"Conchita Wurst visar oss varför vi behöver mer EU"

Ja, jag tittade på Eurovision Song Contest igår istället för att hänga på någonhipp bar och dricka gurkginsdrinkar. Jag förfärades över Polens smörreferenser,skrattade gott åt andra länders klädsmak och satt spänt uppe och väntade på vilketland som skulle kamma hem Europas kärlek för en natt. Nej, jag tycker inte atttävlingen bara handlar om glitter, tacotrash och tvivelaktiga engelskabrytningar.

Det handlar om politik. Politik genom människor, rakt genomrutan och in i deras liv. När dragqueenen Conchita Wurst igår röstades fram somårets vinnare skrevs ett stycke europeisk historia. För en kväll enades ettEuropa mot hatet och visade att det finns en annan rörelse, en kärleksfullsådan. En frizon i ett allt hårdare klimat. Ryssland buades ut så fort landetnämndes och publiken visade därmed igen att det inte går att skilja politikfrån musik, sport eller kultur. Från det som är mänskligt. Conchita Wursttillägnade inför 125 miljoner tittare sin vinst åt fred och frihet för allamänniskor. Ett ocensurerat meddelande till Europas alla tittare som är emotHBTQ-personers rättigheter eller själva lever under förtryck.

Eurovision är liberala med sina gränsdragningar för vad somfår räknas som Europa, geografiskt och moraliskt. Diktaturer och stateranklagade för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter får ställa upp på likavillkor med sina bidrag. Glittret och ljusshower maskerar det faktum attjournalister blir mördade, opposition förföljda och minoriteter förtryckta. Menprecis som Östtyskland på 80-talet är utländsk influens och kultur nyckeln tillliberalisering. Kultur föder tankar, en känsla av gemenskap, ett alternativ attidentifiera sig med.   

Den 25 maj är det EU-val. Det är upp till oss väljare attbestämma vilken framtid vi ser för kontinenten. En kontinent där det ända upptill 70-talet fanns fler diktaturer än demokratier. Det är upp till oss väljareatt visa att vi vill ha ett öppet samarbete med förståelse och respekt förvarandra. Ett samarbete där mångfald är ledordet, inte hat. Ett fortsatt stödför vad som är världens största fredsprojekt. Vi behöver ett utökat EU där vitillsammans sätter standarden för mänskliga rättigheter mot omvärlden.Hashtagen för kvällen var #joinus. Det borde vi också överväga att göra, påriktigt. För störst av allt är kärleken. Från och till oss alla.

Emma Höen Bustos, student