"Man borde få skämta om vad som helst"

På senare tid har det blossat upp en debatt om vilka ämnen det är ok att driva med och skämta om. En feministisk bloggare skriver om våldtäkter i Afrika och ber människor sluta skratta om en facebooksida kallad ”Feministisk ironi”, en bekymrad IT-kille tycker det är synd att ”Inte rasist, men” driver med religioner och får till svar att det visst är okej att driva med pseudo-vetenskap.

Först och främst förstår jag inte alls hur antalet våldtäkter i en annan världsdel har ett kausalt samband med vilken humor vi råkar skratta åt i Sverige. Utöver det tycker jag dock att det är en viktig fråga, vad får man egentligen skämta om? Personligen har jag under det senaste året mer eller mindre grovt skämtat om åtminstone följande grupper: Feminister, rasister, fransmän, norrmän, finnar, stockholmare, miljöpartister, moderater, vita, iranier, asiater, amerikaner och tyskar. Jag har även skrattat åt båda facebooksidorna ”Inte rasist, men” och ”Feministisk ironi” samt tyckt att andra grejer de lagt upp varit mer löjliga än roliga.

Jag tror på yttrandefrihet, inte på det sättet som våra riksdagspolitiker tror på det, utan på det sätt det var menat från början. Våra riksdagspolitiker tror på yttrandefrihet så länge människor inte säger något de tycker är fel. Jag tror på en yttrandefrihet som särskilt omfattar de människor som säger dumheter, elakheter och saker vi inte vill höra. Ingen diktatur har någonsin förbjudit människor att hålla med regimen; om yttrandefriheten tjänar något som helst syfte i ett öppet samhälle handlar den om rätten att säga saker människor inte håller med om.

Det är sant att yttrandefriheten ibland används till att säga saker vi inte vill höra, som vi finner låga och kränkande, men det är priset vi betalar för att leva i ett öppet samhälle. Fick jag som jag ville och vi utökade yttrandefriheten skulle folk få säga ännu mer dumheter. Det viktiga är dock att yttrandefriheten inte medför rätten att tvinga andra att lyssna. Slå av tv:n när Gudrun eller Jimmie kommer igång, ignorera de människor som postar dumheter på facebook och undvik att ha förintelseförnekare inbjudna på middag så slipper du också att få högt blodtryck.

Humor är inte en fråga om vad du får eller inte får säga, humor är en fråga om smak. Umgås hellre med människor som har god smak eller dålig smak, men vi måste ändå acceptera även dålig humor. 

Dålig smak är nämligen inte straffbart.

Ambjörn Hedblom
Vice ordförande Klassiskt liberala partiet