SodaStream – ett mycket politiskt vatten
DEBATT. Siewert Öholm, journalist och debattör, skriver om hur tillverkningen av SodaStream-maskiner på ockuperad, palestinsk mark i själva verket kommer palestinierna till nytta.
Redan 2008 blev det känt att kolsyremaskinen SodaStream tillverkas på ockuperad, palestinsk mark. I debatten som uppstod kring detta lovade den israeliska tillverkaren att flytta produktionen, men detta har ännu inte gjorts. I ljuset av detta har flera organisationer och debattörer uppmanat till bojkott av SodaStream.
Tro dem inte, de som skriker om att bojkotta SodaStream föratt fabriken ligger där den ligger. Drick ditt vatten med eftertanke. Medan du njuter av bubblorna, hinner du tänkaen tanke till, och på de 500 palestinier i Mishor Adumin, på den så kalladeVästbanken. De har jobb där med att fixa våra ”vattenautomater”, medan de somskriker högst om bojkott är känslokalla dogmatiker, som Per Gahrton och svenskaPalestinagrupper. Det kan tyvärr också vara några näst intill antisemitiskaIsraelhatare i Svenska Kyrkan. Det låter märkligt men är sant. SodaStream-fabrikenhar skapat jobb. Där avlönas de anställda, har rättigheter och god arbetsmiljö.Utanför bosättningen är arbetslösheten bland palestinier uppemot 30 procent.Inte på grund av ”muren”, eller Israels politik på Västbanken, utan mest pågrund av politisk vanskötsel och korruption.
Svenska palestinagrupper förenar sig med islamistiska extremistorganisationersom Muslimska Brödraskapet, Hamas och Hisbollah i att helst vilja driva utjudarna i havet. ”Inte en kvadratcentimeter av Israel tillhör judarna”. Några(inte alla) i Svenska kyrkans internationella ledning tycks sakna varje normalförmåga till både analys, verklighetsuppfattning och politiskt moraltänk.
Det är i det sammanhanget SodaStream kommer in. Fabrikenfinns i en judisk bosättning, nära Jerusalem. Formellt på så kallad ”ockuperadmark”. (Israel övertog en jordansk ockupation efter kriget 1967. Dessförinnanockuperade Storbritannien större delen av regionen tillsammans medfransmännen.) Bosättningen skulle också kunna beskrivas som ett väl fungerandesamhälle nära storstaden Jerusalem. Det är i det här sammanhanget det ocksåbehövs minst ”en tanke till”. Hur sersammanhanget ut? Hur går det med arbete, mänskliga rättigheter, religionsfrihet,jämställdhet om palestinske presidenten Abbas får som han vill, eller om Hamasgazafalang tar över? Ingen vet idag. Muhammad Mursi sa en sak före valet iEgypten, men handlade tvärt emot när han fick makt.
I grannlandet Syrien pågår ett förödande religionskrigmellan islamistiska grupperingar. Om någon sida skulle segra, kan man ändå varahelt säker på att demokrati och frihet för människorna i området skulle bli destora förlorarna. I grannlandet Egypten visade det Muslimaska Brödraskapetunder sin korta tid vid makten att man inte ville veta av vare sig judar ellerkristna i landet. Mursi, den avsattepresidenten, sa redan i valrörelsen, att kristna (10-12 miljoner) bara hade tvåval, konvertera eller flytta. I Gaza, som Israel lämnade 2005, har den islamistiskaregimen skapat en helt ”judenrein” diktatur, och på Västbanken/Palestina hotar Abbasatt alla judar skall bort från området efter en fredsöverenskommelse. I Iran ärdet fortfarande politisk retorik att utplåna Israel. I värsta scenariot medkärnvapen. I Turkiet trappar premiärminister Erdogan upp ordkriget mot Israel.I Sverige är den stora frågan ”kolsyrat vatten”!
Om bojkottivrarna ytterligare lyckas flytta focus frånverkligheten skall även annan israelisk produktion bojkottas. Datorn jag skriver på ligger illa till. BillGates får problem och världen skall inbillas att rättfärdighet kräver bojkott.Hör vi inte? Förstår vi inte att argumenten är ”tunna som vatten”? I ställetför bojkott mot Israel, krävs civilkurage av världens ledare att tala klartextom det som sker med demokrati och mänskliga rättigheter i hela Mellanöstern.Gnugga er i ögonen alla kyrkoledare, imamer, politiska ledare. Drick litebubbelvatten och våga vara ärliga.
Siewert Öholm, journalist och debattör
