Människor får höja kraven på livskvalitet. Jag är glad å mina barns vägnar att jag är så mobil- och tv-allergisk som jag är, då får de ändå titta litegrann, 10-åringen har egen mobil, 8-åringen ej.

Det här fick en av mina läsare att reagera och hen skrev så här i gårdagens Öppet Spår: 

Är chockad över detta som Johan Pehrson (L) skrev i Expressen: ” Jag har knappt ätit en middag med min familj de senaste tio åren utan att någon tittar på mobilen.” Vadå sa du?? Är det möjligt?
Hur har ni det med detta? Vi har absolut inga telefoner vid matbordet, varken i min egna familj eller i min gamla egna familj.
Människor får höja kraven på livskvalitet. Jag är glad å mina barns vägnar att jag är så mobil- och tv-allergisk som jag är, då får de ändå titta litegrann, 10-åringen har egen mobil, 8-åringen ej.

Lite intressant att det återigen är Liberalerna som sticker ut hakan och kritiserar skärmar och vad man kan åstadkomma med hjälp av dem och några ynka knapptryck.
I det här inlägget skrev jag om jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) vill införa en lag om märkning av retuscherade bilder i kommersiella sammanhang. Både Frankrike och Norge har redan liknande lagstiftning, där influencers och företag måste markera retuscherad reklam. I Norge kan brott mot lagen leda till böter.

Är det någonting att chockeras över? Gör ni? Och hur ser det ut hemma vid ert matbord? Både om ni har eller inte har barn, det kan vara ack så otrevligt om en vuxen person vid matbordet sitter mittemot en och slö-skrollar mobilen, samtidigt som hen skyfflar in mat.
Vi har inte mobilförbud vid middagsbordet, utan det tror jag har känts som en självklarhet för alla inblandade. Ofta när vi sitter och pratar om något så kan det bli så att någon kollar upp någonting i mobilen, men då har det alltid med samtalet att göra. Ingen sitter och skrollar TikTok under middagen, inte ens jag. 😉

Ani Jewels får butik på NK

Bildkälla: NK // Ani jewels Instastory

Lagom till CAIA Cosmetics offentliggör att de får en ”flag ship store” på Biblioteksgatan i Stockholm, så postar det här inlägget på Ani Jewels om att de nu istället ska få en butik på NK.
Kanske är det rent av CAIAs existerande butik som får ett rejält ansiktslyft för att välkomna sin ”kollega”? Dock öppnar inte CAIAs butik förrän till våren, så de får kanske husera sida vid sida i butiken ett tag?

Bildkälla: Ani jeweles hemsida

Jag ser fram emot att en detaljerad rapport från min juvelgalna poddkollega och hennes bundsförvant Hanna ”The Magpie” Hellberg efter att de varit där hon klämt och känt.
De är som många vet inga stora fans till företagets produkter, och bara häromdagen postade jag det här inlägget om Hannas reaktion på Anis nya kollektion armband.

Vad är era tankar?
Jag tycker alla möjligheter till ”kläm och känn” innan köp är toppen!

Vems idé var det att följa inlandsisen hit?

Svarthalka. långa nätter. Grå morgnar. Att leva i november är en nedstigning i mörkret. Blåsten har rivit av det som var vack­ert och tillsammans med regnet rört ihop allt till en brun sörja. I den trampar jag runt i vardagen. Som många andra vill jag ta sov­morgon, men jag måste hjälpa barnen att komma i väg till förskola och morgonlektionerna i matematik.

Det går lite sämre för varje dag. Brunsörjan suger runt stövelskaften och hela familjen vardagskämpar i varje steg. En av sönernas kroppar ger upp och får feber. En annan sluter ögonlocken, lägger huvudet på frukost­bordet – vill bara vila lite till.

Själva livsrytmen förändras när jag går in i den mörkaste tiden. Jag äter frukost i dunklet med ett tänt ljus och ser hur natten dekorerat fönster­glasen med regndroppar. Jag brygger en stor kanna te och gör en ostsmör­gås med smaklösa men vackra tomater. I dubbla ullkalsonger sitter jag och arbetar. Sjalen om axlarna känns som en omfamning. Men visst isar det i glipan mellan byxben och strumpa? Ingenstans får kylan hitta fäste.… // Underbara Clara

Så här inleder Underbara Clara inlägget om sin bok ”Underbara Vinter”, och trots att jag inte har några barn att varken få iväg till förskola eller hjälpa med morgonlektioner i matematik så är igenkänningen total. Min bonusson går för övrigt naturvetenskaplig linje på gymnasiet, så jag och min ”liggande stol” har inte mycket att komma med där, i form av matematiskt stöd. 🙂 En liten avstickare, men tillbaka till Claras bok.
Jag förstår att Claras text nog är menad att vara djup och vacker, kanske lite vemodig, men jag kommer inte längre än till ”Blåsten har rivit av det som var vack­ert och tillsammans med regnet rört ihop allt till en brun sörja” innan jag vill kasta in handduken och fly söderut.
Hur kunde människor välja att bosätta sig här från första början? Av alla ställen att välja mellan så valde man det här? Vi alla har ju blivit ”groomade” av de varma och soliga sommarveckor vi så tacksamt tar emot med mössan i hand varje vår,  att vi stannar kvar här, långt efter att den första regnsörjan gjort entré. Det känns som att hösten och vinter kräks mig i ansiktet varje gång jag går ut.

Förlåt, jag behövde bara ”ranta” av mig lite, igenkänningen var rent fysisk när jag läste Claras text.
Förlåt om jag missförstod den och för att eventuellt ha använt ordet ”grooma” lite slarvigt, men jag har varit sjuk de senaste dagarna OCH konstant frusit oavsett var jag befunnit mig, och så är det med det. Clara bor för övrigt längre norrut än jag gör, men det har hon fan valt själv. 🙂
Claras böcker är superpopulära, så jag tänker att en och annan av er har den i sin ägo eller har lånat den på biblioteket? Den gör sig nog inget vidare som ljudbok då halva behållningen är bilderna, i alla fall inte för mig som skulle kunna bläddra i en sån här bok som en pekbok.
Vad tycker du om den, du som bläddrat i eller läst den?

Jag tror jag gillar höst och vinter lika mycket som Taylor Swift gillar Scooter Braun.