"Rysk nationalism är det nya hotet mot väst"
"Den ryska idén om makt och ideologi är mycket säregen, och det är just det som är problemet. Det är just det vi måste sätta stopp för", skriver Andreas Eriksson, liberal debattör, och Artur Szulc, historiker.
Eurasianism är en politisk och intellektuell rörelse med rötter i 1920-talet. Vid andra världskrigets slut hade rörelsen blivit känd i Sovjetunionen. Rörelsen främjar storheten hos Ryssland och rörelsen har spridit sig, utöver Ryssland, till Kazakstan och Turkiet. Rörelsen önskar förtälja vad denna storhet ligger i och varför detta endast kan uttryckas genom ett imperium. Geopolitisk samt kulturell unicitet är båda betydande delar av denna storhet.
I veckan träder den nya konstitutionen i kraft på Krimhalvön, som numera är en del av Ryssland. Putin och hans lakejer låter ofta som om de är hämtade ur George Orwells 1984 i deras framställning av det aktuella läget. Allt blir tvärtom. Liberalism är fascism, invasion är demokrati och fri media är vinklad! Det råder inga tvivel om att Ryssland och den vulgära etnocentrismen Kreml företräder är ett av den liberala demokratins yttersta hot.
I kontrast till vad somliga hävdar så är det inte kommunismen, eller viljan att återskapa satellitstaterna, som främst motiverar Vladimir Putin och Kreml att invadera Krimhalvön. Det är en helt annan filosofisk strömning som ligger till grund för en sådan smaklös/lömsk intervention/aktion. Denna åskådning är kanske ännu mer explicit i att uttrycka illvilja och avsky gentemot västvärlden. Eurasianismen, som denna idé kallas, har sin grund i 1920-talet, som ett spirituellt, etnocentriskt alternativ till kommunismen. Efter Sovjetunionens fall i början av 1990-talet kom idéerna att än en gång få liv. Fokus ligger på Rysslands etniska rötter i Eurasien och på rysk storhet. Med rötterna i Rysslands identitetskris, kring huruvida man ska tillhöra väst eller öst, uppstod eurasianismen.
Alexander Dugin anses vara en av neoeurasianismens främsta teoretiker. I boken The Fourth Political Theory uttrycker denne sitt hat mot den liberala demokratin och liberalismen som grund för det västerländska samhället. I Dugins mening är liberalismen oförenlig med etnocentrism, och etnicitet är just ett begrepp som varit centralt i konflikten på Krim. Ryssland skickade inte trupper till Ukraina för att skydda ryska medborgare boende på Krim, utan för att skydda etniska ryssar. Krig uppstår alltid när olika grupper sätts mot varandra. Eurasianismens mål, att samla alla etniska “eurasier” under en och samma flagg, kan nästa år komma att besannas tack vare Putins senaste projekt; Eurasiska Unionen. Detta skräckscenario innefattar en politisk och ekonomisk union, precis som EU, fast på motsatt grund. Eurasiska Unionen är ett uttryck för rysk expansionslystnad. Här kommer Ryssland dominera över marionettregimer, med allt annat än mänskliga rättigheter som ledord.
Få inte för dig att detta är någon välvillig ideologi. Bisarr relativism som försöker förstå ryssarnas näst inpå absurda maktkultur hjälper ingen. Få inte för dig att Euromaidan styrs av fascister. Det är Putins fascination och dyrkan till den ryska nationen som bör tolkas som fascistoid. Den ryska idén om makt och ideologi är mycket säregen, och det är just det som är problemet. Det är just det vi måste sätta stopp för. Världens frihetliga stater måste stå starka mot den fria världens hot i tider av krig.
Andreas Eriksson, förbundsstyrelseledamot i tankesmedjan Ung Liberal och liberal debattör
Artur Szulc, författare och historiker
