Anny Berglin: "Våld från nazister måste alltid fördömas!"

Vad hände egentligen i Malmö natten mot söndag? Det kanförstås bara de närvarande veta helt säkert, men av någon anledning ifrågasättsderas upplevelser. Trots vittnesmål som berättar vad som hände, trots att desom attackerades fick skador som logiskt bara kan uppstå om de blivitöverfallna bakifrån, trots att man kunnat knyta förövarna till den nazistiskaorganisationen Svenskarnas parti – så tvivlas det.

Hade de kanske sig själva att skylla? Var de kanskevänsterextremister? Provocerade de möjligtvis fram attacken? Är det, kanske, såatt de som skadades i själva verket påbörjade det hela och de stackars, nästanvärnlösa, ”högeraktivisterna” bara försvarade sig?

Man har kunnat se många liknande teorier florera liteöverallt senaste dagarna. Det är alltifrån nazikramare i kommentarsfält pånätet, till väletablerade tidningar som mer eller mindre skriver att hela elleråtminstone en del av skulden ska läggas på de som blev attackerade. Det ärskrämmande, och om något är det ett symptom på den sjuka av opartiskhet ochavståndstagande som drabbat landet Sverige.

Det finns i själva verket inte något som tyder på attnazisternas attack var framprovocerad, mer än blotta existensen av enmanifestation som gick emot deras grundvärderingar. De vittnesmål som påståratt en arg mobb vänsterextremister jagade nazisterna tycks ha sett det gängdemonstranter som ryckte in för att jaga bort dem efter själva attacken.Alltså, de jagade bort nazistgänget efter att Showan blivit misshandlad såpassilla att han fortfarande ligger i koma. Alltså, de jagade bort nazistgängetefter att de dragit kniv och huggit ett flertal personer.

Vad skulle de ha gjort? Tittat på medan de som attackeradesblev dödade? Det får vi väl ändå hoppas att ingen anständig människa hadegjort.

Det är bedrövande att se den växande feghet som finns, främstinom svensk media men också hos svenska politiker och polis. Det är denfegheten som benämner nazister som ”högeraktivister”, som kallar en attack pådemonstranter för ”bråk mellan extremister”, den fegheten som låter teorier omnazisternas fullständiga skuldfrihet flöda fritt i kommentarsfälten utan attnågon går in och säger ”det här stämmer inte”. Det är ärligt talat heltomöjligt för vissa av oss att förstå, hur stora mediakanaler lugnt kan sittamed armarna i kors, möjligtvis även med en axelryckning, medan nazisterna taröver kommentarsfälten och sprider ur falsarier om att det i själva verket är desom är de utsatta? När tusan började vi ömka för nazister som knivhugger folk?

I stället för tydliga budskap om ”nazism är aldrig okej” harvi gott om tidningar som lugnt låter nazisterna sprida sina teorier om att detkanske är dem det är synd om, att det är nazisterna som är under attack. Manhar till och med kunnat läsa artiklar i rätt stora tidningar som tycks hakopierat delar av texten direkt från SvP:s hemsida. Vad är det som händer medSverige egentligen? När dök det här ständiga kravet på opartiskhet ochavståndstagande upp? Kan vi snälla se till att det upphör nu, innan flerattackerade skuldbeläggs för sina skador. Frågan är relevant och samtidigtskrämmande: hur ska någon våga agera mot nazismen om risken är att man får höraatt ”du får skylla dig själv”, om något händer?

Vi såg det när demonstranter anfölls i Kärrtorp. Vi ser detnu. Tydligen är det helt omöjligt att fördöma våldet från en grupp nazister, omman inte också klämmer in ett ”...men vi ska inte glömma vänsterextremismen!”.Ärligt talat, när annars händer det i debatten att man fegar ur på det sättet?Det är nog nu!

Det får räcka med att media och politiker agerar undflyendeoch fegt. Det får räcka med normalisering av rasism och nazism. Stå helhjärtatupp för att våld från nazister ska fördömas – oavsett vem det riktas mot. Kallaen spade för en spade, och för guds skull: kalla en nazist för nazist. Vad är ni så rädda för?

Anny Berglin