Pulkan gillar glass..

Paula är tillbaka på bloggen och drömmer om sammanhängande sömn – dream on(!) säger jag.
Men jag lider med henne, det gör jag verkligen.
Jag har alltid haft problem med sömnen och vaknar alltid flera gånger per natt för att gå på toaletten, läsa lite bloggkommentarer – det är faktiskt sant och inget jag säger bara för att bli brun om näsan – Ni är så grymma att jag bara MÅSTE ta med mig telefonen till toaletten och skrolla omkring i bloggen trots att jag vet att jag verkligen inte borde.

Och sen jag blev kattägare till världens hungrigaste katt så sover jag med öronproppar då han börjar yla runt klockan 06 varje morgon och tycker att han håller på att svälta ihjäl. Det gör han ju så klart inte men han är en hetsätare av rang.
Idag åt han för snabbt, sin hetsätarmatskål till trots, och kräktes upp all mat igen för att sen börja slicka i sig sitt eget kräk som om han vore en idisslande ko. Han är verkligen ovärdig. Kräks på tassen och allt. Sen surade han till när jag gick för att jag torkade upp hans lilla hög innan han var klar.

Nu vill jag ju poängtera att jag inte råder Paula till att sova med öronproppar för att få sammanhängande sömn – nej, katt och barn – inte samma sak. Om ni tycker det – satsa på katten. Eller en vandrande pinne. Eller en ny badrumsmatta.

I eftermiddag ska hon och Hugo få testa alla nya glassmaker och jag är SÅ avundssjuk.
88’an gör mig svag i knäna. 88’an äger mitt hjärta.
Dock tror jag inte GB skulle uppskatta om jag kom dit för att testa deras nya smaker inför sommaren och allt jag ville göra var att mula mig själv med 88’or?
Vi har köpt en extra frysbox – jag tror jag ska fylla den med 88’or när min sambo inte är hemma och sätta hänglås på den.
glass

Svenskar i ett nötskal?

Skärmavbild 2016-02-04 kl. 08.17.40

Paula går ärligt ut och berättar i sin blogg hur de senaste dagarna varit för henne efter att det uppdagades att läsare(en eller flera?) anmält henne och Hugo till socialen för Hugos snedsteg där han lät Molly åka bil sittandes på enbart några kuddar.
Jag tänkte diskutera lite kring det så får vi se vart vi landar.

Givetvis håller jag med om att tilltaget var ofantligt dumt och tanklöst men alla gör misstag och Hugo och Paula har givit sina läsare tillit att få vara med på insidan av deras familj.
Det är ett förtroende som inte ska missbrukas.

Tänk att det är en familjemedlem eller vän som begår ett sånt här enskilt misstag. Vad skulle du göra då? Skulle du säga till vederbörande på skarpen eller ringa och anmäla dem till socialen på studs?

Tänk att du såg en granne göra samma sak? Vad skulle du göra då?
Tänk efter nu. Det är enkelt att sitta bakom datorskärmen och myndigt säga att ”jag skulle minsann sagt till dem”.. men vi svenskar är generellt konflikträdda så det bara visslar om det. Skulle du verkligen stega fram till din granne och ge dem vuxenskäll?
Handen på hjärtat? Skulle du det?

I Hugo och Paulas fall, räcker det inte med att deras kommentarsfält fylldes till bredden av arga kommentarer? Jag tror budskapet gick fram.
Att anmäla dem till socialen – bara för att du KAN och sitter framför en dator där du godan ro, och utan att behöva konfronteras med personen du förfasas över – tycker jag är att missbruka socialens funktion en smula.
Det fungerar på samma sätt som med näthat. Alla kan vara tuffa och kaxiga i anonymiteten bakom en skärm.

Hugo och Paula är bra föräldrar, men även den bästa kan begå ett misstag. Ja, han utsatte henne för en onödig risk men tro mig på mitt ord att han aldrig kommer göra samma sak igen.
Det tror jag att Paula sett till.

I era ögon kanske deras liv på bloggen är som att titta in i ett dockhus – det är liksom inte heeeelt på riktigt men det ÄR på riktigt. Detta är deras liv som de bjudit in er till.
Jag skulle inte klandra dem om de båda slutade blogga efter det här.

Det pratade mycket om Hugos konsekvenstänk bland kommentarerena. Men ERT konsekvenstänk då?
Ni som anmält dem till socialen – förstår NI vilka konsekvenser ert handlande kan ha?

Återigen, vad Hugo gjorde var fel men det vissa av er gjorde var inte heller helt korrekt. Det gör ont i mig när jag tänker på Paula och hur hon mår just nu. Ni har attackerat det finaste hon har. Hennes familj.
Jag hoppas de läker tillsammans nu och kommer starkare ut det här och fortsätter bjuda in oss till sin vardag.

Jag känner varken Hugo eller Paula men jag känner MED dem.
Vad tycker ni om mitt resonemang? Har jag fel?