I det senaste numret av tidningen Amelia intervjuas Magdalena Graaf och gör ett uttalande som upprört många. 
På frågan om hur hon mår idag så svarar hon att det enklaste nog hade varit att gå in i väggen, som alla andra gör, men att hon inte har lyxen att kunna välja att vara svag eftersom hon har barn.
Hmmm…ja, ett lite märkligt uttalande kan tyckas då psykisk ohälsa sällan är någonting man väljer, det är snarare någonting man drabbas av.

Magdalena tar nu till sin blogg för att förklara sitt uttalande och ber om ursäkt om någon tog illa vid sig:

Jag ber ÖDMJUKT om ursäkt utifall du/ni tagit illa vid er av min intervju ang ”att gå in i väggen” (En liten del av en lång intervju i Amelia)
Självklart är det INGET man väljer att göra. Vi bestämmer givetvis INTE över våra kroppar.
När kropp, hjärta, förstånd och själ brakar, då står vi maktlösa inför en gapande avgrund. Inget kan rädda oss.

Vad jag menade i intervju (det kanske inte framgick så tydligt) Jag uttryckte mig säkert klumpigt åt. MEN talade bara för mig själv.
Det var en fråga i samband med Isaks bortgång, och hur jag mådde, mår
Jag kunde INTE braka, gå in i väggen, ha lyxen att själv dö av sorg. Vara svag. Falla, sluta i allt.
Jag hade 4 andra barn att ta hand om. Skulle de förlora en mamma OCH en bror på samma gång?
Jag var tvungen att bita ihop och vara stark för deras skull. Lägga min egen smärta åt sidan och försöka vara fungerande.

Självklart kan vi INTE alltid välja det. Men för mig var det min enda ”riktigt fungerande handling” då mina barn redan fått uppleva mer trauman i sina liv än vad de ska behöva göra. //Magdalena Graaf

Magdalena skriver i sitt inlägg att det blev skevt och konstigt att prata smal, vikt och lycka i samma sammanhang i intervjun (i stycket efter), och det kan jag hålla med om.
Också lite märkligt – att göra reklam för en massa olika piller i samma inlägg som man berättar om sonen bortgång.
Kunde inte det väntat lite?
En kvart eller så och fått ett eget inlägg istället för att varva sorg med rabattkoder?