Feminist: "F! lockar vita, kränkta kvinnor som vill ha total makt"
"F!'s kvinnokamp vill till skillnad från vår kvinnokamp utesluta ett stort antal kvinnor och de flesta män", skriver Helene Bergman, feminist och tidigare programledare.
Helene Bergman har lång erfarenhet som journalist och feminist i 70-talets kvinnokamp. Hon har under en stor del av sitt liv jobbat på Sveriges Radio, där hon bland annat startade lokalradions första kvinnoprogram Amanda i början av 80-talet. Bergman var även en av programledarna för riksradions kvinnoprogram Radio Ellen under fyra år.
Förutom detta har hon även skrivit boken Med svärtad ögonskugga - En feministisk memoar som är släppt hos förlaget Beijbom Books.
Efter Belinda Olssons program Fittstim - Min kamp var jag med i panelen tillsammans med bland andra Ebba Witt-Brattström och Gudrun Schyman.
När min dotter föddes 1972 fanns varken fri abort, dagisplatsereller pappamånader i Sverige.
Patriarkatet regerade. Männen med den ekonomiska maktenbestämde i samhället; i regeringen, i riksdagen, på universiteten, på jobben, ifamiljen.
I 70-talets kvinnokamp, som var såväl nationell sominternationell, deltog kvinnor från alla samhällsskikt.
Tillsammans med våra män lyckades vi förändra Sverige tillett jämställt land.
Men det samhälle som vi med blod, svett och tårar byggdeupp trasas nu sönder av den rådande radikalfeminismen.
Med förföljelser och hat på internet och hot om attförstöra människors liv och försörjning säger de sig bedriva den feministiskakampen.
Dagens feminister har såväl den sexuella som ekonomiskaoch politiska friheten att ta makten över sina liv. De föddes ju in i ett redanfeministiskt samhälle.
Feminismen har kidnappats, ett könskrig har inletts ochkönsrasismen sprider sig.
I bräschen går Gudrun Schyman med sitt F!
Gudrun Schyman som inte har någon förankring i kvinnorörelsen.Under dess glansperiod var Gudrun Schyman i stället aktiv i VPK, VänsterpartietKommunisterna.
Gudrun Schyman, som tillsammans med Claes Borgström,Jämo, anträdde den feministiska arenan med förslaget om att införa en särskildmansskatt på grund av våldet mot kvinnor.
Min kvinnokampsfeminism är en solidarisk rörelse där allakvinnor och även män är inbegripna.
Det är det dags att skärskåda F! ur ett nutidshistorisktfeministiskt perspektiv.
Jag har försökt att förstå F!:s akademiskt skrivna partiprogram. Det har varit svårt. Menslutsatsen jag drar efter att ha läst partiprogrammet och lyssnat på GudrunSchyman är att F! till skillnad från vår kvinnokamp utesluter ett stort antalkvinnor och de flesta män.
För det första vill F! utmana den heterosexuella normen.Vad är det? Är det vi alla kvinnor som gillar att älska med män, eller?
För det andra utesluts de lågbetalda kvinnorna i denoffentliga sektorn, de äldre kvinnorna som gratis vårdar sina föräldrar, dekvinnor som är eller riskerar att bli fattigpensionärer, de kvinnor som utsättsför hedersvåld och mord. De kvinnor som internationellt förtrycks i religionensnamn.
F!, som nu i maj har tre procent i väljarstöd och huvudsakligen har unga under 29 år somsympatisörer är ett elitistiskt parti som lockar vita, kränkta, välutbildadekvinnor som vill ha total makt över vårtsamhälle utan tolerans mot oliktänkande.
Det är farligt att kritisera F! eftersom den feministiskasvansen aldrig lyssnar på argument utan gör allt för att tysta kritikerna. Hen vägrar"ta debatten" eller förföljer kritikerna på Facebook och Twitter såatt vi till slut tystnar.
När jag deltog i SVT Debatt i höstas efter Belinda Olssonsförsta program Fittstim – Min Kamp, fick jag frågan om jag skulle rösta på F! Jaghade önskat att jag hade kunnat svara ja. Men jag svarade nej. Jag vill inteatt mina dotterdöttrar ska leva i det matriarkala samhälle som F! målar upp isin valpropaganda.
Helene Bergman, kvinnokampsfeminist och tidigare programledare
