Min första kvinnodag som kvinna
"Som transkvinna vill jag passera. Att passera betyder att omgivningen betraktar en som kvinna. Hur kan man veta att de gör det då?"
Transvestit: En som upplever glädje av att få byta om och känna sig som det andra könet ibland.
Transsexuell: En som efter att ha provat att leva som det andra könet inte kan tänka sig att byta tillbaka.
Transperson: Samlingsbegrepp för alla med någon form av könsöverskridande identitet eller könsuttryck.
Byta kön: Det enda kön man byter är det juridiska. Det som bland annat står i passet. Ens könsidentitet anses allmänt vara medfödd. Om den inte stämmer med det biologiska könet, gör man en könskorrigering av kroppen.
Det gäller mig den här gången! Kvinnodagenalltså. Jag är ju kvinna nu.
Var jag inte det förut då? Jo,i själ och hjärta har jag nog alltid varit det. Men det tog långtid innan jag förstod det. Kroppen var ju inte en flickas. Men vadbetyder kroppen? För en del verkar kroppen betyda allt. Men jagtillhör inte dem. För mig är det insidan som räknas. Och med mänhar jag aldrig känt någon samhörighet.
I vårt samhälle blir man bedömdefter hur man ser ut. Nu ser jag äntligen ut som mitt rätta jag –efter att ha tvingats klä ut mig till man i så många år. Minaherrkläder är skänkta till välgörenhet och kan förhoppningsvisskänka någon annan glädje eller åtminstone nytta. Mig gav de påsin höjd skydd mot väder och vind, men ingen glädje. Jag visste juatt det var tjejkläder jag egentligen ville ha. Tur att det finnsunisexkläder i alla fall, så jag inte behövde tömma helagarderoben. Nu är den full igen. Med sådana kläder som jagverkligen vill ha på mig.
Att min kvinnliga identitet ärmitt rätta jag känner jag väldigt starkt. Hur kan man känna detdå? Ja, sådana känslor är väldigt svåra att förklara i ord.Men nu går jag för det mesta runt med ett leende på läpparna. Ochibland ler folk jag möter tillbaka. Det hände aldrig förr när jagvar utklädd som man. Idag sa en äldre kvinna som stod bredvid migvid köttdisken på ICA att det var så roligt att någon vågar haen så ovanlig kappa. Sådant hände aldrig förr. Jag undrar om honsåg att jag var transperson.
Är man född som man kan man välinte känna sig som en kvinna, säger en del. Då säger jag att densom inte själv är transsexuell kan inte föreställa sig hur detkänns att inte få leva som sitt rätta jag. Personer som sägersådant är helt enkelt inte kvalificerade att uttala sig om saken.
Som transkvinna vill jag passera.Att passera betyder att omgivningen betraktar en som kvinna. Hur kanman veta att de gör det då?
Det kan man inte. De flesta sägeringenting och uppträder som om allt är helt normalt. Men är detinte just vad det är – helt normalt? Och varför skulle det intevara det egentligen? Har vi i Sverige äntligen kommit till detstadiet att man kan få vara sig själv utan att folk stirrar ellerslänger ur sig nedlåtande kommentarer? Ja, det beror kanske på hurväl man passerar.
För mig har andras attitydaldrig varit något problem under det år jag hittills har levt somkvinna. Ännu har jag aldrig råkat ut för någon negativ kommentar. Kanske är det för att jag känner mig trygg i mig själv? Jagkänner ju så starkt att det här är mitt rätta jag.
Och idag är det alltsåkvinnodagen. Min första som kvinna. Ett utmärkt tillfälle att firamin nyfunna frihet ordentligt!
J.G.N. Bergfors
Artikelförfattaren skriver till vardags deckareoch släpper sin debutroman ”I dunklet döden” på BokförlagetSemic den andra maj.
