Begonia Randhav: "Det är inte våra vaginor som bör spärras in"
"Det är inte våra underliv som bör spärras in – det är samhällets avskum som använder sin mandom till att utnyttja och kränka kvinnor" skriver Begonia Randhav.
Begonia Randhav har studerat Internationella relationer i Oxford, men studerar för närvarande politices kandidatprogram och juristprogrammet på Uppsala Universitet. Hon är människorättsaktivist, samt fadder för ensamkommande flyktingbarn. Vid sidan av studierna extraknäcker hon även som skådis.
Här hittar du Begonias blogg: begonias.blogg.se
Många av er har säkert hört talas om dessa revolutionerandeantivåldtäktsunderkläderna som har lanserats av AR Wear, ”en klädlinje somerbjuder användbart skydd när saker och ting går fel”, för att citera demsjälva. För er som inte har hängt med i svängarna ska dessa underkläder göradet omöjligt för potentiella våldtäktsmän att, ja, våldta dig. Bra, va?Företaget har designat shortsliknande trosor för kvinnor som är gjorda av ettspeciellt material och har en serie lås för att göra dem omöjliga att få aveller slita sönder. Nu kommer kvinnor (som har råd att köpa dessa underkläder) aldrigmer att behöva våldtas igen! Grattis världen!
Har jag fullkomligt missat att vi tagit tidsmaskinentillbaka till medeltiden? Behöver vi kvinnor verkligen sätta lås för vårakönsorgan för att hindra våldtäktsmän från att förgripa sig på oss? Är det intebättre om vi tacklar det verkliga problemet istället för att bura in våraunderliv som om de vore några sorts håriga bestar kidnappande ur Monsters Inc?Jag tror att det har blivit dags för världen att sätta sig ned en stund och tänkaöver vart vi är på väg någonstans.
Var i hela världen namn vågar vi yttra ossom jämställdhet när kvinnor världen över presenteras denna lilla uppfinning somlösning på vårt globala problem? Hur kommer det sig att kvinnor alltid skabehöva ta smällen för saker de inte kan kontrollera? Det är inte precis som omvi springer omkring med inbjudande skyltar som säger ”Våldta, tack!”?
Varför kan vi inte istället låsa in männens penisar i småkassaskåp som endast deras mödrar vet koden till? Vad sägs som den lösningen?Då kanske män kan gå och be deras mammor knappa in koden så de kan låsa upp närde behöver lätta på trycket. Kanske får män då ett vidare perspektiv om hur detkänns för en kvinna att låsa upp hennes trosor varje gång hon måste användatoaletten i skolan, jobbet, restaurangen eller var hon nu än befinner sig. Förvåldtäkter händer inte bara på vägen hem från krogen, utan de sker precis överallt.Och dessa typer av ”uppfinningar” gör det väldigt tydligt att kvinnor aldrigriktigt är säkra.
Tror folk helhjärtat att kvinnor känner sig säkrare när degår runt på stan med pansarsäkra trosor 24/7? Tänk om en kvinna väljer attkoppla av för en dag, lufta, och inte bära försvarets skräddarsydda trosor? Föreställer att hon blir våldtagen just den dagen. Bär hon då ansvaret för våldtäkten?Ska man då anklaga henne för att hon bett om att bli utsatt för dennaförnedring eftersom hon ju hade ett försvarsalternativ? Ingen verkar tänka påvad dessa underkläder ger ut för signaler om oss kvinnor. Att vi ärunderordnade. Förtryckta. Att rättsväsendet inte kan skydda oss. Att ingen somhelst rättvisa kan skipas.
Kvinnor världen över har redan skylt sig själva. De gömmersig för guds skulle under slöjor och allt vad det innebär. Men fortfarande frästasmän. Fortfarande förtrycker män. Och fortfarande gör män vad fan de känner förutan att många gånger ens behöva ställas inför rätta. I en utopi skulle kvinnoroch män kunna gå runt nakna utan att någon skulle behöva våldtas. Men vi leverinte i en utopi, eller hur?
Det är inte våra underliv som bör spärras in – det ärsamhällets avskum som använder sin mandom till att utnyttja och kränka kvinnor.Det är de män som utnyttjar sin dominans till att behandla oss som underlägsna varelsersom förtjänar att spärras in. Män som hatar kvinnor. Det är de som är deverkliga bestarna. Inte våra vaginor som ni så glatt vill sätta bakom bom ochlås.
Begonia Randhav
