90-talist: "Vi är inte lata, vi är trötta"
Emilia Alice Åsberg skriver om svårigheterna unga möter varje dag. Svårigheter som att hitta ett jobb och att ständigt kämpa mot låga förväntningar och höga krav.
För en dryg vecka sedan publicerade Expressen en krönika skriven av Jenny Strömstedt. Krönikan deklarerade att 90-talister är lata och hellre vill glida igenom livet än att arbeta. Detta har väckt mycket upprördhet bland dem krönikan gäller, och Nyheter24 har redan tidigare publicerat två artiklar om saken. Dessa kan du läsa här och här.
Jenny Strömstedt, du skriver omen generation som du påstår vara lat och i brist på uthållighet – 90-talisterna.Enligt dig är det ungdomar som saknar driften att åstadkomma någonting utanhelst vill glida genom livet utan någon ansträngning. Jenny, jag är en 90-talistoch jag skulle vilja säga till dig att vi inte är lata, vi är trötta.
”Det är ofta tråkigt att nötamattetabeller” skriver du och påstår att ungdomar hellre spelar ”Call of duty”än pluggar. Jag vet inte hur många 90-talister du känner men min personliga erfarenhetär att studenter knappt har tid över till något annat än just studerandet. Såvar det för mig under mina gymnasieår även fast jag alltid har haft det ganskalätt i skolan. Många av mina vänner ”nötte mattetabeller” ännu mer än vad jaggjorde. Dagens ungdom dränks i ett hav av skolarbete och höga krav. Att det nyabetygssystemet upplevs än mer kravfyllt, har inte förbättrat situationen.
I Sverige råder en arbetslöshet somhar drabbat ungdomar väldigt hårt, det är ingen nyhet, men ibland tror jag attarbetslöshetens oberörda väljer att se problemet med blinda ögon. Redan innanjag tog studenten började jag att söka jobb men det gick flera månader utanresultat. Det värsta med situationen var dock inte mitt tomma bankkonto ellermina ostrukturerade dagar, nej det var bemötandet jag fick av personer i minomgivning. Allt för ofta fick jag höra av äldre hur de skaffade sina förstajobb när de var 14 år. Allt för ofta fick jag höra att jag inte försökte tillräckligt.Till slut fick jag jobb på det enda sätt som kan ses möjligt för dagensungdomar; genom kontakter. Jag tror fortfarande inte stora delar av samhället förstår,eller vill acceptera, hur hårt jag kämpade och hur hårt andra ungdomar fortfarandekämpar mot arbetslösheten.
Att varje dag dela ut cv:n,arbeta på sina personliga brev och besöka eventuella arbetsgivare utan någonframgång är självförtroendesänkande nog men att dessutom få höra att man är latför att man inte har ett jobb är inte rätt. Att 90-talister ses som en odrivenoch bekväm generation är inget nytt, det är en stämpel som vi har behövt drasmed alldeles för länge. Vi är inte lata, vi är trötta. Vi är trötta på attalltid bli tillsagda att vi inte kämpar nog, att vi inte har var som krävs, attvi inte förstår hårt arbete. Vi är trötta på att inte bli tagna på allvar. Viär trötta på sådana som du, Jenny.
Jag förnekar inte att det finns 90-talistersom saknar ambition. Jag försöker hellerinte att rättfärdiga ungdomar som har gett upp men jag måste medge att jagförstår dem. När man ständigt blir placerad i ett fack och nertryckt av ettsjälvgott samhälle tar energin slut. Lata människor finns i alla generationeroch att placera 90-talister i denna kategori är att ignorera en hel generation fylldmed målmedvetenhet, självförtroende, kreativitet och nytänkande. Majoriteten avmina vänner och bekanta har jobb eller studerar. Många reser och upptäckervärlden och andra, inklusive mig själv, förbereder för studier utomlands -kanske för att fly det ”ungdomsstigma” som finns i dagens Sverige.
Emilia Alice Åsberg
