Jönköpingsbo: "Kom inte hit – stanna hemma med era vidriga idéer!"

För andra året i rad har nazistiska Svenskarnas Parti valtatt demonstrera i Jönköping på första maj. I min hemstad. Det äcklar mig ochgör mig förbannad. Jag vill inte att min, och hundratusen andras, vackra stadska förknippas med nazister.

Vi jobbar i stället hårt för att uppfattas som en tolerantoch öppen stad trots alla fördomar om ”bibelbälte” och  ”Smålands Jerusalem”. Vi jobbarför en stad där alla är välkomna oavsett ursprung, kön, sexuell läggning,hudfärg, religion etcetera.  Bara några veckorefter första maj anordnas QomUt, Jönköpings egen pridefestival– även den för andra året i rad. Det är det Jönköping vi nu bygger. Detmoderna. Det toleranta. Inte intoleransens Jönköping. Inte nazisternasJönköping.

När jag pratar med vänner, bekanta och kollegor om förstamaj så är ilska och oro de känslor som nämns. Och alla pratar om det. Det harblivit en snackis vi hade klarat oss utan.

Ilska över att nazistiska ideal fortfarande lever. Ilskaöver att nazisterna har valt vår stad för sin demonstration. Ilska över attnazisterna har valt första maj, arbetarrörelsens dag. Ilska.

Oro över vad som ska hända. Oro för att rasistiska idéernormaliseras. Men det går inte att komma ifrån att det även finns en oro förvad motdemonstranter ska hitta på. Läser man på olika sociala medier, forum ochliknande verkar det som det kommer bli en stor uppslutning antirasister frånhela landet.

En bred uppslutning mot nazismen är givetvis välkommen ochnödvändig. Men alla har tyvärr inte fredliga avsikter. Lika lite som vi vill senazister marschera på våra gator så vill vi se extremister från andra sidan ägnasig åt våld och skadegörelse som en del tyvärr så ofta gör.

Förutom att våld och skadegörelse i sig är förkastligt så ärdet även att spela den nazistiska propagandan rakt i händerna.  En stor anledning till att Svenskarnas Partiåter väljer att demonstrera i Jönköping är för att förra årets demonstrationvar så ”lyckad” ur deras synvinkel. Det vill säga att det blev kravaller ochskadegörelse från vissa motdemonstranter. Varje bild på ett sönderslagetskyltfönster eller en misshandlad människa är inget annat än en propagandavinstför nazisterna. Och en förlust för denbreda antifascistiska kampen som behövs.

Det är vår stad. Vi är många som inte vill se den bli till ettslagfält för tillresta nazister ochvänsterextremister.

Även om jag håller de liberala och demokratiska värdena omyttrande- och demonstrationsfrihet högt (ja, de gäller även de som harodemokratiska åsikter) så betyder det inte att jag ska vara tyst och låtanazisterna marschera oemotsagda. Nazisterna må ha rätt att demonstrera men viandra har en skyldighet att inte tigande se på. Vibör alla gå ut för att visa att vi tror på demokratin. Men vi måste undvika våld.

Själv kommer jag och många med mig att delta i denmanifestation (”gudstjänst”) som kyrkorna i staden anordnar längs mednazisternas marschväg. Jag är ateist men det känns ändå som det rätta valet. Viväljer den manifestationen för att vi inte tror på våldets väg.

Helst av allt vill jag dock uppmana Svenskarnas Parti attskita i att komma hit. Ta inte vår stad som gisslan. Stanna hemma med eravidriga idéer om ett samhälle som inte är öppet för alla.

Men tyvärr lär de inte lyssna på den uppmaningen.

Daniel Ekman, Jönköpingsbo