Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Evelyn Mok: "Dåliga saker är inte per automatik sexism"

Evelyn Mok, stå-uppkomiker
1 av 1

Evelyn Mok, stå-uppkomiker

Debatt | 07/03/2014 12:20

"Det jag vill påpeka är att detta inte är en fråga om sexism, det är en fråga för komiker generellt. Faktum är att så fort man börjar få/ta betalt för sina uppträdanden, måste man vara absolut säker på att man är konsekvent och kan leverera varje gång man står på scen."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Mitt namn är Evelyn Mok och jag är stå-uppkomiker, kvinna och laktosintolerant. Detta innebär att jag brukar stå på scen och skämta för främlingar, har möjligheten till att föda barn och sist men inte minst blir gasig av mjölk. Laktosintoleransen påverkar mig mest i vardagen. Vid varje måltid måste jag försäkra mig om att jag inte får i mig några som helst mejeriprodukter, annars förstörs hela dagen. Jag tvingas ställa in mina möten och gig för att ligga hemma med mjölkmage. Jag öppnar upp om min laktosintolerans för att i en perfekt värld borde faktumet att jag är kvinna och stå-uppkomiker spela lika lite roll som att jag är laktosintolerant och stå-uppkomiker, men tyvärr så påminns jag om mitt kön konstant, särskilt av andra människor som vill insistera på att jag har det betydligt svårare som kvinna i stå-uppbranschen.

Amanda Lindholm har i tidigare debattinlägg för Aftonbladet och Nyheter24 skrivit om sexismen inom stå-upp och belyst frågan om obetalda gig i branschen. Jag håller med om att det finns en representationsfråga, då det finns betydligt färre verksamma kvinnor, samt att själva humorn i sig präglas av könsstereotyper med en nedsättande kvinnosyn. Den sexism jag har upplevt har faktiskt kommit från allmänheten då jag många gånger har fått kommentaren ”du är den första/enda kvinnliga komikern jag sett som faktiskt är rolig” och det till nittio procent av andra kvinnor. Det kan läsas som en ”komplimang”, men varje gång jag hör denna "komplimang" känns det mer som en påtvingad offerkofta, samtidigt som det påvisar hur inbiten sexismen är i vårt samhälle att unga tjejer faktiskt verkar lida av ett slags patriarkaliskt stockholmssyndrom.

Men stå-uppbranschen i sig drivs av en hierarki som utgår från meritokrati. Är du rolig så kommer du att lyftas fram, oavsett kön. Det är en otroligt hård bransch då den är självsanerande och därför en av få branscher där du faktiskt bedöms på dina individuella egenskaper. Personligen har jag i mina sex år, inte upplevt att jag särbehandlats negativt av branschen på grund av att jag är kvinna. Den svenska stå-uppscenen är ung och än väldigt liten, vilket resulterat i att den är generös mot nyare talanger och det särskilt mot kvinnor. Detta för att hela branschen för tillfället är besatta av att eftersöka och uppmuntra roliga tjejer. Om något så har jag upplevt kvotering mycket mer vilket i sin tur förminskat mina egenskaper som komiker då mitt kön plötsligt blev huvudfaktorn och att jag sedan ”är lite rolig också” blir sekundärt. Om jag någonsin inte bokats för ett gig har det troligtvist varit för att jag inte varit tillräckligt rolig, att min typ av humor inte samstämt med typen av publik på evenemanget eller i frågan om betal-gig, att jag helt enkelt inte varit mogen nog som komiker för ett betalt gig än. Man kan efter ett fåtal till ett hundratal gig påvisa att man är en person med potential till att vara stå-uppkomiker, men det tar flera år, till och med tiotal år i många fall till att bevisa och framförallt arbeta fram egenskaperna som krävs till att arbeta som stå-uppkomiker.

Detta var fallet för mig då RAW, i mitt andra och tredje år erbjöd mig två open spots för att visa upp mig och för att se om jag hade egenskaperna till att hantera klubbens förutsättningar. Tyvärr gjorde jag inte alls bra ifrån mig. Jag hade inte utvecklat egenskaperna än till att hantera en större publik och var helt enkelt inte redo. Jag har även talat med flera manliga kollegor som delar mina erfarenheter. De har fått uppträda på open spots hos RAW, vissa så många som tio gånger innan de börjat få betalt och många först efter det att de varit verksamma i 3-5 år. Samma sak gäller för Norra Brunn. Det jag vill påpeka är att detta inte är en fråga om sexism, det är en fråga för komiker generellt. Faktum är att så fort man börjar få/ta betalt för sina uppträdanden, måste man vara absolut säker på att man är konsekvent och kan leverera varje gång man står på scen.

Amanda belyser absolut en viktig fråga när hon talar om obetalda gig då det är allmänt känt inom branschen att gage i många fall kan vara dåligt och att det finns bokare som insisterar på att erbjuda obetalda klubb- och festivalgig till mer etablerade komiker. Jag håller med om att man som artist skall få betalt för sitt arbete, men samtidigt inom stå-uppbranschen så är det också allmän vetskap att man arbetar utan betalning de första åren då man är lärling och håller på att lära sig hantverket. Dock innebär det inte att man behöver hålla sig till ett system bara för att ”det alltid har varit så”. Branscher och strukturer mår alltid  bra av att anpassa sig och utvecklas om något åtminstone för att överleva. Jag skulle gärna vilja uppmana till en diskussion kring frågan om gage inom stå-uppbranschen, men ber att vi skiljer på vad som är sexism och vad som är resultatet av en ung hierarkiskt driven bransch som än försöker hitta sitt fotfäste i Sverige.

Evelyn Mok, stå-uppkomiker 

Är det rätt att be komiker att uppträda gratis?