"Det svenska försvaret är värdelöst gentemot rysk aggression"

Den ryska annekteringen av Krim kanverkligen få en att fundera över Sveriges försvarspolitik, men jag tar ettannat perspektiv än vad som hörs från de flesta andra håll i den allmännadebatten. Nämligen att en svensk upprustning bara skulle vara ett poänglöstslöseri.

Ukraina hade soldater och baser på Krim, men ryssarna marscherade in och sattedessa under blockad med nästan ingen konfrontation eller motstånd. Så vad exaktär poängen med att ha ett militärt försvar om en överlägsen fiende kan valsa inoch ta detta som gisslan samtidigt som man tar över ett territorium?

Men om de ukrainska soldaterna hade öppnat eld för att försvara sitt land fråninvasionen så hade utgången inte blivit så mycket annorlunda. En massamänniskor skulle ha dött, men i slutänden hade ryssarna tagit kontrollen ändå.Ukraina hade att välja på att bli besegrade utan blodspillan och att blibesegrade med blodspillan, och människoliv är inte något man ska slösa med.

Att Ryssland skulle invadera Sverige finner jag extremt osannolikt givet dagensgeopolitiska situation - här finns varken pro-ryska folkgrupper eller betydandestrategiska intressen. Men om det rent hypotetiskt skulle hända, vad skulle dåegentligen Sverige ha att sätta emot? Om ryssarna invaderade ettåtermilitariserat Gotland, vad skulle göra det scenariot annorlunda än Krim?Ska försvaret göra motstånd och slösa människoliv, eller vika sig direkt för enövermäktig fiende. Är tanken att svenska försvaret ska tillfoga ryssarna någrasymboliska förluster och uppfylla en invand roll, för att sedan inte förändrautgången?

Om vi vill att NATO ska ingripa, vad ska det då leda till? Fullskaligt krig iEuropa, möjligtvis med kärnvapen inblandat? Ingen vill att det ska hända, ochäven de tunga aktörerna i Väst fasar ett sådant krig så mycket att de kan ståtillbaka från att intervenera i en annektering av ett mindre territorium. Enliten armé avskräcker inte, och en stor försvarsallians kommer stå  handlingsförlamad. Framtidens krig handlar inteom råstyrka och att kämpa till seger, det handlar om hur mycket människoliv ochresurser man är beredd att offra, och i de värderingarna skiljer sig Rysslandoch Väst åt markant. Svenskar i allmänhet vill inte "dö för sittland" - i det nyfascistiska Ryssland är tongången en annan.

Så vad ska en upprustning av svenska försvaret egentligen vara bra för? Hur skaman avskräcka en övermäktig motståndare som inte är rädd för att agera? Varförska man investera enorma summor i militärmakt när ens allierade vid det härlaget ser krig som fienden i sig, något som Ryssland vet om och utnyttjar?

Svåra frågor utan självklara svar, men det finns ändå en del vi kan konstatera.Kapprustning är en återvändsgränd, något vi alla förlorar på när ekonomin ochsäkerheten räknas samman för alla inblandade, och det löser ej hellergrundproblemet. Istället bör vi fokusera på ekonomiska och politiska verktygför att få ryska regimen och ryska folket ur detta nollsummespel de har gettsig in på. Inte för att det heller är lätt, men det har åtminstone hopp, någotsom den militära vägen helt saknar. 

Carl Idermark