Sjukt med objektifiering "för hälsans skull"
"Plötsligt har det blivit helt okej med objektifiering, men vi kallar det inte det, för det är ju för HÄLSANS skull", skriver Lovisa Ternby.
Lovisa Ternby är en ekonomistudent från Uppsala Universitet som för tillfället bor i Sydkorea.
Mina flöden i socialamedier skulle kunna slentrianbrowsa i sömnen: hälsosmoothies, platta magar och äppelrumpor- som givetvis har kommit till genom SQUATS (väldigt viktigt). Alltid sammasak. Bilder på kroppsdelar kombinerat med ”visdomsord” om att allt är möjligtom du svettas tills du kräks. Om du inte ser ut som en supermodell har du barainte försökt tillräckligt mycket. DON’T BE A QUITTER! ROME WAS NOT BUILT IN ONEDAY! Och så vidare. Ah… så många fina citat att välja mellan.
Ett tag trodde jag attmitt ogillande av fitnesstrenden berodde på att jag själv inte orkade träna så hysteriskt,men det handlar om någonting mycket större än så.
Precis när vi börjat skapamedvetenhet över sjuka smalhetsideal och kvinnokroppens objektifiering. Närvarje sexistisk artikel eller reklamkampanj möts av en kritikstorm på socialamedier. När till och med Veckorevyn och Cosmopolitan lockar läsare genom attskriva om feminism (!).
Då, just när världenbörjat bli bättre. Då poppar den här totala skittrenden upp.
Plötsligt är det heltokej med objektifiering, men vi kallar det inte det, för det är ju för HÄLSANSskull. Om inoljade rumpor och anorektiska magar kan få dig att undvika att blitjock (vilket tydligen är det värsta som kan hända en människa 2014), då är dethelt rätt väg att gå! Plötsligt är det vardag att ha en board på Pinterestunder namnet ”fitspo”, dit vi dagligen pinnar precis allt det vi tillsammans jobbatemot.
Bara de som är vältränade, opererade eller photoshoppade till perfektionär bra nog för våra boards. Givetvis följer vi även något konto på instagrammed samma namn, kanske till och med det där med bara rumpor. Ja, för HÄLSANSSKULL.
Vi måste börjaifrågasätta vad hälsa egentligen handlar om. Den sitter knappast i en perfektrumpa eller plastikopererade bröst (vilket för övrigt alla fitnesstjejer verkarha, givetvis gjorda av svett och hårt arbete, so DON’T BE A QUITTER!). Ändå ärdet vad som sprids under täckmanteln ”hälsa och fitness”. Visst finns detmänniskor som har ett sunt förhållande till träning och som bara sökerinspiration och pepp från andra online. Det måste få vara okej. Men innan nislänger ut en sådan bild nästa gång, tänk er för. Tänk på vad det manar tillför ideal, och hur det får andra människor att må. Överväg om det verkligenmåste göras öppet på sociala medier. Kanske i en stängd grupp där alla kännerlikadant? Kanske en bild på DIG istället för din rumpa? Eller – om jag fårbestämma - kanske inte alls. Då skulle ni i alla fall göra mitt liv litehälsosammare.
Lovisa Ternby
