Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Hör du Gazas barns rop efter hjälp lika högt som jag?"

- 23/07/2014, 15:16
Laila Isawi.

Laila Isawi.

Privat

"Kampen, striden och hoppet om ett fritt Palestina har pågått tillräckligt länge nu. När ska vi börja inse att allt egentligen ligger i våra händer?", skriver Laila Isawi.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Är du personen som blundar för verkligheten, håller tyst om sanningen och som snabbt håller för öronen så fort ämnet mord kommer upp på tal? Är du personen som växlar kanal så fort de bedrövliga nyheterna dyker upp i tv-rutan för att sedan byta till ett program där en inbillad verklighet fyller vardagsrummet med tro om en falsk värld fullspäckad av ingenting annat än kärlek, glädje och äventyr? 

Eller kanske är du personen som ser på, fäller en tår eller två, men som sedan går vidare som om ingenting hörts, setts eller sagts? Om nu så vore fallet, är det då inte dags att ta ställning och börja agera i syfte att kämpa för de mänskliga rättigheterna alla har rätt till att få ta del av? Är det då inte dags att kämpa för dem, precis som de skulle ha kämpat för dig?

Den sorgliga sanningen är att många av oss tappat hoppet om ett fritt Palestina. Ett hopp som för inte länge sedan alls gått i kras med skälet till att dödandet av civila pågått sedan år 1948. Ett inhumant folkmord som varat i 66 långa år och som än idag blir allt värre och värre. Trots detta lever fortfarande hoppet hos de drabbade palestinierna om en dröm där man kan gå ut utan att behöva titta åt höger och vänster om sig var tredje sekund för att försäkra sig om att ingen soldat befinner sig bakom en - redo att stjäla ens liv. 

En dröm där man kan sova tryggt och gott om nätterna och inte vrida och vända på sig hela natten samtidigt som man oroar sig om att man kanske aldrig vaknar upp igen efter att ögonen slutits. Ja, det är en dröm som många av oss tar för givet, och en verklighet hos dem vi inte vill se. 

Kan det bero på att vissa är rädda för att möta den verklighet vi lever i, eller är det för att människor helt enkelt inte bryr sig? Inser du inte att din tystnad är ett brott mot mänskligheten? Är du människan med ett hjärta som brister för varje gång du ser ännu ett barn mista sitt liv, eller är du personen som känner hur den allt mer börja hårdna för varje gång du läser en nyhet? 

Kampen, striden och hoppet om ett fritt Palestina har pågått tillräckligt länge nu. När ska vi börja inse att allt egentligen ligger i våra händer? När ska vi börja tro på att tillsammans kan vi sprida hopp, bekämpa mord och rädda liv? Det är minsann dags att sätta ner foten mot orättvisan, ta lärdom av historierna och börja kämpa för förändring. Jag vet var jag står, gör du?

Laila Isawi