"Cannabis räddade mitt liv – nu ska jag dömas för det"

Jag erkänner. Jag har odlat cannabis hemma och jag har använt det jag odlade. Jag gjorde det för att få bukt med min depression, ångest och oro.Min resa började med ett besök på psykvården och nu kanske detslutar i en fängelsecell.

Samtal och mediciner ordineradesomedelbart vid mitt första besök hos psykologen. Efter flera år avåterbesök och justeringar av dosering åt jag flera olikatabletter som skulle hålla mig vaken på dagarna och sovandes på nätterna. Tabletterna hjälpte mig inte utan gjorde det snarare sämre. Bieffekterna på de olika bipacksedlarna var ingen rolig läsning: Hjärtarytmi,njursvikt, leverskador, viktuppgång, försämrad tandstatus. Listorna var långa.

När inget hjälpte stod min läkarerådvill och det enda som återstod var bensodiazepiner. Det ärstarkt beroendeframkallande läkemedel som de flesta aldrig borde fåutskrivet. Kommer ni ihåg vad det var som fick Sture Bergwall att bli Thomas Quick och erkänna en massa mord han aldrig hade begått? Det var bensodiazepiner. 

Min tvekan inför att använda så tunga mediciner gjorde att jag började googla runt efter alternativ. Ganska snabbt hittade jag både webbsidor, artiklar och forskningsrapporter som tog upp cannabis som ett fungerande alternativ mot det jag lider av. Tanken kändes avlägsen, men efter många om och men bestämde jag mig för att testa den vägen innan jag gick tillbaka till läkaren och fick bensodiazepiner utskrivna. 

Cannabis är i dag ett erkänt läkemedel i många delstater i USA, ochrunt om i världen. Den sorten jag provade - och så småningom började odla själv - är framtagen för att vara extra bra mot just depression, ångest och oro. Resultatet var slående.

Jag sov som ett barn och jag hade ingenångest eller oro alls. Depressionen försvann och min drivkraft komtilbaka. Under tiden jag medicinerade så skolade jag om mig tilltatuerare och startade en egen studio. Jag utvecklades fort och har nått de mål jag satt upp för mig själv. Jag fann ro och tryggheti livet för första gången i mitt vuxna liv. 

Hur långt hade dugått för en sådan känsla och vilka risker hade du varit bereddatt ta?

Ska jag, som så många andra, somtagit ansvar för min situation straffas hårt och av samhället brännmärkas somnarkomaner, eller är det dags att vi omprövar gamla föreställningar om cannabis? 

Jag veti mitt hjärta att jag valde rätt väg för fem år sen. Jag vet att om jagvalt bensodiazepinerna så hade jag varken lyckats utbilda mig ellergifta mig med min underbara fru. Inte heller hade jag kunnat varit en bra pappa till minabarn.

Cannabis, marijuana, gräs, ellermedicin? Kärt barn har många namn.

Jag vill att vi ska legalisera cannabis som medicin, och jag vill att vi får igång en diskussion och forskning kring cannabisbaserade mediciner i Sverige. Cannabis har en rad egenskaper som kan användas inom vården. Men de medicinersom finns godkända i Sverige i dag skrivs sällan ut och ingår intei högkostnadsskyddet, vilket tvingar sjuka människor att välja mellan till exempel bensodiazeptiner eller att medicineraolagligt.

När polisen gick innanförmin dörr så gick jag från att vara en helt frisk och fungerande svenskmedborgare till att bli en kostnad för samhället. En hög kostnad om jag döms tillfängelse. Har jag otur hamnar jag i en cell, min fru förlorar hälften av hushållets inkomster, och våra barn förlorar sin pappa i flera månader. Min studio skulle få läggas ner och min hyresvärd förlorar den lokalhyra jag i dag betalar. 

Och sist men inteminst; ni som läser detta kommer att få betala min arbetslöshetsersättningnär jag väl kommer ut. Om jag inte får tillbaka min depression villsäga. Då blir jag sjukskriven och det får ni tyvärr ocksåbetala.

Min historia är inte slut än. Den 28 augusti ska mitt fall prövas i Jönköpings tingsrätt. Men det jag har lärt mig så här långt är att det är okej att använda tunga, destruktiva droger iSverige, så länge man använder statens godkända droger. Man straffas inte om man får en laglig drog utskriven av en läkare - oavsett om det är rätt drog för dig eller ej. Annat är det om du hittar en medicin som fungerar men råkar vara olaglig. Skadeverkningar eller min och min familjs livskvalitet spelar inte så stor roll.

Jag försöker inte försköna eller slippa undan straff. Jag vet vad jag har gjort och jag vet att det var olagligt. Vad jag däremot frågar mig varje dag är vad vi som samhälle vinner på allt dethär? I mina ögon känns det mest som att vi förlorar på att ha det som vi har det nu.

JensWaldmann,
Snart dömd narkoman