Indy Beauty om Johanna Bladhs raderade reklaminlägg

Johanna Bladh har hamnat i hetluften den senaste tiden efter att ha publicerat reklaminlägg för skönhetsmärket Indy Beauty, inlägg som kritiserats hårt av följarna. 
Det första inlägget postades i hennes flöde, och reklamen handlade om att man inte ska skämmas för att man kämpar med dålig ekonomi, samtidigt som hon försökte kränga skönhetsprodukter, och det andra handlar om psykisk ohälsa, men också förpackad som ett reklaminlägg för Indy Beauty. Jag tror detta inlägg försvann från hennes story efter de sedvanliga tjugofyra timmarna, men jag är intre hundra på om det försvann eller faktiskt togs ner.

Jag tog kontakt med Indy Beauty för att fråga lite om hur deras rutiner för reklaminlägg ser ut och om de godkänner inläggen innan publicering. 
Det skulle visa sig att Indy Beauty godkänt båda Johanna Bladhs inlägg före publicering, men också att företaget medverkade till att inlägg 1 togs ner efter kritiken. Man menar att man i efterhand såg hur det kunde uppfattas fel så Johanna tog bort det.

Så ja, tycka vad man vill om Johanna Bladhs reklaminlägg för Indy Beauty, men om företaget godkänner hennes ideér – som har lite att önska stundtals – så bör ju kritiken riktas ditåt.
Även organisationen ”Suicide Zero” som samarbetar med Indy Beauty verkar heller inte ha några betänkligheter vad gäller detta utan är bara glada över ”att deras livsviktiga budskap når målgrupper som de kanske inte alltid kan nå effektivt på egen hand”.

Tjo och tjim x 3

Det här är ju som den bergodalbanesimulator som fanns på Liseberg när jag var liten!!! Vilken grej!
M och jag pratade faktiskt om den igår då jag berättade för honom hur jag kunde känna av min åksjuka, till och med i den så det var lite kul när det här inlägget dök upp i mitt flöde.
Är det här ett ”life hack” som föräldrar känner till och använder sig av, eller har Robin Bengtsson uppfunnit hjulet här? 🙂

Ditte Svanfeldt har blivit mamma till en alldeles bedårande liten tjej. ❤️❤️❤️
Stort grattis till er nya familjemedlem!

Vad du än säger så är det här en av årets sommarplågor – om inte ÅRETS!
SÅ jäkla bra!

Någonting jag hatar med passion

Medan mina kära poddkollegor brinner för att utrota Donna Karenparfymen i form av ett grönt äpple, så halvspyr väl jag i alla fall när det kommer till det här. 
Jag hatar när folk filmar sig själva när de löptränar OCH SER SÅ JÄVLA GLADA UT!!!!!

Mina känslor grundar sig så klart i ett trauma från tidigare i mitt liv, och jag är bara ett oskyldigt offer för omständigheterna. Därför kan jag öppet och ärligt säga att jag är så avundsjuk på alla som finner glädje i löpning.
Hur kommer man dit? Även när jag tränade inför tjejmilen (100 år sedan) så kom jag aldrig förbi det där stadiet där benen känns blytunga och frustrationen slår i taket.
Jag har förmodligen en katastrofal löpteknik ovanpå det, men ändå? Det är alltså detta som är det stora traumat, i kombination med när jag skulle testa Sats ”löpgruppspass” som var för ”alla” nivåer, även rena nybörjare då – som jag var. Jag blev frånsprungen på uppvärmningen och ville mest lägga mig i ett dike och dö. Jag hade inte kunnat springa en meter till, oavsett hur många influencers med högafflar på elscootrar som än jagade mig.

Kan det inte få kännas någonting annat än vedervärdigt att springa? Bara lite? Det ser ju SÅ jäkla härligt ut när de är ute och springer. Som små gaseller studsar de fram på lätta steg, medan mina ben och fötter känns som fastkedjade i kettlebells.
Så ja, den här gången har ni helt rätt! Jag är avundsjuk så det både räcker och blir över, på alla som njuter av att springa. SÅ avis!

Kanske skulle det går bättre med den här på repeat i lurarna?
Jag tror för övrigt jag skulle klä i spetsiga öron.

Anna Book ska åka till Turkiet och fixa tänderna

Ni är många som frågat varför jag inte skrivit om att Anna Toledano Book ska åka till Istanbul för att fixa tänderna på en klinik där nere. 
Jag har givetvis tänkt skriva om det, men eftersom det ringer fyra olika varningsklockor i mitt bakhuvud, så fort någon skriver så här ingående och länkar så här mycket till en turkisk klinik. Det brukar nämligen vara ett ganska så tydligt tecken på att det hela rör sig om ett reklamsamarbete. Därför kontaktade jag Anna via mail redan i fredags med frågan om det rörde sig om ett samarbete, men hon har inte återkommit. Därför vet jag inte om renoveringen av Annas mun är reklam eller inte, men om vi utgår från att det är det så kan jag ju berätta lite om hur det hela går till.
Om någon är nyfiken…
När jag fick prisuppgifter på ett implantat som skruvas i käkbenet i Sverige så landade siffran på runt 28 000 kr per implantat, men kostnaden kan variera lite beroende på förutsättningar och behandlingar.
I Turkiet är det definitivt billigare än i Sverige, men det kostar ju fortfarande ganska stora pengar, särskilt om du behöver ersätta många tänder, och jag vet inte hur många tänder Anna ska byta ut.

om man gör ett samarbete, hur funkar det då?
Jo, så här….

– Det räknas som reklam, oavsett om du får hela operationen gratis eller enbart får rabatt på priset. 1% eller 100% billigare – det är reklam i båda fallen och ska markeras som sådant.

– Oavsett vad influencern och kliniken kommit överens om vad gäller antal inlägg som influencern ska posta mm så är ALLA inlägg om kliniken att betrakta som kommersiella och ska reklamidentifieras. Japp, ALLA inlägg, oavsett vad som står i ett eventuellt avtal. Det är enbart mellan influencern och kliniken och har ingenting med marknadsföringslagen att göra.

– Om influencern har ett eget företag som samarbetet förmedlas genom så ska influencerns företag betala skatt och egenavgifter på summan av ingreppet, men åker influencern dit i egenskap av ”privatperson” – alltså utan f-skatt och liknande, så räknas kliniken i Turkiet som arbetsgivare och då ska DE stå för dessa kostnader.

– Influencern ska även betala förmånsskatt på värdet av den sponsrade operationen, vilken idag ligger på 30%.  Gör en influencer således ett samarbete med en turkisk klinik till värdet av 300 000 kr så ska hen betala in 90 000 kr i förmånsskatt.

I Frida Söderlunds dokumentär på SVT ”Priset vi betalar” granskar hon ett av alla dessa avtal som ingåtts mellan en turkist klinik och en svensk influence, i vilket det framgår att man förbinder sig till att inte yppa ett enda negativt ord om kliniken eller resultatet – oavsett resultat – och helst ska man inte skriva alls att det rör sig om reklam. 
Så här sa influencern Jasmine ”Jasse” Gustafsson i dokumentären om sitt misslyckade ”brazilian butt lift-ingrepp – någonting som räknas som världens farligaste plastikoperation där 1 på 3000 dör:

Jasmine Jasse Gustafsson går nu ut, efter flera års tid, och berättar om sin misslyckade BBL (Brazilian Butt Lift) som hon gjorde på en klinik i Turkiet.

– Jag kan inte hålla på och vara oärlig mot människor, jag fattar att människor vill veta hundra procent sanningen. Men enda anledningen till att jag inte har varit hundra procent öppen med alla förändringar jag har gjort på min kropp, är för att jag har varit livrädd att mina följare ska döma mig igen.

Jasse har alltid varit öppen med sina andra tidigare ingrepp och operationer, och hon valde att genomgå denna operationen i utbyte mot marknadsföring av kliniken.

– Jag kände bara så här, jag kommer gå och göra en riktig jävla ”snålskjuts”, alltså glida på en jävla räkmacka och göra det här. För jag bara kände att ”ja, jag ska möblera om mig själv nu igen”, för jag tänkte väl någonstans att jag skulle må bättre av det, under den här perioden. Vilket blev allt annat än det, verkligen.

Ingreppet gick inte alls som planerat, och efteråt mådde Jasse inte bra och upplevde tråkiga komplikationer. Hon beskriver sin kropp efter operationen som en ”krigszon”. Blåslagen och öm. Jasse beskriver det som om det ibland kändes som hon skulle dö. Men ändå så valde hon att inte prata om det och hennes skräckupplevelse, då det kunde leda till en annan ”härva” som Jasse själv säger.

– Jag vågade inte berätta om det. Jag vågade inte heller marknadsföra det, för att jag tror att jag innerst inne visste att det jag gjorde var jävligt dumt.

Jasse gick i god för kliniken och kirurgerna under 2019 när hon hade ett samarbete med de, för att sedan helt enkelt bara lägga locket på. Något som hon nu alltså menar på var ett spel för galleriet, på grund av det kontrakt hon satt fast i.

Anna Book antyder på Instagram att det inte rör sig om något samarbete, men jag är inte helt säker på att Anna förstår alla olika aspekter av vad som räknas som reklam och inte. Det gäller för många influencers, ingen idé att känna sig kränkt eller utpekad. 🙂
Jag ställde även frågan till Anna om hennes gamla tänder som hon fick via ett samarbete med en svensk tandklinik. (Ni vet den som Felicia Book hävdade att hon var marknadschef för)
Anna går nämligen hårt åt det tidigare utförda jobbet, och att det är pga det som hon nu tvingas göra om sina tänder. Hon skriver att de inte är korrekt utförda.
Kanske får man ingen garanti på sponsrade tänder? Det låter lite märkligt kan jag tycka…

Det här är allt jag vet i nuläget, men kommer givetvis fortsätta skriva om det här, för oavsett om det är reklam eller inte den här gången så är det ju lite anmärkningsvärt att Anna behövt gå och bära runt på en tub cement i sex år pga de gamla sponständerna. 


Rättelse: Förmånsskatten blir på 90 000 kr, inte 30 000 kr som först angavs.