"Bosnien överlever översvämningarna – Det är politikerna som är den verkliga faran"

Att säga att Bosnien har genomlidit mycket de senaste tjugoåren känns som en underdrift med tanke på att landet genomgår sin svåraste krissedan landet direkt efter sin självständighet ansattes av Milosevic och hans ultranationalistiskaklienter i Bosnien, med Radovan Karadzic och Ratko Mladic i spetsen, delyckades inte trots en massiv arsenal och tre år av öppen aggressionförverkliga sin dröm om att dela upp Bosnien och skapa en etnisk renStorserbien. De lyckades däremot, med giftig och livsfarlig propaganda vändafolk mot varandra och övertyga folk om att de inte kunde leva ihop och jobbaihop med samma människor som de hade levt med i generationer. Livslånga bandförstördes, liv förstördes, hela familjer utplånades och hela det bosniska samhällstygetrycktes upp för att bana väg för ett ”bättre” mer ”etnisk ren” samhälle.Karadzic och Mladic hamnade i Haag tillsammans med de flesta av sinamedhjälpare där hamnade även Milosevic där han dog, men Bosnien överlevde mednöd och näppe.

Den överlevde, men tre år av krig och folkmord skapademotsättningar som var svåra att överbrygga, motsättningar skapats fram just avdet skälet och byggdes på principen ”vi och dom” och om vi är ärliga var enseger för Radovan Karadzics politik som betonade ”separationen av folken” vivet hur den politiken slutade. Den befästes senare genom Daytonavtalet somvisserligen avslutade kriget men samtidigt skapade gränser inom landet, gränsersom aldrig hade funnits där tidigare som är onaturliga för Bosnien och Bosnier.Den skapade också ett komplicerad och lättmanipulerad politisk system, onödigbyråkrati och besvärliga beslutsmekanismer, det som var aldrig tänkt varapermanent blev permanent just på grund av att den baserades på etnisk tillhörighetistället för ren kompetens, ett system där kompetens ersattes av etnisktillhörighet och nepotism och upprätthållandet av den blev viktigare förpolitikerna än nödvändiga reformer.

Bosnier har rest sig mot det systemet flertal gånger, förraåret i juni då systemets brister blottades genom Babyrevolutionen som visadeatt folk i olika delar av landet hade fått nog, inte av varandra utan avpolitikerna och deras käbblande och det faktum att de verkar inte göra någottrots att de är synnerligen välbetalda. Det var startskottet för det som skullekomma senare. Man hade brutit igenom en barriär förra året, man var inte längrerädd för politikerna och sedan februari har bosnier i olika delar av landetbörjat jobba mot vad som äntligen kan kallas för ett civilsamhälle byggd påpluralism och demokrati.

De gör det inte med hjälp av det internationella samfundetsom fortsätter att sätta sin tilltro på samma politiker som har försatt landeti denna situation, och som även nu när de gränser som de har jobbat så hårt föratt upprätthålla har spolats av de värsta översvämningar som har drabbat landetpå 120 år dödat över 30 människor och orsakat skador för flera miljarder ägnarsig åt käbblande och splittrande politik samtidigt som räddningsarbetare, polisen,den bosniska militären, och vanliga bosnier, jobbar dygnet runt för att räddanödsatta människor oavsett etnicitet, de visar politikerna vilken sorts land devill ha och visar att återuppbyggandet av Bosnien och återknytande av band ochsolidaritet går betydligt snabbare utan de. Bosnier och Bosnien kommer överlevadet här också. Det är politikerna och systemet i Bosnien är den riktiga faranför framtiden och återuppbyggandet, bosniska väljare måste straffa dem för det ioktober.

Mirza Hota, skribent och debattör