Mom Shaming eller ett viktigt råd?

Under det HÄR inlägget kom kommentaren här ovan in. Enligt vissa av sina följare använder hon babyskyddet fel, något som de vänligt påpekar på det HÄR inlägget på Instagram.

Kan man inte längre uppmärksamma uppenbara fel som detta utan att bli anklagad för ”mom shaming”?
Om det nu är så att Forni använder det fel så riskerar hon ju att utsätta sin son för livsfara om det vill sig riktigt illa. Tror ni inte då att Forni skulle uppskattat om någon påpekar det för henne, snarare än att de låtit bli enbart för att inte riska att kallas för ”mom shamer”?
Läs kommentarerna här nedan. Det är ju igen som skriver i akt och mening att trycka dit Forni eller på annat sätt anklaga henne för att vara en dålig förälder utan de känns skrivna i all välmening.
Tycker ni inte?

Så vad säger ni?
Mom shaming eller bara kommentarer skrivna med sonens säkerhet för ögonen?

Tack för tips!

Är det ett hot eller ett löfte?

Det har ju varit så oerhört mycket klagomål här inne, under den senaste tiden, om huruvida min blogg blivit oläslig och dålig bla bla

Spontat kände jag att NI behövde kanske lite semester från mig?

Jag kan ju inte vara den som förstör DIN/ERAN semester med oläsliga texter, smygreklam och groteska selfiebilder.

Är jag tillbaks lite för ”tidigt” hojta till, då kan jag ge er en veckas frånvaro till? Eller vänta tills ”vanligt folk” är tillbaks från sina semestrar i augusti?

Jag är beredd på att kompromissa och lägga mig platt? Era ord är min lag.

Är det oläsligt.Då skiter jag att att bjussa in er. Ingen ska ju behöva må dåligt pågrund av mig, och något så ytligt som en blogg.

Till er andra härliga vänner som ”läser mig, med en nypa salt” jag HAR saknat er.//Magdalena Graaf

Magdalena Graaf skriver ett inlägg på sin blogg efter att ha varit frånvarande i dryga veckan.
Hon misstänker skarpt att det var vissa av hennes läsare som behövde en paus från henne, och hon frågar dem om hon ska fortsätta den. Om det är så att läsarna behöver en till veckans avgiftning så kan hon tänka sig att gå dem till mötes och återigen äntra radioskugga. Deras ord är hennes lag och hon är beredd att göra detta för dem, snäll som hon är.

Vad tror ni?
Skriver Magdalena så här för att hon verkligen tror att några av hennes läsare behöver en längre paus från henne (WE WERE ON A BREAK!!!!!) eller är det månne för att fiska efter kommentarer som de här nedan?
Smörja egot en smula?

Jag menar, det är väl alltid trevligt att folk saknat en när man varit borta, eller hur?

Anna Books son ljög om lägenheten i Spanien för han lärt sig att man inte ska skryta

Jag misstänker att Anna Book raderat ett gäng kommentarer då några av hennes svar saknar frågor, men det är relativt enkelt att från hennes text gissa sig till vad de handlat om.
Nämligen lägenheten i Spanien som hennes son berättat i en livesändning tillhör hans farfar och att familjen får låna den varje år.
Detta stämmer alltså INTE enligt Anna, utan Antonio ljög om saken eftersom hans föräldrar lärt honom att inte skryta, men att det var en vit lögn för att skydda familjen.
Vilken duktig ponke, va?!!

Jag fattar inte varför Anna – helt uppenbart – verkar ljuga för att skydda sin son?
Det är ju nästan än mer puckat än att HAN skulle ljuga för att inte skryta. Annas avslöjande försvarstal om att det är hon och familjen äger lägenheten är ju i så fall samma styrt som sonen lärt sig att inte göra, men rekar även ut honom som en lögnare. Hur är det till hans fördel? Borde kanske familjen komma överens om en gemensam historia som alla sedan ska hålla sig till? Det blir ju lite konstigt om barnen ljuger för att inte skryta när mamma Book sedan basunerar ut ”sanningen” på sin blogg.
Varför är det så till den milda grad viktigt för Anna att det är HENNES lägenhet och inte svärfaderns?
Han ägde ju enligt utsago majoriteten av deras gamla lägenhet i Solna så det är väl inte helt otippat om man skulle äga även denna bostad?

Ps. Låt kommentarerna handla om Anna Book och dessa lögner, och inte om sonens tidigare förehavanden. Tack på förhand.