"Blowa mig!" säger läraren till kollegan och trycker hennes huvud mot sitt skrev

Jag besöker en högstadieskola för att träffa en student på hennes VFU. Väntar i personalrummet. En lärare kommer in, en man, i 30-årsåldern. Han går fram till en kvinnlig kollega i soffan, tar hennes huvud, trycker det mot sitt skrev och säger: Blowa mig! Den kvinnliga läraren reser sig upp, skakar på huvudet och går ut. Jag är förstummad. När jag senare möter skolans rektor tar jag upp detta övergrepp som jag just bevittnat. Rektorn ler överseende och säger: ”Men du vet hur det är, det handlar bara om jargong, det är så det är nu för tiden, han menar inget illa med det”.

Om han inte menade något illa med det, vilket är en av de vanligaste ursäkterna för dåligt beteende, vad menade han då? Menade han att han behövde en avsugning för att gå ner i varv efter en jobbig lektion? Eller menade han att det ingick i den kvinnliga kollegans tjänstefördelning att suga av honom när han behövde det? Vad var hans handling ett uttryck för? Utifrån vilka normer sanktionerades det av hans rektor?

Jag antar, kära läsare, att du nu är lika upprörd som jag kunde ha blivit om övergreppet skett i personalrummet. Frågan är om du blir mindre upprörd om jag skriver att det inte var en manlig lärare utan en elev och att det inte var i personalrummet utan i en skolkorridor? Tycker du att rektorns påstående ”men du vet hur det är, pojkar är pojkar” legitimerar handlingen att en tonårspojke trycker en flickas huvud mot sitt skrev och säger ”blowa mig”? Ska åldersskillnaden spela roll i en skola vars uppdrag är att verka för jämställdhet mellan könen?

Ett annat av skolans uppdrag är att ”aktivt motverka diskriminering och kränkande behandling av enskilda individer”. Ett tredje uppdrag är att fostra eleverna i kritiskt tänkande. Det är rektors uppgift att se till att hennes personal gestaltar skolans uppdrag i sin undervisning. Att inte följa läroplanen är tjänstefel. Den rektor som accepterar sexuella övergrepp på sin skola är därför inte lämplig på sin tjänst och bör avgå.

Men det är väl ändå bra hårt. Tycker du? Var går gränsen för dig? Att manliga lärare kan utsätta kvinnliga kollegor för sexuella trakasserier? Självklart inte. (För om du är kvinna kan du ju själv råka illa ut en dag.) Men att pojkar utsätter flickor för sexuella trakasserier på din arbetsplats? Självklart inte det heller. Så vad gör du när du ser det? För det förekommer på fler skolor än den jag besökte. Om ett sådant beteende under flera år sanktionerats av skolans ledning, varför ska då pojkarna inte tro att de är i sin fulla rätt att trycka sina kvinnliga klasskamraters huvuden mot sina skrev och säga ”blowa mig”? Och hur ska eleverna tränas i ett kritiskt tänkande som innebär att de kan se skillnaden mellan ett sexövergrepp och en överslätande förklaring om att förövarna ”inte menade något illa?”

Gunilla Molloy

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Lärarnas Nyheter. Originalet kan läsas här.