Att brodera någons signatur

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Slutligen – mitt broderingsprojekt. Alla som vi bjuder hem på middag får signera min duk.
Sedan broderar jag in deras hälsning.
Jag hittade idén på Pinterest, men när jag berättade om den hörde flera läsare av sig och sa att deras mormödrar och farmödrar hade såna här dukar. En fin tradition.
Det finns något väldigt intimt med att brodera någons namnteckning.
En sak jag även upptäckt är att familjer verkar dela handstilar. Här har vi Björns kompis Stefan med familj och min kompis Nina med familj. Alla kvällar får sin egen färg.// Sandra Beijer

Sandra Beijers broderingsprojekt är bland det gulligaste jag sett.
Gästerna signerar duken och Sandra broderar det de skrivit.
WOW! En vanlig gästbok kan bli rätt trist efter ett tag, en en duk som man använder. Yes!
I kommentarsfältet är man ungefär lika exalterad som jag är, och trots att det här tydligen är en tradition i vissa familjer så är det första gången jag hör talas om en broderad gästbok.
Det är inte jag som skrivit den första kommentaren, trots att jag håller med om det som står, att det kommer vara orimligt gulligt när Didrik kan skriva sitt namn på duken.



Sandra skriver även att hennes kompis Jacob är försvunnen och länkar till Missing Peoples hemsida. 
Jag håller både tummar och tår för att han snart hittas välbehållen. 

Att svära kärleksfullt?

Oliver Ingrosso kommenterar den här bilden med orden ”jag har fan världens sötaste lilla skit” och man kan ju inte annat än hålla med. Dock får både Oliver och mamma Pernilla ett par upprörda följare efter sig, som inte tycker att man får svära när man beskriver känslorna inför sonen och barnbarnet.
Det tjafsas rejält och jag begriper det inte… Snacka om att gripa efter halmstrån….
Eller är jag bara lika förtappad som resten av det kritiserade packet som uttrycker sig så här? Det är jag i så fall helt okej med. 🙂
Nyheter24 var först med en artikel om det här.

Vad tycker ni?
Är det förtappat att uttrycka sig så här eller bör vi uppmuntra det oborstade sättet i jakten på mindre perfektionism på sociala medier? 🙂

Vårens it-frisyr?

Vill du se ut som en riktig innepinneflunsa – som min kollega Gabz skulle uttryckt det – så är det hög tid att kapa lockarna. 
Pagen är vårens trendfrisyr, och alla från Clara Hallencreutz Fares till Sofia Wood och Sanna Jörnvik Déman har klippt knivskarpa hårkreationer.
Här hittar du massor av olika pagefrisyrer, och det är inte annat än att även jag blir sugen på en page. Vågar man?

Även Jessica Lagergren har en cool page.

Jag har egentligen bara en fråga, och det är om vi tror att Elsa Billgren kommer inspireras så pass mycket att hon klipper en identisk frisyr som den Sofia har? 🙂

Vad tycker ni?

Visar ju inte så ofta när jag köper saker längre. Är det något ni gillar att se? Tänker att det är rätt tråkigt med sådana här inlägg med enbart produktbilder på saker jag inhandlat. Men om ni gillar så klicka på hjärtat så kan jag fortsätta visa! Kram <3 // Gabriella Joss Possler

Det är lite kul faktiskt, för när jag satt och skrollade igenom det här inlägget med annonslänkar som Gabriella Joss Possler postat på sin blogg, så tänkte jag för mig själv att det där faktiskt är ett inlägg med annonslänkar som jag är helt okej med.
Varför, kanske du undrar? Jo, därför att det är ett inlägg med länkar till saker som hon faktiskt köpt, och inte bara en massa länkar till bilder på random saker någon hittat på nätet, som en del andra *host* influencers gör *host* typ hela tiden.
Det är kaninpyjamas och en Kenzotröja till minstingen Kenzo, och lite annat smått och gott till de andra.
Så.. ska det vara ett annonslänkinlägg, så ska det se ut så här. Notera!

Vad tycker ni?
Är det lika illa oavsett, eller kan ni också medge att det kan finnas grader i reklamhelvetet?
Alltid illa, oavsett? 😉