"Nej, jag är inte 'för snäll' mot min son med ADHD och tourettes"

Kära du som kallar mig för en "för snäll mamma",

Min son har tourettes. Det innebär att han säger fula ord. Det innebär att han oftast använder samma fula ord även nästa gång när han blir upprörd. Och att han oftast använder de allra fulaste orden. Han kan inte hjälpa detta och straff, hot och skäll för detta hjälper inte! Det gör det värre

Min son har inte bara tourettes. Min son har ADHD. Detta innebär att man nästan helt saknar något som kallas impulskontroll. Impulskontroll innebär att om man blir arg så kan man inte styra sina impulser att skrika, slå, svära, putta och så vidare. Impulsen tar inte hänsyn till den andra personens storlek, ålder, känslor, sköra ben. Impulsen sköljer över min son så mycket att han omöjligt kan hindra sig från att göra det som först faller honom in. Han har inte något samvete just när impulsen styr. Samvetet kommer direkt efter, när skadan redan är skedd. Och utan att ha fattat vad han gjort så står han där, själv chockad över sin handling, ledsen och förvirrad över vad som hände.

Och DÅ, DÅ behöver inte min son ha skäll! Min son behöver ha förståelse, kärlek, kramar och få hjälp med att själv förstå vad som hände. Han behöver ha någon som pratar med honom hur han ska tänka när han får impulser. Vad han kan göra för att förhindra det. Och hur han kan undvika att hamna i samma situation att han måste slå, putta, skrika, svära eller hota någon.

Hans självkänsla är redan låg, detta är något han kommer få leva med hela livet troligtvis. Vi behöver lyfta honom, vi behöver få honom att förstå att han klarar detta, att han kan. Han behöver kärlek i överflöd, förtroende, och massa kramar. Min son är en sån fin person, vi får inte glömma att min son är en egen person. Min son är inte ADHD eller Tourettes. Det är ett tillstånd, funktionsnedsättning, en diagnos min son har men vi får aldrig låta dem definiera vem han är! Och om vi ska hjälpa honom så behöver inte han hot, straff, bli inträngd med pekfingret mot honom i högsta hugg, skrik eller en person som dumförklarar honom. Han behöver villkorslös kärlek, förståelse och lugna tillsägelser, lugna förklaringar och lugna föräldrar.
Hans straff finns redan, på hög nivå, varje dag, varje sekund. Han vet att han är annorlunda, att han måste anstränga sig hårdare än de flesta andra i livet. Att han måste kämpa till tusen för att klara livet på ett bra sätt. Framför allt att han måste kämpa för att få människors förståelse

Jag är trött på att alltid försvara min son. Alltid få höra att jag är för snäll mot honom. För vek. Det är inte så det är. Jag ger honom villkorslös kärlek. Det är han värd. Och jag kan lova dig, att som vuxen så är det mig han kommer komma till, det är mig han kommer tacka, det är mig han kommer lita på.

Människor pratar hela tiden om respekt. Respekt respekt respekt. Om man ska få det måste man först respektera honom. Respektera hans svagheter. Respektera honom för den han är. Respekt är nåt man måste förtjäna. Jag är mitt barns lärare. Jag visar vägen. Jag kan aldrig kräva något utan att visa hur det ska gå till.

Barnen är det allra viktigaste vi har. Barnens välmående kommer först. Är ni med på tåget? Tåget mot ett kärleksfullare mer förstående liv? Ni har en chans till.

Teresa Fröling,
Mamma

--

Denna text publicerades från början som ett Facebook-inlägg.