Linnéa Bruno (Fi): "Det taktiska vore att rösta in fler feminister"

Det pågår en intensiv debatt om vilka hänsyn som bör tas inför röstandet i höstens riksdagsval. Politisk övertygelse ställs mot taktikröstande. Rossana Dinamarca och Martina Skrak (V) ifrågasätter i ETC Göran Greiders ledartext om att feminister borde taktikrösta på V, då han menar att Fi är chanslösa. Feminister bör snarare rösta på V för politikens skull, menar de. Jonas Sjöstedt upprepar sitt av sina egna kritiserade uttalande att en röst på Fi är en bortkastad röst, och fick så sent som i dag medhåll av Daniel Suhonen i en debatt mot Gudrun Schyman i P1-Morgon.

Jag kan förstå taktikröstande, även om jag själv röstar på den i mina ögon bästa politiken. Vad jag däremot har svårt att förstå är när din röst varken styrs av politik eller taktik utan av blind lojalitet. Vad partiet än gör ger du det din röst. Drivkrafterna bakom och konsekvenserna av lojalitetsröstandet tycker jag är ett bortglömt tema i diskussionen. För att uttrycka det klarast möjligt: S-kvinnorna står politiskt närmare Feministiskt initiativ än Socialdemokraterna.

M och S är lika varandra i svaga eller obefintliga jämställdhetsambitioner,vapenexport till fattiga länder och diktaturer, inhumant restriktiv asylpolitik, patriarkal säkerhetspolitik och passivitet inför bortsvindlandet av skattemedel inom välfärden. S-kvinnor står för något helt annat. Liksom Fi vill de ha individualiserad föräldraförsäkring, arbetstidsförkortning, uppvärdering av kvinnors arbete och löner, långsiktigt skydd för våldsutsatta, militär nedrustning och fredsarbete, slut på vapenexport till diktaturer, avskaffa kärnkraften och att skattemedel i välfärden ska gå till det som de är avsedda för.

Sedan ett decennium har riksdagen kommit överens om jämställdhetspolitiska mål. Fi vill här inget mer kontroversiellt än att vi ska ha en aktiv politik för att nå dessa mål. Det gäller ekonomisk självständighet, representation och inflytande, obetalt hem- och omsorgsarbete, kroppslig integritet och slut på våldet. Flera av kvinnoförbunden står nära oss i en rad centrala frågor. Men lojaliteten med männen är större. Vad skulle feminister i andra partier förlora på att åtminstone hota med att byta parti? Särskilt gäller detta S-kvinnorna, som står och stampar medan feminister flyttar fram positionerna inom såväl FP som V och MP.

Många rödgröna väljare provoceras av talet om taktikröstning. Borgerliga väljare tycks ha mindre problem att lägga sin röst på det näst bästa alternativet om det partiet är nära riksdagsspärren. Jag kan förstå taktikrösten, men tycker att det taktiska för alla feminister är att rösta in fler feminister. Jag ser värdet i ett starkt vänsterparti som alltid står på de ekonomiskt utsattas sida, ett starkt miljöparti som går före in i framtiden, socialliberaler som tar strid för mänskliga rättigheter och feminism inom borgerligheten. Även en pragmatisk socialdemokrati har sina förtjänster. Tillsammans med dem kan Fi förpassa konservativa och fascister dit de hör hemma – i historien.

Linnéa Bruno, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ